Med Långben i svampskogen

Klockan fem över nio stod vi utanför baren i Gerena där svampexpeditionen skulle mötas.
Vi var ensamma där. Funderade på om de andra hade åkt. Det var ju sagt 9.00...
Tio minuter senare kom organisatörerna. 40 minuter senare hade ytterligare 50 personer kommit. Ja, banne mig, jag tror det var så många. Jag som trott att vi skulle bli själva på svampkursen, eller kanske åka med ett par pensionärer, men allihop var 25-40 år.
Vi delades in i tre grupper. Hippie- och skäggruppen fick killen som såg så snäll ut, som kallades Nazi. Tyckte det lät som ett elakt skämt att kalla honom så, men fick senare veta av Jesús att han hette Ignacio och att det var jag som hörde fel. Den skäggige, speedade ordföranden åkte iväg med en grupp, och vi fick den flintskallige som jag kvällen innan tyckte verkade läskig.
Jag och J åkte med en långbent typ som hade med en liten tyst son.
Långben är en rätt van svampplockare, och eftersom alla i vår grupp försvann upp för ett berg med en gång följde vi efter honom och sonen. Eller, vi tilldelades Långben eftersom gruppledaren skulle leta rätt på ett gäng som kört vilse på vägen till berget.
Långben stegade iväg på sina långa ben för att dammsuga skogen på svamp. Jag tänkte att vi hade inte en chans mot honom, men vi hittade både små och stora svampar att lägga i min tömda garnkorg.
Efter någon halvtimme letade Långben rätt oss, kikade i korgen och var visst rätt nöjd.
" Den där är god, den också, det här var en fin en, släng den lilla gröna, den här är en champinjon, den här är dödlig, den här är god men för liten..."
Vi hade nästan bara bröstvårtesvampar i korgen, den där som jag lärde mig kvällen innan i pensionärshuset.
Egentligen heter den Gallipierno.
Vi fortsatte.
Långben och sonen försvann, och vi blev ensamma i skogen och var lite oroliga över det, men hörde röster uppifrån en höjd och följde ljudet via en gångstig, hörde en unge ropa på pappa och hittade Långbens tystlåtne son. Långben hade haft så bråttom att plocka svamp att sonen blivit kvarglömd på vägen.
Nu hittade vi ingen mer svamp, inte borgen som gångstigen skulle leda till heller, men snart kom den flintskallige gruppledare ned från en höjd och vi gick tillbaka till bilarna. Den flintskallige dömde ut ytterligare svampar, en hel del faktiskt, det blev bara sex stycken kvar, och Jesús som ärvt en stor rädsla för giftsvamp från sina föräldrar slängde iväg riskabel svamp med rasande fart. En chaminjon åkte med också.
Vid bilen hittade Långben ett par extra glasögon i bakluckan, trodde att sonen plockat upp dem på vägen, undrade sedan om de var våra, men kom därefter på att han hade dem ifall han skulle bli stoppad av polisen (?!!?). Sedan skulle vi åka, men då påminde Jesús om att Långben glömt kvar sin svampkorg i skogsbrynet, så det dröjde en liten stund till.
Tillbaka i Gerena bjöds vi allihop på kikärtsgryta med svamp och timjan. Den snälle Nazi hade kommit tillbaka med hippiegruppen utan svamp, nästan, och den skäggige ordföranden sa att vi kan komma och visa honom svampkorgar när vi vill för att inte bli förgiftade i onödan.