Aldrig har jag träffat på så många katträdda som här, och aldrig har jag hört så dåligt rykte om katter som här.
Det är rätt ovanligt att ha katt också. De allra flesta har hund.
Jag som inte är någon hundmänniska fattar inte varför. Det är ju så mycket jobb med en hund?
På landsbygden har ALLA hund. Vakthundar i mängder, hundar som skäller och visar käft när någon kommer i närheten av ägarens egendom.
Men i stan?
Vad det nu beror på så är väl den här kattbristen förklaringen till mångas katträdsla. De tror att de ska bli bitna och rivna. Bara så där.
Katträdda bekanta har varit skeptiska mot Pipen i början. Men ju fler gånger de träffat honom, desto mer försvinner katträdslan. Efter ett tag börjar de klappa honom, prata med honom och till och med tycka mycket om honom. Det har fungerat på alla katträdda, tror jag. Till och med den mest rädda av dem alla; Jesús mamma, som aldrig glömmer när hon var liten och en släkting blev sjuk och dog, efter att ha blivit riven och biten av en katt.
Bedårande! Han måste ju vara bästa tänkbara terapeuten!
SvaraRaderaHaha, jag tycker att han ser lite mallig ut på bilden! Men han är verkligen den bästa katträdsleterapeut man kan tänka sig.
RaderaJag tror "problemet" är att det finns sa manga övergivna katter här, dom är sedda som "pest"..jag har alltid haft katt hemma i Sverige (pappa har fortfarande) och vi funderade faktiskt för inte alls sa länge sen att skaffa katt här men jag tycker det är synd att det "maste" bli innekatt da, mina katter i Sverige har alltid kunnat ga in och ut som dom velat..kanske skaffar vi katt snart ända, D är sugen, han har aldrig haft..här är det som du säger mycket vanligare med hund..katt är inte ett typiskt husdjur som i Sverige.
SvaraRaderaJag har alltid haft katt i Sverige, och alltid tankt att jag inte vill ha nagon innekatt. Hellre vara utan katt i sa fall. Synd om missen. Men sa kom Pipen, den lille overgivne katten, och han var redan innekatt. Jag tvingade ut honom i borja for att vi skulle ga lite ute tillsammans, men han var livradd och det blev bara varre och varre, sa till slut fick han stanna inne.
RaderaPå gran Canaria ser man de ledsna, jamande, ibland rädda katterna överallt. De vill ju ha kärlek och tak över huvudet... och på andra sidan promenadstråket välpysslade, fjäderlätt trippande knähundar. Jag minns för många år sen, på Rhodos, sprang det hemlösa hundar överallt. I sin svält och sjukdom sökte de restaurangsmulor, Och blev mötta av en skur av slag, sparkar och het frityrolja...! Denna syn på djuren är för mig obegriplig- ALLA levande väsen har lika värde! /piafia
SvaraRaderaJag forstar det inte heller, men en sadan djursyn ar man nog uppvuxen med for att ha.
RaderaVi har en del gatkatter har utanfor huset, de bor pa det lilla gronomradet. Massa fina katter. Men dem tycker jag inte synd om, de ar fodda pa gatan, vet inget annat och verkar ma valdigt gott dar de leker och sover i solen. Livradda for manniskor men blir valdigt glada nar nagon kommer och ger dem mat. (Mindre nu efter att kommunen satte upp lappar om att det ar forbjudet att mata katterna.)
Jag kan säga att jag blivit biten av hundar många gånger. Mest på grund av misstag/busighet eller smågräl som: "jag tycker verkligen inte att jag ska behöva bada eller bli kammad just nu, matte".
SvaraRaderaÄlskar hundar - trots att de kan orsaka större skador än katter. Tycker katter är för självständiga och oberäkneliga. Kort sagt de är onda :)
Kram
Kort sagt: du tycker fel.
RaderaDet är lugnt. Jag är van :)
RaderaDet är inte första gången jag tycker fel och det kommer med all sannolikhet inte vara den sista :)
Kramar