I Katerina Janouch gravidbok finns ett kapitel som heter Gravid och vikthysterisk.
Jag bläddrade igenom det alldeles i början och tänkte: Nu har det gått för långt. Nu har det verkligen gått för långt. Folk är helt dumma i huvudet.
Alltså denna vikthets! Dessa dieter och gympass, de flesta för att de vill vara smala.
När man är gravid går man ju naturligt upp i vikt. Det är en del av grejen. Barnet väger, livmodern väger, fostervattnet, den ökade blodmängden.
Naturligtvis går man upp i vikt.
Vem sjutton kan ha ångest över det?
Folk är helt knäppa.
Så tänkte jag.
Ända till första barnmorskebesöket.
Jag hade gått upp två kilo.
Och blev så jäkla besviken och förbannad.
Usch det där med vikten. Jag som redan var överviktig när jag blev gravid fick veta precis som alla andra gravida spanjorskor att Max 9-10 kg ska man gå upp. Men jag hade faktiskt tur där, varken min BM eller gynekolog sa något om min vikt under graviditeten. Men jag fick höra mycket från mina yogakompisar om de kommentarer de fick från sina BM. Nu så här i efterhand önskar jag att jag hade försökt vara lite mer aktiv under graviditeten då jag fortfarande 2,5 år senare har kvar flera kg... +13 kg slutade jag på och då kom dotra ändå 3v innan BF.
SvaraRaderaJag har faktiskt inte hört den där siffran. 9-10 kilo, det är inte mycket. I Sverige (enligt ovan nämnda bok) gäller visst 12,5 kilo, beroende på startvikt. Jag har också tur, varken läkare eller barnmorska nämner min vikt, de bara antecknar den. Så jag antar att det är okej än så länge. J:s syster fick däremot order att inte gå upp mer.
RaderaJag minns att jag läste att det är "okej" att gå upp ca 10kg totalt under graviditeten. 3.5kg barn, 2kg mer blod, 1kg moderkaka, massa annat klegg... Jag vet inte vad jag gick upp själv, jag vägrade väga mig. Men, jag förlorade nästan 2 liter blod när storan föddes o det märktes inte, jag vart inte ens yr. Så så pass mycket extra blod finns alltså att ta av. Det väger en del, bara det. Med lillan gick jag ner över tio kg medan hon ammade, hon åt upp mina överflödskilon. Fast de kom tebax sen.
SvaraRaderaSen går det alltid att göra nåt åt i efterhand. 2012 gick jag ner 30kg på 7 mån, frivilligt. En del av dem har kommit tillbaka o ska bort igen nu. Men de 30kg hade inget med kottarna att göra, jag vägde ändå mindre när jag började ta itu med det hela än när storan blev till. Det handlar om intag vs uttag. Bränn mer energi än du stoppar in så går du ner, så enkelt är det i teorin. Sen är det inte säkert att det är så enkelt att äta mindre än man bränner...
Det är faktiskt helt otroligt. 30 kilo på sju månader.
RaderaEnligt Janouch bok är det nu 12,5 kilo som gäller beroende på startvikt. Jag bryr mig inte om att jag blir vägd, är bara förvånad över min första reaktion.
Tänk vad lätt det verkar vara att bli av med kilona igen. Bara amningen funkar så. Annars kanske det blir svårt?
Två kg? Men det är ju ingenting... Det viktigaste är att man äter bra och nyttigt och rör på sig så mycket man orkar, stirra inte dig blind på vågen, för det är som du själv säger inte klokt att hetsa över den när man har ett litet liv som växer i en. Alla kvinnor är unika och det finns olika anledningar till att man går upp i vikt. Man ska aldrig gå på diet när man är gravid. Jag gick upp 18 kg, under förlossningen förlorade jag 6 kg och resterande dagar på den första veckan 4 kg till. Nu efter 4,5 mån har jag 5-6 kg kvar men det känns rätt ok för jag har inte tränat (förutom så mycket promenader som jag hinner med) och ter ganska bra eftersom jag ammar och blir väldigt hungrig.
SvaraRaderaNär jag var gravid frågade en vän mig om läkaren satt mig på diet. Diet ..? Han berättade stolt att hans fru fick en mycket sträng läkare och bara gick upp 6 kg under hela graviditeten. Att hon såg ut som en modell. Jaha... tänkte jag, stackars människa. Och stackars bebis. Själv slutade jag röka och gick upp lite extra av det i början men hellre choklad än tobak!
/Carin
Två kilo de första sju veckorna. Just nu vet jag inte vad vågen står på, men det är inget som bekymrar mig heller. Det är bara min första reaktion som jag är förvånad över.
RaderaDet låter helt tokigt att den där läkaren ordinerade diet. Tydligen frigörs gifter och annat läskigt som vi har i oss då, och det är det sista bebisen behöver. Och den blivande mamman.
Starkt att sluta röka. Men apropå choklad, min barnmorska har satt choklad på listan över saker jag bör undvika. Fick du samma råd, och finns det i så fall någon särskild anledning till det?
Jo jag har hört/läst att man inte ska äta choklad, men lyckas inte hitta varför. Däremot kommer det upp nån studie när jag googlar, om att barnet blir gladare om man äter choklad haha, det tror jag det! Nej jag vet inte, kanske för sockrets skull om man äter mjölkchoklad, eller för att det innehåller lite koffein. Man blir tydligen hård i magen också av mörk choklad och det kan man ju bli ändå, då är kiwi bästa botemedlet! Man ska inte äta choklad när man ammar heller för bebisen kan tydligen få ont i magen. Men jag vet inte, det finns ju motstridiga uppgifter om det mesta, har också läst att man ska vara försiktig med laktos men sen sa vår pedriatra att jag måste äta mjölkprodukter när det verkade som produktionen gick ned...
RaderaJag har också googlat och sett det där om glad bebis om man äter choklad! Det där med att undvika choklad är nog för att inte gå upp mer än nödvändigt, precis som man ska försöka äta vettigt över lag.
RaderaKiwi är gott och det äter jag, har också hört att det ska hjälpa mot hård mage... Men inte i det här fallet.
Jag får dra ner på chokladen. De senaste veckorna har det blivit en del. Har den dåliga vanan när jag är stressad :-)
Ja, man tror inte att man ska bry sig :) Men liiiite innerst inne blir man tyvärr påverkad. 2 kg är ingenting! Oj, Jag hade nog redan gått upp 10-15 kg när jag var gravid vid den tidpunkten. Sammanlagt på första graviditeten gick jag upp 20 kg, var överviktig redan då. Tränade inte för eller under graviditet alls. Inget sånt intresse. Gick ned kilona inom 6 månader tror jag, För jag började träna. Gick upp igen och 1.5 år senare så blev jag allvarlig med träningen och gick ned 15 kg till normalvikt och har hållit ungefärlig vikt i 4 år innan jag blev gravid igen. Denna gång gick jag upp 30 kg! Mums! Jag struntade i vad jag åt under nästan hela tiden /mådde ialla som ett as första 6 månaderna/ och ingen träning för jag blev stor på en gång. Såg ut som jag skulle föda närsomhelst redan 22-24 veckor in i graviditeten :) Mamma har fött fem barn och blivit stor under alla graviditeter, kanske är det genetiskt betingat också? I alla fall har jag 15 kg kvar att gå ned. Jag känner ingen press att gå ned snabbt. Jag vet att min tid kommer. Har börjat med träningen igen nu, tänker mer på vad jag äter. Ingen panik! :)
SvaraRaderaJättefånigt, eller hur? Att man bryr sig? Jag trodde inte att jag skulle göra det. Mina två kilon var bara eftr de första sju veckorna, innan det ens syntes någonting, nu har jag gått upp mer, jag lovar:-)
RaderaJag tror säkert att det är genetiskt, om man blir stor eller inte. Jag vet inte om mamma blev stor. Jag tycker själv att jag är så rund att det ser ut som om förslossningen är nära förestående, trots att det är fyra månader kvar, men jag lär blir större. Man kanske brukar känna sig stor som förstagångare i vecka 22?
Du ska ju springa välgörenhetslopp, du lär nog förlora en del, om du känner att du vill, när du tränar inför det:-) Vlken sporre att träna förresten!
Bry dig inte. Jag hade gått upp 5 kilo I v 12. Totalt gick jag upp 25 kilo. Min läkare var jättenöjd. Du är frisk, sa hon. Lyssna inte på allt du läser / hör. Visst om man var överviktig från början så ska man kanske inte gå upp 25 kilo. Men vikt är bara en siffra. Skit I den! Jag gick sedan ner 15 kilo på två veckor trots att jag inte kunde gå. Resten försvann när jag ammade. Det enda jag retade mig lite på var att jag gick upp lite igen när jag slutade amma och inte slutade äta så mycket. Så när du slutar amma - se över dieten. Fram tills dess, strunta I det tycker jag...
SvaraRaderaBra råd. Så länge jag äter vettigt och rör på mig och mår bra får vikten göra som den vill. Hade inte tänkt på att man kan gå upp igen efter amning. Men det är ju logiskt, om man är hungrigare under amningen och äter mer, och fortsätter äta likadant efter...
RaderaJag blir så irriterad på min telefon, går ALDRIG att kommentera!! Jag sitter aldrig vid datorn! Här var jag bara tvungen...
SvaraRaderaHaha, man reagerar sällan som man tänkt när det gäller graviditet och bebis! Så mycket hormoner och annat som spelar in. För mig var det fokus på att jag gick NER i vikt. Första månaderna gick jag ner 5kg. Efter dropp och lite annat la jag p mig. Slutade ändå på 11kg plus. Alltså gick jag upp de fem kilona plus elva till typ. Det brydde jag mig inte om, eller - det kändes ju lagom. Hade rätt många andra saker att fokusera på om man säger så - typ att överleva...
Conclusion: Orkar man noja sig över viktuppgång under graviditet har man nog en jäkligt lätt graviditet och det ska man vara glad för! :)
Men kul att du tar dig tid vid stora datorn för att kommentera!
RaderaInte dåligt att du lyckades gå upp ändå, du som knappt åt något på hela tiden.
Jag tror på din slutledning där. Det enda jag oroar mig över är magvärk och ond fot, och det är ju bara små bekymmer, jag är medveten om det. Jag mår toppen på det stora hela, och är himla tacksam för det!.