Vecka 29 - gravidkrämpor

Jag skrev visst vid något tillfälle att det var väldigt trevligt att vara gravid. Så trevligt att jag kan tänka mig att vara det för alltid.
Det känns mycket längesedan.
Strax därefter började gravidkrämporna komma.
Först den inflammerade foten i ungefär en månad. Som gjorde det hopplöst smärtsamt att använda den, att gå med till exempel, och eftersom jag inte kunde trampa på den som vanligt påverkade den höfter, ben och rygg också.
Men plötsligt en dag försvann smärtan! Helt underbart kändes det!
Sedan kom lite ryggvärk och sedan slog benet till.
Tjong bara, så hade jag plötsligt en, tja, sträckning eller muskelbristning i låret, och herregud vad det är smärtsamt!
Jag är inne på fjärde veckan med den, och det känns så hopplöst ibland. Allt gör ont. Att sitta ner. Att ligga ner (vaknar flera gånger i timmen på natten och är alltid trött). Att vända sig i sängen. Att stå upp, och förstås att gå. Ibland blir jag stående, eller sittande, blickstilla eftersom jag inte kan röra benet uppåt på grund av smärtan och undrar vad jag ska ta mig till.

Det här är en anledning till att jag har blivit rätt orörlig. Jag förstod inte innan varför en del gravida rör sig mindre. I teorin tänkte jag gå och motionera en massa för att vara stark när det är så dags. Tänkte att gravida kanske blir varma eller trötta fortare när de blir tunga. Ja, men nu vet jag. Det där benet gör det nästan omöjligt att simma. Helt omöjligt att cykla. Och svårt att gå. Jag går så långsamt att jag skrattar åt mig själv. De allra äldsta man ser ute på gatorna går förbi mig. Och det är inte bara benet. Jag vet inte exakt varför, men jag kan inte gå fort längre. Eller i normaltakt. Det är nog för att jag får sammandragningar och värkande mage så fort jag försöker, så att jag måste stanna.
Sedan blir jag hemskt trött.

Magen fortsätter att växa, otroligt nog.
I vecka 15 sådär när den satte igång att växa som bara den, tänkte jag att om den fortsätter i samma takt kommer jag snart inte att få plats i ett vanligt rum längre. Den växer långsammare nu, men fortsätter som sagt. Jag tycker att den är jättestor, och fattar inte att ungen där inne ska öka ytterligare ett par, tre kilo innan den ska ut! Jag kommer att bli enorm!

Tänk att jag är i vecka 29. Då är det inte så långt kvar!