Vrålet kom förstås från mig, jag låg raklång på rygg och skrek rakt ut.
Katt-fan hade stuckit in ett par klor i mitt ben.
Man kan tro att jag skulle ha skrämt livet ur Jesús, jag hade inte hanterat situationen särskilt bra om det varit tvärtom, men han kröp bara närmare intill, höll om mig och viskade "tranquila, tranquila" (lugn).
Han hade känt den tunga klumpen på fötterna rycka till i skräck och hört den springa ut från sovrummet, och begrep vad som stod på.
Jag hade svårt att somna om, för egentligen tyckte jag att det var väldigt lustigt, men jag var för trött för att skratta ordentligt, så det kom bara spridda, halvfnitter då och då.
Mmm, sånna där svartvita katt-astrofer kan vara väldigt vassa mellan varven. Vi har en hemma med. Som spinner, bits och river samtidigt som hon piper. Billig så det förslår mellan varven, men samtidigt väldigt högt älskad.
SvaraRaderaDet går ju inte att låta bli att tycka om dem, vad de än gör.
RaderaTok-Pip! :-) Hälsningar piafia.
SvaraRadera:-)
Radera