Språkbråk

Nästan natt.
Läggdags.
Kryper ner under det gulblommiga täcket, ner i mjuka sängen, tätt intill J och lyfter hans arm lite så att mitt huvud får plats på den.
- Ska du inte ta av glasögonen?
- Nä, jag ska läsa, svarar jag.
Måste bara få min kvällsliga dos med gos först. Sedan kan jag läsa. Om jag inte är för sömnig.
Jesús läser en svensk Spindelmannentidning från antikvariatet hemma.
Han tycker att det är kul att vi kallar Spindelmannen för just Spindelmannen på svenska.
Jag får syn på en annons längst bak i tidningen.
- Vad kallar ni honom på spanska, frågar jag och pekar på katten Gustaf-annonsen.
- Garfield, säger J och uttalar det på andalusiska.
- Jaha... Så honom har ni inte döpt om.
- Vad menar du? Det är ju ni som brukar döpa om figurer?
- Det gör vi ju inte.
- Spindelmannen då? Eller Läderlappen?
- Det var ju längesen. På femtiotalet. Och påhittade figurer. Man gjorde så då. Dessutom låter det kul. Ni spanjorer är ju värre som döper om nu levande personer. Vad heter Sveriges kung till exempel?
- Gustavo.
- Carlos Gustavo, eller hur? Han heter faktiskt Carl Gustaf! Och Englands drottning?
- Isabel segundo.
- Va? Skojar du? Jag visste inte det, är det sant? Men det är ju ett helt annat namn! Så kan man ju inte göra! Varför inte säga Elizabeth? Och prins Charles då? Hur var det nu?
- Carlos. Men vi döper inte om någon. Det är samma namn.
- Det är det ju inte! Elizabeth - Isabel! Charles - Carlos! Det hör du ju!
- Namnen kommer från samma helgon.
- Jaha, och varför kallas jag för Annika då, varför är jag inte omdöpt till... Ana?
- Det är ju olika namn. Anna finns redan på svenska. Varför heter Stålmannen inte Superman? Eller Supermannen? Eller Läderlappen, han borde väl heta...
- Fladdermusmannen... Men det låter ju fånigt. Och Stålmannen, ja, stål är ett starkt material.
- Men det är ju inte ens en översättning! Utan ett NYTT namn!
- Det var LÄNGESEN! Nu säger många deras namn på engelska!

Och där tystnar jag, för annars kommer vi in på ämnet svenskars-fixering-och-idolisering-av-USA-och-allt-som-är-nordamerikanskt, och där tycker vi lika, och jag är inte upplagd för det just nu.