söndag 2 mars 2014

Hos en spansk barnmorska

Jag fick ett par gravidböcker av en god vän.
En bok som tydligen alla i Sverige får av barnmorskan.
Och en av Katerina Janouch.
I den sistnämnda finns ett kapitel om barmorskebesöket. Det står bland annat att barnmorskan ska vara som ens bästa vän, någon man kan fråga om allt, berätta bekymmer och oro för, en vänlig själ. Och om personkemin inte skulle stämma, så byter man. Häpp!

Jag kände väl redan innan första besöket att det inte skulle vara riktigt samma sak i Spanien.

I vecka sju var första besöket. Jag och Jesús gick, rätt spända på vad som väntade.
Barnmorskan på min vårcentral är en jättestor, äldre karl med en imponerande mustasch.
Nästan på usatt tid blev vi inropade.
Barnmorskan satt bakom sitt skrivbord, hejade, tittade upp och frågade:
- Första gången?
- Ja.
- Första barnet?
- Ja.
- Önskad graviditet?
- Ja.
Tog fram en liten bok.
Och rasade ur sig frågor, antecknade i boken och tittade inte upp en enda gång.
Kroniska sjukdomar. Allergier. Föräldrar. Hemland. rökning. Alkohol. Mediciner. Eventuella missfall eller aborter.
När han antecknat allt han ville blev jag beordrad upp på vågen.
Vikten antecknades.
Blodtrycket togs.
En mängd blodprovspapper gjordes iordning och gavs till mig.
- Jaha. Då så. Boka tid för blodprov. Boka tid till ultraljudet omkring... det här datumet. Du har redan tid hos gravidläkaren här på vårdcentralen. Här har du ett papper med grejer som du kan tänka på och en lista med mat som du inte bör äta. Frågor?
Jag hade skrivit ner ett par frågor och ställde dem.
Sedan var det klart. En kvart - tjugo minuter allt som allt.

Jag ville säga något men visste inte vad. Jag kände mig snopen. Tom.

- Han... Han behandlade det som om jag kommit för att be om nytt recept på allergimedicin eller nåt. Som en förkylning. Jag fattar att det inte var något speciellt, en graviditet är ju det mest naturliga i världen, och jag är ju inte sjuk eller så, och han träffar hur många gravida som helst varje dag.. Så jag förstår att det inte är något speciellt... Men för oss är det ju det!

Ja, för oss var det stort. Det största som hänt ungefär. Det mest omtumlande, omskakande.
Och de där proverna som ska tas - varför? Gravidläkare - varför? Vad ska hon göra? Vad händer härnäst? Hur ofta ska jag träffa barnmorskan? Varför ska jag träffa barnmorskan?
Vad hade han sagt egentligen? Han hade ju inte informerat om någonting alls. Bara gett en lista över mat som jag bör undvika. Jag visste inte riktigt vad det var för information jag önskade, men jag hade fått gravidbeskedet för bara drygt en vecka sedan och hade ingen aning om vad som var på väg att hända eller hur allt det här fungerar.

(Så här i efterhand tycker jag att det hade varit toppen om han informerat om att det där ultraljudet var för att kolla risken för kromosomavvikelser hos barnet, och att jag var tvungen att ta med mig hela tjocka pappersbunten med provresultat dit eftersom det inte skulle kunna göras någon analys anars, och att om han hade sagt det hade jag sluppit besväret att boka en ny tid och gå dit igen, vilket tar ett par timmar i anspråk.)

Nästa besök hos barnmorskan tio veckor senare var jag beredd på att den här löpande band-principen som alltid råder på vårdcentralen även gäller hos barnmorskan. Snabbt och effektivt. Helst inga frågor eftersom vi drar över tiden då.
Den här gången gick det fortare också. Inte ens tio minuter tog det. Vikt, blodtryck, några frågor, titt i gravidboken som jag ska ha med mig ill alla besök relaterade till graviditeten. Lyssna på barnets hjärta.
Klart.



Vad är era erfarenheter av barnmorskor?


24 kommentarer:

  1. Haha. Åh vad jag känner igen det där. Och jag hade gjort som du, hade med mig en hel radda med frågor. Men sen bad jag också min barnmoska berätta om vad som skulle hända under hela graviditeten, vilka besök jag skulle göra och vad som skulle ske under de besöken. Jag tvingade mig själv också att prata långsamt, begrunda hennes svar och ställa följdfrågor. Just för att BM skulle lugna ner sig lite och inte vara så jäkla uppstressad. Det där höga tempot gick mig på nerverna måste jag säga. Åh jag skulle kunna prata i timmar om BM här i Spanien... En liten fråga, får inte du gå på extra kontroller eller till specialläkare på sjukhuset pga din diabetes? Det fick en väninna till mig göra redan från start (hon har också pump), och så blev hon sjukskriven väldigt tidigt också just pga diabetesen. När är beräknad BF förresten? Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så klokt. Ställa följdfrågor, och faktistk fråga vad som ska hända. Jag hade inte en tanke på att jag inte skulle bli iformerad om det, och kunde där inte ens formulera frågan i huvudet eftrsom jag var så häpen.
      Jag får gå på så många extrakontroller att det kommer ett eget inlägg om det. Det är minst ett läkarbesök i veckan, och jag håller på att bli tokig.
      BF är i första veckan av augusti.

      Radera
  2. Förstår dig, men de HAR ju verkligen ingen tid alls. Likadant i Sverige nuförtiden, fast här är ju folk lite långsammare av sig själva, liksom ;) Barnmorskorna i Stockholm klagar över att förlossningssäkerheten blir lidande av att de har så lite tid, de hinner knappt äta eller gå på toa.
    Jag gick privat och hade ingen barnmorska, bara en privatläkare. Han var strålande trevlig och konstaterade att allt var jättebra, gav förmaningar och tog prover. Ingen info, det utgår han från att du får av din familj och väninnor. Bästa lösningen är att gå en preparacion al parto, där tar de verkligen upp alla tankar man kan ha och man träffar dessutom en massa andra i samma situation. Den där tiden är väldigt speciell och man känner mycket gemenskap med andra i samma situation (vänta första barnet). Det var helt annorlunda med folk som väntade andra eller tredje, faktiskt, de kunde komma med många bra råd, men hade inte alls samma känslor kring sin graviditet och tankar om sitt framtida barn. Så träffa andra att dela detta med, är mitt råd. Du har ju Jesus, men han är inte fysiskt gravid :) Just den här tiden är det lite skillnad mellan att vara mamma och pappa. Skönt att du mår bra, det gjorde jag också och det känns toppen att verkligen kunna njuta av tiden. 3-7 månaden var väldigt trevliga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När man mår så här bra är det väldigt trevligt att vara gravid! Hoppas att det fortsäter så, ås länge som möjligt!
      Det ÄR skillnad mellan att vara mamma och pappa i det här stadiet. Vi väntar båda barn, men det är bara jag som är gravid. Det kan inte vara riktigt detsamma.
      Jag känner till två andra som är gravia för första gången, men vi träffas så sällan tyvärr.
      Det ska bli spännande med preparacion-träffarna. I vecka 28 börjar de visst.
      Jag har läst att barnmorskorna i Sverige och framför allt Stockholm är stressade. Vet inte alls hur situationen ser ut. Men tänker, att där är den beräknade tiden med varje patient mycket längre än här. Vad vill jag ha sagt med det? Ingen aning :-) Bara att det är lite annorlunda kanske.

      Radera
  3. Det är jättebra I Australien, men allt är ju nytt så det är klart man blir förvirrad och inte vet hur allt funkar! Det absolut bästa tyckte jag: snacka med nån som redan vet. I ditt fall svenskar I spanien som just fått barn. Eller förr den delen, spanska tjejer du känner väl? Så man liksom har grepp om vad som händer hela tiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl så, att allt blir mer förvirrat när det sker för första gången. Känner knappt någon som har små barn i Spanien, mer än Jesús syster som jag träffar ibland, men ett par bloggläsare i Spanien har erfarenheter att dela med sig av, det är bra!

      Radera
  4. Jag har precis samma erfarenhet som du, just känslan av tomhet och att bli tagen på sängen att allt gick så fort och att det över huvudtaget inte PRATAR med dig, att jag inte hade mål i mun jag heller... Men man vänjer sig, förbereder sig bättre och inser att de mjuka frågorna får man söka svar på annat håll. Och det blir bättre! Man är ju som ett blankt papper i början och väldig informationstörstande, men man har tid på sig och när du verkligen behöver vara förberedd på riktigt så är du det också. Men man är ju ivrig och vill helst bara prata och prata

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samtidigt som det är tråkigt att du har samma erfarenheter, så är det gott att höra att någon annan har varit med om detsamma. Fick höra av en gravid bekant i dag att hon var precis lika besviken på sin barnmorska här, som inte hade gett något information överhuvudtaget. Skönt att man har de här nio månaderna. Det blir bättre och bättre som du säger, man vänjer sig vid att söka information ändå, och blir tryggare på något sätt. När inte allt är så nytt längre.

      Radera
  5. Värst är det ju i början när man inte får säga det till nån och barnmorskan/läkaren är en av väldigt få som man skulle kunna prata med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte varit särskilt tyst, trots "tremånadersgränsen" Mina närmsta vänner fick veta med en gång till exempel. Jag hade/har apotekspersonalen att prata med också :-)

      Radera
  6. Jag har inte själv barn, men har på privata gyn-mottagningen sett hur läkaren tar den tid som behövs med de gravida patienterna (innebär en massa förseningar för resten av patienterna, men jag uppskattar det väl sen den dag jag själv är gravid :)) Här i Spanien väljer ju många att gå privat just för att få obegränsat med besök och ultraljud hos just den läkare de trivs med. Kommunalt fungerar ju också, men de har mindre tid och det är glesare mellan besöken. Många föder dock på kommunalt sjukhus eftersom de är bättre än de privata (åtminstone i Madrid).

    Min syster fick nyligen barn i Finland och hon kände sig ganska vilsen, det var bara ett par läkarbesök och få barnmorskebesök, och hon fick inte mycket info om hon inte själv frågade.

    Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan säkert vara skillnad om man går privat. Jag har inte sett det som ett alternativ faktiskt. På grund av min diabetes har jag så många läkarbesök att ja inte skulle fixa ett vanligt jobb utan flexibla arbetstider, men annars hade det nog varit ganska glest mellan besöken. Även om jag inte är jättenöjd med bemötandet hos, i det här fallet, barnmorskan (fast han är trevlig!) så är jag jättenöjd med vården.
      Intressant att höra om din syster.
      Skulle du välja privat vård?

      Radera
    2. Jag tror jag skulle göra som de flesta här i Madrid; kombinera privat och kommunalt. Skulle gå på extra "onödiga" besök och ultraljud hos min nuvarande gynekolog som är jättebra, men föda kommunalt eftersom de sjukhusen är bättre utrustade och oftast har bättre arbetsmetoder (inte genast ta till kejsarsnitt för bekvämlighetens skull etc). Vid komplikationer skickas man ändå kommunalt, så skulle kännas tryggast att vara där från början.

      Carina

      Radera
    3. Det har du rätt i, då är det bäst att vara på ett kommunalt sjukhus från början. Visste inte att de utför fler kejsarsnitt på privata.
      Låter bra att kombinera privat och kommunalt. Och om du redan har privat sjukförsäkring är det ju toppen!

      Radera
  7. Grattis till graviditeten! Jag kan tänka mig hur det är i Spanien även om jag själv gick i Sverige. Jag var jättenöjd med min barnmorska nästan hela graviditeten, hon var mjuk och kändes öppen, ärlig och hade tid för mina funderingar och frågor. Sen tror jag att man i början, när man själv är full av känslor, hormoner, tankar så blir man lite snopen att det inte är så himla stort, viktigt för resten av världen. Jag skulle rekommendera dig att byta om du inte alls tyckte om personen!

    De flesta jag känner i Spanien har gått privat och har varit väldigt nöjda. Jag tror också man är väldigt informationstörstande i början men man har tid, tid att vänja sig, lära sig, förbereda sig... Graviditeten är en process och sen börjar det nya livet, med bebis

    Jag kände mig själv väldigt vilsen de där första veckorna, månaderna men det är ju för att det är väldigt tidigt och de flesta barnmorskor tror jag bygger upp samtalen efterhand...
    Kram på dig!
    Spännande med ett spaniensvensk barn! Jag har en grupp på FB som heter SvEs för tvåspråkiga barn..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Jag tror faktiskt inte att jag kan byta barnmorska. Det finns bara en barnmorska på min vårdcentral, och det känns inte som att det skulle bli annorlunda hos någon annan, om jag bytte vårdcentral. Efter mina erfarenheter av vården, och efter att ha läst kommentarnra hos några andra här,och hört bekantas erfarenheter. Egentligen var det nog att vänta, tror jag. Jag tror inte att den här barnmorskan komer att samtala alls, vilket kanske är tidigt att säga eftersom jag bara har träffat honom två gånger :-) Nu låter jag negativ. Får följa upp det här barnmorskeinlägget framöver och se hur fortsättningen blir! Detta med barnmorskan gör inte så mycket, jag känner mig trygg.
      Du har rätt i att man är informationstörstande i börjannär allt är nytt. Klokt sagt att graviditeten är en process, det känns faktiskt så.
      Intressant med din FB-grupp, om allt går väl får du nog en till medlem framöver! Hur fungerar tvåsråkigheten för ditt barn? Tips?

      Radera
  8. Åh vad trist!! Så ska det ju inte vara. Vilken dålig barnmorska! Tyvärr är det lite så, beroende på vem man träffar. Jag hade starten på båda mina graviditeter i USA så jag vet inte riktigt hur starten kan vara hemma i Sverige, Här i USA är det fullt ös från början. Nästan lite för mycket tester och information. SPeciellt när man är förstföderska. Men bättre för mycket än för lite. De förklarar väldigt bra tycker jag! Har haft bra människor båda graviditeterna tycker jag och de har tagit allt på allvar och förklarat i detalj. Kan du byta kanske? Jag vet inte hur det är i Spanien, men kommer din barnmorska att förlösa dig (liknande system som här) eller åker du bara in på ett sjukhus och får vem som helst (som i Sverige)? Ska du ha samma är det ännu viktigare att det är någon bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter toppen ,det du skriver om!
      Jag tror inte att jag kan byta, han är den enda barnmorskan på min vårdcentral. Men det är okej, jag tror inte att han är viktig i sammanhange. Egentligen vet jag inte riktigt vilken uppgift han har och varför man ska träffa en barnmorska, men när jag går dit ska han lyssna på barnets hjärta.
      Han kommer inte att förlösa mig, jag kommer att få vem som helst på sjukhuset.
      Var det bra, tyckte du, att du hade samma barnmorska på förlossningen?

      Radera
  9. Min barnmorska i Sverige gillade jag inte alls. Hon var sådär "huum aaa joooo" om allt jag sa.Liksom undvikande och drog ut på allt tills jag själv började babba för jag tyckte de var så obekvämt. ALLT var sååå normalt vilket är ganska jobbigt när man sitter och säger att man mår JÄTTE dåligt och kräks hela dagarna och mår så illa att man gråter och bara blir bemött med "hum aa jooo så kan de ju vaara...."

    Dessutom kände jag mig inte alls ordentligt uppföljd med prover och så i Sverige.

    I grekland gick jag ungefär varannan vecka till OB/Gyn som gjorde UL och pratade om hur allt kändes, beodrades på prover hit och dit (vägdes och blodtryck också såklart). Det känns bättre även om hon ibland pratade överhuvudet på mig på grekiska med min sambo och jag fick fråga honom efteråt vad som sagts...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men så illa skött av din svenska barnmorska1 Hon skötte inte sitt jobb, tycker jag att det låter som!
      Jag får också fråga min sambo vad som sagts, för spanska kan jag, men inte spanskt medicinspråk, och när han kan följa med kan han berätta efteråt vad jag har missat. Det är bra.
      Det verkar som om kontrollen är bra i Grekland också, precis som i Spanien!

      Radera
  10. Påminner om min manlige barnmorska här i Bolivia. Dock träffade vi honom väldigt ofta (i Bolivia är besöken väldigt regelbundna), vilket jag tyckte var skönt då ständigt nya, märkliga frågor poppade upp. Vi hade hans mobnummer och kunde ringa honom dygnet runt och med tiden utvecklades ändå en trevlig och mer personlig relation även om det inte går att jämföra med någon "bästisupplevelse". Han var också min förlossningsläkare vilket kändes jättebra eftersom vi kände varandra efter nio månader och jag verkligen litade på honom. Så en annorlunda upplevelse men ändå väldigt bra :). Jättemysig blogg förresten och grattis till graviditeten :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Det låter väldigt tryggt med din barnmorska som du lärde känna så väl och till och med kunde ringa. När som helst. Min kan jag inte ringa till, och jag tror inte att jag kan boka tid hos honom heller, utan att det måste gå via min husläkare. Hur ofta gick du hos barnmorskan? Var det läkarkontroller också?

      Radera
  11. Här i Colombia var det lite samma som med Elin i Bolivia - man går till en gynekolog, inte barnmorska, och det är samma hela graviditeten som sen är förlossningsläkare. Inte så att han direkt förklarade så värst mycket, men han kändes ändå bra.

    Jag tror att det är samma kulturella skillnader här som där, jämfört med Sverige, som gör att läkaren är mycket mer en auktoritet som inte ska ifrågasättas, och som inte heller behöver förklara så mycket efter som hen är den som vet, det är bara att göra som man blir tillsagd, utan att nödvändigtvis veta varför man ska göra så. Medan i Sverige är relationen mycket mer horisontell.

    Jag föredrar nog den horisontella stilen, men det är bara att stå på sig och fråga-fråga-fråga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att det låter suveränt att träffa samma person under hela graviditeten. Under förutsättning att man trivs med varandra, annars kan det nog kännas olyckligt.
      Det är nog ofta så här, att läkaren är en auktoritet, man har stor respekt för sin läkare. Men bra läkare är mycket omtyckta, man träffar dem ofta och ger dem inte sällan presenter vid jul. Det är fint, bra läkare gör ett fantastiskt jobb.

      Radera

ny gadget

ny gadget