I Gerenas simbassäng

Jesús har, som många spanjorer, aldrig riktigt lärt sig att simma. Själv har jag alltid älskat att vara i vatten, brukade cykla till badhuset mörka vinterkvällar och njöt av att simma i den nedsläckta motionssimhallen.
Så jag följde förstås med när Jesús skrev in sig i grannbyn Gerenas simbassäng med simundervisning. Jag tänkte lära mig crawla. Det ser så proffsigt ut.
Vi skaffade tofflor, simglasögon och badmössa, den obligatoriska utrustningen för att få vara i bassängen, och satte igång.

Det var ingen vilsam simning som väntade.
Herregud, medan Jesús gled omkring med flytdyna höll simfröken på att ta livet av mig. Det var en chock. Jag hade ingen aning om att man kunde bli så trött av simning.
Vi tog oss knappt upp för lägenhetstrappan efter första lektionen. Jesús var yr eftersom han på grund av något i nacken inte kan ligga på rygg i vattnet (men ändå hade gjort det), jag eftersom jag var helt utmattad.
Nu har vi varit med i ett par månader. Två gånger i veckan. Jag har lärt mig ett väldigt snyggt ryggsim och att avsky crawl eftersom jag inte fattar hur det ska gå till. Jag tar mig inte över en hel längd ens. Det måste vara det löjligaste simsätt som något har hittat på.
Fast igår gjorde jag för första gången på de här månaderna ett litet framsteg. Det känns bra. Särskilt som simfröken förra gången sa att jag var den enda som inte hade avancerat över huvudtaget.
Jesús har lämnat flytdynan och crawlar väldigt bra med vänsterarmen.
Vi har fått med ett par kompisar också, och efter simningen brukar vi gå till baren mittemot och dricka öl eller varm choklad. Varje onsdag är det fotboll på storbildsskärmen, och varje onsdag, känns det som, spelar Barcelona mot Madrid och baren fylls av män i koncentration.
Ryggsimmet är lite läskigt när det är fler än jag i bassängen (och det brukar det ju vara) eftersom jag bara ser upp i taket. Förra gången frontalkrockade jag med Jose Alberto som kom simmandes från andra hållet, drabbades av skrattanfall så att simfröken var på väg att hoppa i och rädda mig.
Massor av folk i byarna häromkring åker till bassängen i Gerena. Engelskläraren i Jesús skola, specialpedagogen, en av barkillarna i Pajanosas, en kompis i Olivares, Långben på svampkursen (fast han slutade eftersom han tyckte att vattnet var för kallt) och svampklubbens ordförande. När han och Jesús möts i omklädningsrummet pratar de alltid svamp, och Jesús kommer ut alldeles uppfylld av lust att gå ut med svampkorgen.
Själv kommer jag ut ilsken varje gång, på grund av den otroliga ljudvolymen från damerna samt för att det är så fuktigt och hett i damernas omklädningsrum att det inte är möjligt annat än att ta på sig kläderna våt.
Men jag kämpar vidare.