Det undrar jag också.
Jag har tidigare skrivit att barnmorskan inte är särskilt informativ.
Det är inte läkarna heller.
Jag fick remiss till mottagningen, kom på utsatt tid och hade ingen aning om vad jag skulle göra där.
Utan att ha fått någon förklaring blev jag utfrågad om diverse saker, lite skälld på för att inte ha tagit med ett papper (Vad för papper? Hur skulle jag kunna veta det?), det gjordes ett ultraljud och så var det klart.
Jag fattade ingenting.
Ville veta en massa saker. Som vad meningen var. Hur ofta jag skulle gå dit. Vad det var för skillnad på de här kontrollerna och de vanliga hos barnmorska, gravidläkare och diabetesläkare. Men det var helt tomt i huvudet. Jag kunde plötsligt inte formulera mig alls. Det enda jag tänkte var: Varför är jag här? Varpå den bistra läkaren alldeles säkert hade svarat att det var på grund av graviditeten, eller diabetesen. och det visste jag ju redan.
Jag försökte ändå, men hon trodde bara att jag inte förstod spanska och upprepade gång på gång att jag skulle på nytt ultraljud tre veckor senare. Så jag gav upp.
Alltså, överhuvudtagen råder en viss brist på information.
Jag hade gärna tagit med pappren efter blodprovsanalysen till ultraljudet för att ha sluppit besvären som följde, men om ingen säger att jag ska det, hur ska jag veta? Inte förknippar jag blodprov med ultraljud. Och hur skulle jag kunna veta att de skulle kontrollera risken för kromosomförändringar då? Jag hade aldrig varit på ultraljud tidigare. Är det något som man bara vet? Jag trodde att det bara var någon slags kontroll om barnet mådde bra.
Jag hade gärna börjat ta de där tabletterna som ska skydda barnets hjärta från graviditetsvecka ett, men om ingen säger att jag ska det? Hur ska jag veta?
Eller ta med det där pappret till högriskdoktorn, hur ska jag veta?
Numera tar jag med varenda papper jag fått någonstans till varenda läkare för att det inte ska saknas något, men ibland gör det det ändå.
Hur ska jag veta, om ingen säger något?
Åh vad jag känner igen mig i det där. Hur ska man veta om ingen förklarar? Jag tror att det är för att här är man ju gravid tillsammans med sin mamma, svärmor, svägerska, syster, kompisar, tjejerna på Apoteket osv. Alla pratar ju med alla och här är det ju alla andra kvinnor som många gånger fyller på informationen och empatin som BM, gyn och andra läkare saknar i det här landet. Jag gjorde som du, tog med mig allt. Och det gör jag fortfarande, och så kopior på det såklart. Efter min dotters födelse (och diverse komplikationer osv), så hade jag en hel pärm fylld med papper och dokument som jag tog med mig överallt dit jag skulle. Någon gång (eller flera) har jag blivit riktigt arg också. Och verkligen insisterat på en förklaring. Jag säger bara, förbered dig väl på pappersexercisen som väntar dig när bebisen väl är född... Hua.
SvaraRaderaHahaha! Det blir värre alltså?
RaderaEtt problem är kanske att jag är för svensk fortfarande i vissa sätt att tänka. Man släpper ju en massa svenskhet som utlandssvensk (hur skulle det annars gå?).
Men jag blir ändå grymt irriterad när jag förutsätts veta saker som ingen har berättat.
En gravid-bok, en sida typ Babycenter.com, eller en app som förklarar vecka för vecka vad man kan förvänta sig av graviditeten, vården, vilka prover som tas etc. Jag kände likadant men fick mycket hjälp av olika forum sant boken what to expect when you're expecting. X
SvaraRaderaJag borde nog ha en spansk gravidbok. Jag har bara ett par svenska, och det blir liksom inte detsamma. Bra tips.
RaderaJag kände precis samma sak som du och faktum är att det många gånger inte ens hjälper att fråga. Man får ett mutter eller ett "goddag-yxskaft-svar" tillbaka och blir ännu mer irriterad eller förvirrad. Men efter ett tag lär man sig som sagt att alltid ta med varenda papper man någonsin fått. Jag såg många som efter att ha suttit länge och vänta, skickades hem igen för att beställa en ny tid, för att de saknade ett papper. Det värsta jag var med om var när jag skulle ta prover på ett labb för KUB-testet och läkaren inte hade sagt att jag skulle ta med mig urinprov och dessutom tydligen inte hade samma uppfattning som sköterskan om när UL skulle göras. Hon skällde på mig tills jag fick tårar i ögonen. Då blev hon lite mildare och sa att det ju inte var mitt fel, men.... osv. Ja, herregud. Men som Teresa säger här ovan, det är bra att bli lite garvad för papperarbetet när lillen väl är född går inte av för hackor. Jag hade stor hjälp av denna sida http://www.serpadres.es/embarazo/posparto/papeleo-nacimiento-nino.html
SvaraRaderaJag har varit inne på den sidan tidigare och tycker att den är rätt bra. Fast har inte kollat pappersgrejerna, det verkar jobbigt!
RaderaJag tycker att det verkar vara som du säger, att många gånger hjälper det inte ens att fråga. Undrar varför det är så här.
Inte ditt fel... Suck.
Det är jobbigt, men om man vet vad som väntar och förbereder sig lite mentalt är det trots allt inte så farligt. Det du kan göra innan födseln är att se till att ni är empadronados båda två på den adressen där ni bor nu och fixa ett certificado de empadronamiento (det ska dock inte vara mer än 3 mån gammalt) Det behövs på Registro civil. Gör upp en liten lista på det som ska göras, i vilken ordning och vilka papper som behövs på respektive ställe. Jag brukar verkligen inte vara så organiserad men med en nyfödd springer man inte på stan i onödan och det är väldigt jobbigt att behöva återvända och köa en gång till för att man hade missat något...
RaderaKlokt att förbereda lite pappersjobb innan. Det är så lätt hänt att något papper saknas, och så måste man gå tillbaka en annan dag. Jag har varit med om det...
RaderaHej! Det kanske finns nån gravid-info på spanska nånstans om du googlar??? Eller så får du skapa en sida om det! Du skulle ju kunna göra en gravidmapp att ha alla papper i så kan du bara ta med dig den överallt? Verkar lite besvärligt men kanske värt det. Hoppas de informerar dig bättre nästa gång eller så får du börja fråga fråga fråga och säga att du kan spanska! Jag vet inte. Vården kan vara jobbig... Kram och lycka till!
SvaraRaderaVården är lite besvärlig här. Men i stort sett bra.
RaderaJag har en mapp med alla gravidpapper. Det behövs verkligen. Det är inte vanliga papper och provresultat som ska tas med, ofta är det också små klisteretiketter för att få veta provsvar också. De är väldigt lätta att tappa bort...
Ja, sånt där är ju hur dumt som helst! De pratar ju med olika kvinnor varje dag och man kan inte bara förmoda att någon annan berättat. Hellre att man säger en sak två gånger än att det inte kommer fram alls. Det hände mig med när jag skulle ta glukostestet. Jag fick en tid inbokad av min läkare, en onsdag morgon för det var då som tester utfördes. När jag kom in (en timme eller mer senare än min tid, eftersom allt blir försenat hela tiden), frågade sköterskan om jag ätit på morgonen (morgon för mig var tre timmar tidigare så självklart hade jag käkat frukost!) och när jag sa ja, blev hon irriterad på MIG. Jag hade INGEN aning om att detta skulle ske på fastande mage! INGEn hade sagt nåt till mig. Så jag slösade flera timmar på detta och fick komma tillbaka efter helgen...Så det sker, fast kanske inte lika ofta här som i Spanien tydligen!
SvaraRaderaDet är fruktansvärt irriterande när man förutsätts veta saker som ingen har talat om för en! Och orättvist! Sådana missar sker nog överallt. Men det verkar vara väldigt vanligt här.
RaderaLåter jättejobbigt. Här var de imponerade varje gång jag drog upp min plastficka med alla provsvar och undersökningar.
SvaraRaderaFast när jag blev gravid med Ella och ringde och bokade min första läkartid frågade sköterskan vilka test jag hade gjort och jag svarade sanningsenligt att jag hade kissat på en sticka. Men hon sa, jamen vilka andra test? Så jag sa, återigen sanningsenligt, att jag hade kissat på ytterligare en sticka. Jag hade ju ingen aning om att alla israeliska judar gör ungefär 25 genetiska tester innan de ens börjar fundera på att bli gravida (det finns ett par genetiska sjukdomar som man verkligen inte vill föra vidare som är vanligare hos judar än andra) och fick därför ett förmanande tal från henne. Men när läkaren frågat ut mig om jag verkligen inte hade något judiskt blod i mig så sa han att vi kunde vara lugna, det var nog ingen som helst fara att jag skulle vara bärare av dessa gener isf.
Hahaha! Kissat på en sticka! Man tror ju att det skulla räcka:-) Inte lätt att känna till alla de där genetiska testerna. Hade ingen aning om att judar har problem med en del genetiska sjukdomar.
RaderaGenetiska sjukdomar tror jag finns inom de flesta folkgrupper som inte beblandat sig så mycket utanför sina "egna kretsar". Att man kollar det så noga i Israel beror nog mest på att man har väldigt bra, subventionerad sjukvård och en förkärlek för att göra tester i stort - jag måste ha gjort 15 ultraljud per graviditet och blivit tappad på litervis med blod för atta tester trots att jag inte hade någon riskgraviditet.
SvaraRaderaSäkert.
RaderaLåter tryggt med sjukvården i Israel, men hugaligen för blodprover! Jag fasar nu för mitt tredje, och jag är i vecka 25.