Skicklig kock på underbara Macuro

Vilket ställe vi var på igår!
Vi hade blivit rekommenderade Macuro, och nu när vi promenerade i Triana tyckte vi att det var ett bra tillfälle att testa det
Macuro ligger på den lilla gatan Rosario Vega som man lätt hittar från Pagés del Corro.
Det var ett himla mysigt ställe vi öppnade dörren till. Liten är den, baren, elva små bord bara, men mjuk belysning, abstrakt konst på väggarna och en pelare samt väggen bakom bardisken målad med griffelfärg och menyn skriven därpå.
Här jobbar en verkligt skicklig kock som har full koll på smakkombinationer. Han gillar att experimentera och presenterar små utsökta rätter vackert upplagda.
Denverklig tuppmärksamme och vänlige kyparen informerade om att det var Franska veckan i baren och gav oss en liten specialmeny ihop med den vanliga. Och det var så goda rätter att jag ville prova dem alla, utom leverpatén.
Jag valde en bit solomillo med franska örter, senap och mos gjort på färskpotatis och svart tryffel.
Köttet kom in så fint upplagt på ett fat, och smaken tillsammans med purén... var himmelsk! Sådär underbar att man bara ler av njutningsglädjen, så att tårar nästan tränger fram. Gud, så gott det var.
Jesús fick in en, tja, hur ska man översätta det, en pastej gjord av marulk med champagnesås till.
Nästan precis lika gott det. Vilka lena smaker!
Vi beställde också en tartlett av rå lax och mango, och en tallrik arepa med friterad banan och guasacaca.
Att kyparen är ett proffs hade vi redan förstått, men nu överträffade han allt.
Vi var mätta när han frågade om efterrätt.
- Vi har... började han.
- Nej vänta, jag går och hämtar brickan så får ni se.
Och han kom tillbaka med en rund bricka med små glas på. Glasen var fyllda med mousse och krämer i olika färger och killen började förklara vad det var i varje glas. Och det var mango, och hasselnöt, och jordgubb, och...
Jag hade inte alls tänkt att äta efterrätt, men få en sådan bricka framför näsan och säg sedan att ni inte vill ha. Försök bara.
Jesús föll först.
Han tog något som smakade alldeles fantastiskt, men som vi inte vet vad det var. Något nötigt var det. Jag valde glaset med fyra sorters chokladmousse.
Mmmm...
Ett riktigt, riktigt bra ställe.
Men dyrt.
Hu ja.
De dyraste tapas jag har ätit sedan jag var i Madrid. Men mycket, mycket goda. De två första framför allt. Den sista var godkänd, inte mer.
Det är en underbar bar där man gärna sitter kvar länge.
På helgerna måste man reservera innan.
Kamera hade jag inte med mig, men jag lovar att fotografera nästa gång vi går dit. Vid nästa löning, kanske:)

Nu ser jag förresten att marulken är rödlistad.
Visste inte det.