Oense

Jesús har lagat sushi till middag, med tonfisk, lax och sesamfrön den här gången. De är ovanligt små eftersom vi hade så lite ris kvar, men goda är de.
Jesús. Min sushikock.
Men det är något som stör. Tv:n är på. Och Jesús kastar hela tiden blickar mot den.
Vi har aldrig tv:n på när vi äter. Vi tycker att man liksom glömmer bort att njuta av maten och att man tittar på tv istället för att prata med varandra när apparaten är på. Var sak har sin tid. Måltiden sin. Tv:n sin.
(Vad gammal jag låter.)
Och det är väl inget konstigt det här, mer än att de är vanligt att ha tv:n påslagen här. Speciellt under lunchen då nyhetsprogrammen går för fullt.
Men alltså. Vad jag vill komma till är att just nu, under denna mysiga sushimiddag med fint upplagda små bitar står tv:n på. Anledningen är att las chirigotas sänds direkt nu ett par veckor under den stora tävlingen inför karnevalen i Cádiz.
Berättar mer om det i ett annat inlägg, men kort: sångtävling.
Jesús är ett stort fan av chirigotas. Vadå sova åtta timmar. Det är ju chirigotas på tv! Han gör vad han kan för att hålla sig vaken, men till slut somnar han ju alltid i förtid eftersom han inte kan hålla sig vaken när tv:n är på. Han vet det, och lyssnar på direktsändningen i radion bredvid sängen istället när han börjar slumra i soffan.
Jag vet att han gärna vill se det här, men...
- Hur länge håller det här på, undrar jag.
- Ja, det är väl ett par veckor...
Kära nån. Ska han titta på chirigotas varenda middag i två veckor?
- Det är speciellt det här, försvarar han sig.
- Det är ju bara en gång om året. Tänk om jag skulle kräva att du stängde av melodifestivalen för att äta middag?
- Melodifestivalen? Men den kan du väl inte jämföra med! Det är ju bara en kväll om året! Och det gör inget om jag missar lite av den, för det är sällan något bra.
Anledningen att jag inte roas som Jesús av las chirigotas är att jag (trist att erkänna) faktiskt inte förstår dem. Jag är inte dum på spanska, men här räcker inte mina kunskaper. Det är ordvitsar i mängd, och de sjunger om platser, politiker och berömda som jag inte känner till. Jag missar nästan alltid poängen.