Hurra för spanska sjukvården!

Jag skötte mig fint i fredags. Kallade inte doktorn för tjurskalle och skötte mig så bra att hon genast skickade mig vidare precis dit jag ville.
Det förstod jag i tisdags efter det läskiga telefonsamtalet som jag inte riktigt bregrep
Jag gick bort till el ambulatorio där en skrivbordsman jobbar mellan ett och två på eftermiddagen och frågade vad det handlade om.
Jojo..
Jag hade bett att få terapi för min nål- och sprutfobi, och det hörsammades genast. Tänk, bara fyra vardagar senare hade jag tid för ett inledande samtal för att se om jag... ja, jag vet inte, om jag bara är rädd för de här grejerna, eller om det handlar om en fobi antar jag. Fick prata med en sköterska, och blev godkänd, så om två veckor ska jag träffa en psykolog.
Och det gick finemang allting.
Det trodde jag inte.
Är... hm... lite skrockfull. Och hade lämnat nycklarna på byrån av misstag innan jag åkte.
Jesús bara skrattade.
- Okej att du är skrockfull, men du kan ju inte hitta på egna regler! Det är ju nycklarna på BORDET som ska betyda otur, inte nycklarna på BYRÅN!
Dessutom försökte han skrämma mig med att de kanske skulle ta ett blodprov i armen på mig för att kolla om rädslan är på riktigt.

Det är verkligen opraktiskt att ha en sådan här fobi när man är diabetiker.
Inte alls bra.
Tänk om det äntligen ordnar sig.
Gud, vad bra det fungerar här i Spanien.
Kostnadsfritt också.
Spanien - Sverige 1 - 0