Den där kyrkklockan som fick mig att tro att det larmades om giftutsläpp, krigsutbrott eller om statsministerns död, visade sig klämta för en vanlig begravning. Detta enligt Jesús, som kom hem samtidigt som begravningen var slut, kyrkdörrarna öppnades och en massa ledsna människor gick i riktning mot kryddbutiken.
Men han frågade ändå piraten på stambaren här nere nästa morgon när han åt frukost där.
- Var det begravning här igår?
- Ja, det var det.
- Min flickvän tyckte att klockan lät... konstigt.
Piraten tittade på Jesús som om det var han som var konstig, eller åtminstone den utländska flickvännen.
- Konstigt? Vadå konstigt? Det var ju bara dödsringningen.
Grejen är att kyrkan inte har någon riktig klocka, och det har man löst genom att köra ett inspelat klockljud i kraftiga högtalare. Klockan tolv varje dag hörs en gräslig melodi som får byns hundar att yla, och det jag hörde var alltså dödsringningen. Och visst, när man nu har möjlighet att välja vad klockan ska spela är det väl bra att kunna byta när det är begravning, men jag tycker inte att just den här ringningen var något bra val.
Vill för övrigt skicka en hälsning till Katrina, att nej, det är inga coctailtomater i adventsljusstaken utan vanliga dekorationslingon, modell större.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar