Tomater i Sverige och Spanien

Vi pratade om saker som kan uppfattas som konstiga i Sverige, och Mati, som varje sommar besöker en väninna i Sverige, sa genast, att det är konstigt att grönsakerna är så dyra. Om bara åtta procent av marken är uppodlad, varför odlar man inte mer för att få mer svenska grönsaker, och på så sätt sänka priset på dem?

Mest irriterad var hon på de dyra, smaklösa tomaterna.
Tomater ÄR verkligen dyra i Sverige (köpte i går två kilo för en euro, det är fortfarande säsong). Men det är inte så konstigt, med tanke på att de flesta tomaterna importeras, på grund av klimatet. Och de svenska tomaterna är ganska dyra att framställa, om jag har förstått saken rätt.

Att de är smaklösa är inte heller så konstigt, eftersom tomaterna inte tas fram på naturlig väg. Plantorna kommer inte ens i kontakt med jord.
På konventionella, svenska tomatodlingar växer plantorna sig mycket stora. Så stora att man verkligen hajar till när man ser den lilla kruka de står i. Hur kan det få plats några rötter där? Krukan innehåller ingen jord, utan en slags stålull.
En slang går ner från taket till varje planta. Genom den droppar vatten och näringslösning. En dator räknar ut exakt hur många droppar vatten och näringslösning som varje planta behöver.
Sorterna har framtagits för att vara motståndskraftiga mot sjukdomar och ge riktigt röda och vackra tomater. Smaken struntar man i.

Det är inte så konstigt att tomaterna inte smakar någonting, eller hur?
Det går att få tag i bättre tomater, eko-tomater som växt i jorden, men få vill betala för det.

Jag vet ingenting om tomatodling i Spanien. Vet bara att tomaterna som vi köper på marknader och i fruktaffärerna brukar vara mycket smakrika och goda. Utom på vintern, men då är det ju inte heller säsong, även om man kan ta fram tomater då också..
I livsmedelsaffärerna är tomaterna i regel lika smaklösa, tråkiga och bleka invändigt som tomater man köper i Sverige.