torsdag 24 april 2014

I Portugal - del två



Efter den goda lunchen tog vi bilen till stranden Manta Rota ett par kilometer bort.
Vi parkerade intill ett gäng engelska husbilar och tog sträspången ut till sanden.
Det var så vackert.




Men det blåste lite kyligt, så inget dopp den här dagen.




Jag träffade på den största manet jag sett. Död. Här vid den altlantiska kusten ser man sällan maneter.




Vi åkte vidare på småvägar, utan mål. Åkte förbi urgamla, silvriga olivträd, fikonodlingar och vita hus mellan kullarna på landsbygden.
Genom små byar fulla med bänkar och stolar längs med gatorna, där byborna sätter sig och pratar med varandra när det blir svalare framåt kvällen.




Sedan ville jag tillbaka till havet, och eftersom det var jag som körde blev det så.
Först hamnade vi i Conseicao som såg lovande ut...




...men så fort vi kommit ner till vattnet blev vi besvikna. Turistshoppar, turistrestauranger, turistturistturist för hela slanten.
Vi stannade inte ens utan åkte vidare mot Tavira, och hamnade, utan att det var meningen, i Santa Luzias hamn.




Vi gick ut och tittade på bruna sjöbodar, bläckfiskburar, fiskande gamla män och färggranna båtar med nät och redskap.
Sådant gillar vi!




I ett inglasat, öppet trähus satt pensionärer och spelade kort, utanför en bar satt ett annat gäng pensionärer och pratade, en bit bort tittade en äldre man ut över hamnen från en röd träbänk. Vi sa till varandra, att Sverige är bra på många sätt, och det skulle vara roligt att bo där ett tag. Men inte som gammal. Ingen av oss vill bo i Sverige som gammal.

I Santa Luzia fiskas mycket bläckfisk och det finns en hel radda med bläckfisk- och skaldjursrestauranger. Det var för tidigt för middag, så vi bestämde att vi ska åka tillbaka på midsommarafton, då planen är att kolla in Taviras firande med alla fina pappersdekorationer. Nyfikenhet från ett besök förra året...




Det började bli sent och vi tog bilen tillbaka till Spanien. Men först gjorde vi ett sedvanligt stopp i en mataffär. Jag hoppades på Snickers Cruncher som slutat säljas i alla länder utom Portugal verkar det som, men hittade ingen (!). Det blev ett hopplock till middagen istället. Bröd, korv, croquetas, kyckling, yoghurt, en liten Galiamelon från Marocko, kycklingempanada och en bit grillad kyckling med citronsås. Och en guaraná-dricka från Brasilien.


10 kommentarer:

  1. Mmmm, ser härligt ut! O vilken mat! Blir så sugen på bläckfisk när jag läser sånt här. :)
    Du har rätt i att det inte ser så lovande ut att bli gammal i Sverige. Välfärden säljs ut och pensionerna sänks. "Det ska löna sig att jobba!" säger man, men inte fan får man nåt för det när man blir gammal. Sen är frågan om det är bättre att hanka sig fram i värmen när man är gammal o dålig. Har en krass misstanke om att det är bättre att ramla av pinn' innan man blir gammal.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får säga att jag i princip aldrig blir sugen på bläckfisk, trots att jag har en bläckfiskälskande sambo. Fast har äntligen lärt mig att tycka om panerad, stekt choco (en slags liten bläckfisk) (mmm, doften!) och älskar puntillitas, panerade minibläckfiskar som man äter hela.
      Pensionerna må sänkas i Sverige, men jag törs nästan lova att de är högre än här, och då ska man ha i åtanke att det inte är särskilt billigt att leva i Spanien.
      Jag tror att värmen inte är så illa när man börjar få ont i leder och sådana trista krämpor (men vad vet jag). Värre är den fuktiga kylan i de iskalla husen på vintern. Det jag gillar här är att man alltid ser en massa äldre människor ute, de sitter på barer, dricker vin och äter tapas med vännerna, hälsar på familjen, går på släktkalas, är ute och går, tittar på folk som parkerar, ja, de verkar alltid väldigt sysselsatta med en massa roliga saker, och verkar aldrig ensamma! Och jag får inte samma intryck av hur det rä att vara gammal i Sverige.

      Radera
  2. Igen - Portugal är så färgstarkt - verklig ögongodis.
    Kul att se bilder från en icke-turistig fiskehamn.
    Även din välfyllda tallrik är vacker!

    Ruth i Virginia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag älskar de kaklade husen. I Andalusien finns många kaklade detaljer, som bänkar, trappor, fontäner och inredning i kyrkor. Men man ser aldrig helt kaklade hus som i Portugal.
      Godsakerna på tallriken var verkligen goda, men måste framhålla att vi var två om dem :-)

      Radera
  3. Så helt fantastiskt det ser ut! Vi var i Carapateira förra sommaren. Portugal är verkligen mysigt och gav mersmak. Fina bilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Carapateira verkar vackert! Portugal är toppen, hoppas att ni åker tillbaka!

      Radera
  4. Superfina bilder! Vilken manet...!

    SvaraRadera
  5. Härliga bilder! Alltid lika roligt att läsa din blogg:-)
    Tänkte höra om du ville vara med som tidningens utsända om eu-valet? En selfie och svara på nån fråga. Kan du maila mig anna.ernius@gmail.com?
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du hittar hit!
      Visst kan jag det, jag skickar ett mejl.

      Radera

ny gadget

ny gadget