Däckade av dagisvirus

Jag var först.
Började med illamående på morgonen. Fortsatte med akut stopp på motorvägen och kaskadspyor mot (inte över tyvärr) vägräcket.
Fortsatte med illamående.
Jesús hann fixa yoghurt och dryck och skivade en melon innan han själv blev dålig.
Vi låg helt däckade i sängen, kippandes efter luft, med feber, magont, illamående och mensvärk (en av oss).
Ett telefonsamtal senare konstaterades det att Lidia också var sjuk.
Ytterligare ett telefonsamtal: även Jesús systerdotter hade drabbats.
Slutsats: Vi hade gissningsvis blivit smittade av något dagisvirus från någon av småtjejerna.

Aldrig skoj att vara sjuk.
Men det är värre att vara sjuk och ha feber i ett Sydspanien med 37 graders lufttemperatur i skuggan, än i ett kyligt humant Sverige. Det går ju liksom inte att öppna fönstret och andas lite frisk luft, om man säger så.
Förresten: Ett säkert tecken på att någon har feber i södra Spanien i juli månad: Personen i fråga tar på sig sockar och drar över sig ett lakan i sängen.
Idag mår jag okej, Jesús är eländig fortfarande. Fast tillräckligt pigg för att lyssna på musik igen. Musik är för honom ett behov som att andas, äta eller sova.