Ibland får jag frågan om tjurfäktning fortfarande förekommer i Spanien. Kanske för att det 2010 förbjöds i Katalonien. (Många menar att det förbjöds av politiska skäl, inget annat. Att Katalonien ytterligare vill utmärka dess olikheter med Spanien som regionen inte vill tillhöra.)
Oh ja, visst utövas tjurfäktning!
Vi var på väg till kyrkan i Camas när Jesús sa:
- Det är visst tjurfäktning. Hoppas att den inte kommer att störa konserten.
Andra konserten med Jesús grupp, och kyrklokalen ligger granne med tjurfäktningsarenan.
Camas utanför Sevilla är känt för sin tjurfäktningstradition, härifrån kommer flera av historiens bästa tjurfäktare. Nu finns tjurfäktningsskola här, och eleverna övar och visar upp sig på den här arenan.
Om det var elever nu vet jag inte, men det var gratis att gå in, så det gjorde vi.
Varför undrar ni? Gillar hon tjurfäktning?
Nej.
Men jag ville ta några bilder till bloggen (!).
Det var proppfullt med folk. Bänkarna runt arena var fullsatta, och här vid ingången trängdes så mycket folk att jag inte såg någonting, bara hörde.
Jag sträckte mig allt vad jag kunde på tå och den inflammerade foten värkte, och till slut flyttade de långa människorna framför mig på sig och jag fick en skymt av picadorerna.
Tittade genom teleobjektivet, hann ta fem halvkassa bilder innan jag faktiskt såg vad jag fotograferade, och då mådde jag plötsligt så illa att jag vände och gick ut med något tjockt i halsen.
Gick tillbaka en stund senare för att ta några bra bilder till bloggen, men kunde inte förmå mig att titta och struntade i den idén.
Jag förstår att tjurfäktning är en kultur.
Men något så förfärligt grymt... Jag kan inte acceptera det. Klart att det är spännande att utmana en tjur, men det sker ju inte på lika villkor. Först när tjuren har blivit stungen med tillräckligt många lansar fastsatta i nacken och är försvagad av blodförlust samt förhindrad att resa nacken ordentligt och använda sin styrka, gör matadoren sitt jobb, visar upp sig, retar tjuren och till slut dödar den.
Nej, jag klarar det inte.
Men många här tycker om tjurfäktning. Även om jag personligen inte känner mer än ett fåtal. Ett väldigt begränsat fåtal.
Jesús föräldrar och hans vuxne brorsson kom till konserten, och efteråt gick vi till en bodega i Camas, en bodega av det gamla slaget med trätunnor med vin staplade på varandra och noll matutbud.
Hit går man för att dricka vino dulce (Tror att stället heter Bodega Vino de Pasas (russinvin) eller något liknande, ligger vid La Pañoleta. Väldigt bra ställe om man gillar en äkta bar av det gamla slaget tydligen, en sådan som nya barkejor försöker imitera. Vino dulce blev det till de fyra av Romero-släkten, cola till mig. Och uppskurna enkla tapas på en bit kartong; chorizo, getost, bröd och ett fat med oliver. Jesús köpte nötter till mig i automaten, jag kan inte äta chorizo på grund av graviditeten och det andra gillar jag tyvärr inte. Är inte särskilt kräsen, men just ost och oliver... nej, tyvärr.
Just det, vad jag skulle komma till var ju att baren var full med gamla fotografier av kända tjurfäktare på väggarna, och Jesús pappa pekade ut och pratade om dem han kände eller kände till. Vilket var många.
Det är naturligtvis helt sjukt hur folk kan gilla att se på hur djur blir plågade, men i ett annat sammanhang så får man ändå medge att tjurfäktningen har sina positiva sidor: Tjurarna får leva ett bra liv innan de blir plågade, de måste få stora strövområden vilket finansieras av intäkter från tjurfäktningarna = naturen bevaras. Köttet är säkert gott att äta också. Detta att jämföra med det kött många glatt mölar i sig som kommer från djur som plågats hela livet… Bara en tankeställare till de som direkt avfärdar tjurfäktning medan de sitter på McDonalds och äter hamburgare, typ.
SvaraRaderaJag tycker att det är en vettig tankeställare. Så länge tjurarna lever mår de sannerligen gott. Det kan man knappast säga om fabriksgrisar och andra fabriksdjur, som visserligen får en snabb död, men haft ett plågsamt liv.
RaderaEtt argument som försvar för tjurfäktning brukar vara att den speciella rasen Lidia skulle försvinna om det inte vore för tjurfäktningen.
Att djuret plågas är ju bara en del av tjurfäktningen, och det är inte det som är underhållningen. Det man främst betraktar är väl skickligheten hos matadoren till exempel. Ja, hela spektaklet.
Verkligen vidrigt. Och de gör mig ganska förbannad när hemska saker viftas bort och "okejas" för att de är tradition och kultur.
SvaraRaderaoch ser faktiskt inte alls kopplingen som anna här över skriver. Är de mer okej att plåga ett djur till döds för underhållningsskull för att köttdjurhållningen på många håll är dålig? Två fel gör verkligen inte ett rätt. Utöver felet att djuret lider (som även förekommer i "vanlig"slakt) så tillkommer ju även de moraliska att folk ser de som underhållning. Lika vidrigt som tuppfäktning eller hund fighter.
Jag tycker också att det är vidrigt. Fullkomligt vidrigt! Kan inte se djuret plågas. Och att det plågas medan publiken ser på och klappar i händerna.
RaderaMen det är ju jag och den värld jag kommer från. I J:s förra skola hade han en massa elever (8-12 år) som själva slaktade djuren när det var dags, och ansåg det inte vara konstigt att en tjur plågas tills den dör under en tjurfäktning. Inget fel. Det är ju bara ett djur. Uppväxta på olika sätt, helt enkelt. Olika referensramar.
Jag tycker att Anna har en poäng. Vi är snabba med att döma ut tjurfäktning, eftersom vi ser hur djuret plågas. Samtidigt som vi äter kött varenda dag. Kött från djur som plågats sedan de föddes. Tjurarna har gått fritt ute och betat i flera år innan dödsögonblicket är inne.
Jag tycker inte att något av sätten är okej. Är sannerligen ingen försvarare av tjurfäktning! Men har hundra gånger lättare att äta en fabriksgrissmörgås än att se tjurfäktning.
Jag tycker också att det är vidrigt! Tro inget annat. Jag menar mer så som Annika förtydligar: Att det blir en dubbelmoral. Du är sägert vegan som skriver detta, men många andra förkastar tjurfäktningen medan de sitter och käkar kött från djur som plågats. Det tycker jag är jäkligt fel.
Radera