Cazorla

Direkt efter min lektion på torsdagsmorgonen åkte jag, Jesús och José Alberto till Cazorla. För bluesfestival.
Cazorla är en by i bergen i provinsen Jaén, den ligger ungefär fyra timmars körtid från Sevilla, så vi stannade och åt lunch i Linares, som är den så omtyckte sångaren Raphaels födelseort. Raphael deltog i Eurovisionsfestivalen 1966 med Yo soy aquél.
Ett par kilometer från Cazorla finns en supermysig camping där vi skulle sova. Det är en holländsk familj (tror jag) som driver den. En massa små stentrappor leder till de olika tältplatserna, receptionen ligger högst upp på kullen, det finns en hylla med böcker att låna vid diskstället och i mitten av allt finns en svalkande pool.

I receptionen säljs valnötter och mandlar som de själva plockat samt honung i glasburkar utan etiketter..
Vi slog upp tälten och gick sedan till byn.
Man går på en liten bilväg som är kantad av vinstockar med gröna klasar, valnötsträd, fikonträd och gamla silvriga olivträd. Cikador knirrar som tokiga och på flera ställen kan man stanna och blaska av sig i vattenkällorna som rinner från berget.

Jesús hade sagt att byn var fin, men jag hade inte förestält mig det här. Cazorla är högt beläget, direkt under en hög bergstopp. Trånga gator går upp och ned, husen är gamla (beroende på stadsdel förstås). Det finns både borg och kyrkoruin och jag blev förtjust i stället med en gång.

Vi gick till ett av torgen där första festivaldagens gratiskonserter hölls, och vi stannade och lyssnade tills det var mörkt och dags för middag.

Här får man en tapa med varje dryck man beställer, och det är roligt. Det kom in både smaskiga grillspett och små utsökta stekta korvar med paprika. I gengäld är drycken mycket dyrare än i Sevilla, och man vet aldrig vad för slags tapa som kommer in.
Sedan gick vi till tjurfäktingsarenan där de stora konserterna hölls och lyssnade på Rosendo.

Vi var mycket trötta efteråt, men promenaden tillbaka på landsvägen var underbar. Helt mörkt, bara stjärnorna som lyste upp. Det höga berget anades svagt bakom oss. Porlande vatten, sjungande syrsor, värme. Jag har inte ord för att beskriva den magiska känslan.
När vi kom tillbaka till campingen satt killarna i tältet ovanför och spelade. Vi tog ett nattdopp i poolen, sedan var det sova som gällde.
Andra dagens konserter var bättre än föregående dags, men jag som kommit fram till att jag inte är särskilt förtjust i blues på upptäcksfärder i och runt byn.

Det utgår många vandringsleder därifrån, men sådant är inte att tänka på under den heta sommaren.
Det var mycket varmt och jag drack vatten som en elefant vid alla vattenkällor jag fann i byn (många).

Sedan spelade en riktigt bra grupp (tyckte jag, för det var inte bluesigt alls), tío Calambre, det var fest vid scenen, alla sprutade vatten på varandra för det var hett, hett såhär mitt på dagen.
.

Vi åt lunch, baguetter med småkorvar, och gick sedan till campingen och badade.

På kvällen gick vi tillbaka till byn för mer musik och lektion i munspel av amerikanen Johnny Sansone.
Jag hade märkligt nog tagit med mig en ylletröja, jag tyckte nämligen hatt det hade blivit svalare än tidigare, och det hade det faktiskt, men det var fortfarande 33 grader så jag fick aldrig användning för tröjan.
På lördagsmorgonen gav vi oss iväg tidigt. Åt frukost på en bar i byn där de lustigt nog spelade svenska sommarsånger, som Sommar sommar sommar, Sommaren är kort och Sommartider. Jättekonstigt.

Det var en toppenhelg.