Satie

Klockan är nästan midnatt.
Vi har släckt inomhus och gått ut och satt oss i varsin vilstol i mörkret. Det är varmt och stjärnklart, men jag tittar inte på stjärnorna utan på de små färgglada lamporna framför mig. De små matta glödlamporna och de lite större papperslyktorna som lyser, slocknar, ökar i ljusstyrka, minskar.Det är hypnotiskt och vackert att sitta i mörkret och dricka lemonad och titta på ljusen.
Och inne spelar Satie. Och som alltid när jag hör Saties Gymnopédies eller Gnossiennes undrar jag tyst vem han var. Vad som rymdes i honom, vad för slags man som kunde skriva sådan musik.