Och apropå gårdagens inlägg, att Jesús, den stackarn, får ta emot mitt tröttsamma tjat om gravidmage.
Det är det man har en partner till, eller hur? Någon som får ta emot allt?
Det är Jesús som får ta emot allt mitt prat som jag inte säger till någon annan. Nej, jag är inte särskilt pratig av mig.
Och jag är ingen fysisk person. Ni vet vad jag menar. Att ta i folk. Jag vet inte hur man gör. Inte så att jag brukar besväras av om någon rör vid mig (särskilt inte om det handlar om kindpussar med skäggiga spanjorer, något som händer allt för sällan, de flesta är rakade), men själv, nej, jag vet inte hur man gör. Så då blir det Jesús som får ta emot.
Han kallar mig för bläckfisken.
Jag tar i honom hela tiden. Hudkontakt, kroppskontakt. Pillar med någon fin korkskruvslock. Och när vi sover vägrar jag låta honom ligga själv, sover han på "fel" sida ser jag till att ha ryggkontakt, annars hans armar runt mig.
Men man ska vara försiktig med vad man öser över på den andre.
Orättvist dåligt humör, till exempel. Det är sådant man ska vara försiktig med.
Eller vad säger ni?
Först och främst; Grattis till graviditeten och lilla bebben! =) Jag har varit så dålig på att kommentera, men jag läser och tänker varenda gång att jag måste skriva en liten kommentar, men har aldrig tid.
SvaraRaderaAngående ditt inlägg så måste jag säga att jag är nästan exakt som du! (förutom att jag inte kan sova om min man skulle hålla om mig, då gäller noll kontakt ;) )
Jag är inte en person som pratar mycket, men jag säger allt till min man! Det här med kindpussar har jag vant mig med och tycker faktiskt att det är enklare än att kramas som man gör i Sverige. Jag skulle vilja vara mer fysisk men det kommer inte naturligt som för många andra, kanske är det något typiskt svenskt?
Håller med om att en partner är någon som får ta emot allt från den andra, men som du säger så finns det vissa saker som man måste vara försiktig med =) Men gällande din gravidmage så är han nog precis lika glad som du! =)
Kram!
Här kommenterar man bara när man har tid och lust och så där, jag vet att man inte alltid har tid att kommentera!
RaderaJo, han är lika glad som jag över magen, han gillar dessutom stora magar överhuvudtaget:) Fast han är mer tyst och sansad.
Det där med att vara fysisk av sig eller inte, det har nog mycket att göra med kulturen. Kindpussar är enklare än svenska kramar. Det beror på vem de kommer från, men ofta tycker jag att de är jättejobbiga.
Tack förresten!
Radera