Sverigebesökarna

Sedan i onsdags har jag befunnit mig i en tråkig förkylnings-feber-pollenallergi- host-nys- och sömnlöshetsdimma, så det händer väldigt lite här.
Har ändå plan att gå ut och kolla påskprocessioner i eftermiddag.

Tills dess bjuder jag på ett par bilder från Sverigebesöket.
Morbror Bosse och hans fru Eva som var här en vecka.
De hade makalös tur med vädret.
På helgen åkte vi till Aracena, som J och jag tycker så mycket om. Vi tänkte att de äntligen skulle få se de berömda svarta grisarna som lyckligt springer omkring i sina enorma hagar under ekarna och badar i bäckarna... Men inte en jäkla gris såg vi! Vi påmindes om när min vän Åsa var här för ett par år sedan, vid samma tid, och även då var grisarna borta. Vi som ser hundratals grisar varje gång vi åker hit.
- De kanske är döda, funderade Jesús.
Och så var det faktiskt.
I byn Linares de la Sierra såg vi en liten lapp om vårens stora händelse där bredvid torget: grisslakt, och dagen efter fest med dans, mat och musik.
Jaha.
Snopet.

Den gamal moskén i Almonaster la Real.

Det går inte att säga annat än att det är ett stort plus i kanten när besökare har med sig tidningar från Sverige. Jag älskar svenska dagstidningar och har nu en hel bunt med tidningar att läsa. (En stor nackdel med att bo här - avsaknaden av svenska dagstidningar! Jag kommer ALDRIG att överge papperstidningen för nättidningen om jag kan välja!) Dessutom ett par nummer av tidskriften Good News Magazine (jättebra, läs den!) och en bok.
Och en del gotter blev det!
Jag gömde chipsen i Förbjudna Skåpet i köket och chokladen  fick ligga i kylen. Jag tänkte verkligen spara på det goda, men chokladen försvann snart, och trots att jag köpte Pringles när de svenska chipsen lockade dröjde det tyvärr inte så länge innan de också var slut!

Vad tror ni - är svenska chips bäst i världen, eller är det bara för att jag kommer därifrån som jag tycker det?

Lunch i Fuenteheridos.