Och eftersom alla frågar efter könet och reagerar olika när vi säger att vi inte vet, blir det ibland tydligt att en av anledningarna till att så gott som alla här vill veta är för att kunna köpa bebissaker och kläder i rätt färg. Det vill säga: ljusblått eller ljusrosa.
Exempel ett, gravidläkaren:
- Är det en pojke eller flicka?
- Vet inte.
- Oj då. Ja, ibland går det inte att se på ultraljuden för de rör sig så.
- Nej, vi har valt att inte veta i förväg.
- Jaså... Ja, det finns ju kläder i grått...
Exempel två, på föräldrautbildningen:
Barnmorskan frågar under inskrivningen om namn, telefonnummer och...
- Är det pojke eller flicka?
- Det vet vi inte, vi har valt att inte veta.
Kvinna i gruppen väser till tjejen bredvid:
- Och det som är så roligt att köpa bebiskläder!
(Underförstått: det går inte att köpa något i förväg om man inte vet könet, eftersom man inte vet om det ska vara blått eller rosa.)
Exempel tre, i mataffären:
Äldre man före mig i kön: - Är det pojke eller flicka?
Kassörskan: - Hon vet inte, hon vill inte veta.
- Öh, jaså, nähä...
Kassörskan: - Jag hade aaaldrig kunnat hålla mig! Och hur ska ni göra med kläder nu då?
Exempel fyra, på sjukhuset:
Äldre kvinna pratar med ung gravid tjej som väntar på sin tur till mottagningsrummet:
- Är det en pojke eller flicka?
- En pojke.
- Vad roligt! Då ska jag berätta. När min son och hans fru väntade barn sa de på ultraljudet att det skulle bli en flicka. Men i slutet av graviditeten var de med om en olycka, inget allvarligt, men det gjordes ett nytt ultraljud för att kolla att allt var bra. Och vet du vad? Det visade sig att de väntade en pojke! Du kan inte föreställa sig vad de grät! De var ju tvungna att byta ut alla kläder!
Paret hade alltså förberett allt och köpt allt som skulle behövas. I rosa. Dyrt besked alltså, att det skulle bli en pojke istället...
Trots att vi inte vet könet har vi faktiskt lite bebiskläder, tro det eller ej. Men varken i ljusblått eller ljusrosa. (Jag märker att jag börjar bli väldigt anti ljusblått och ljusrosa.) Det finns fler färger. I alla fall i andra länder.
Här är del ett i macho-serien.
Ja jösses! Men, även om man inte kan kolla könet här hemma så är det ändå vääääääldigt rosa/ljusblått på babykläderna. Och beige. Jag fattar det inte, vad sjutton hände med alla andra fina färger? Som grön, lila, röd, svart, marin osv. Jag letade som attans efter svarta kläder när jag väntade Storan. Det var lixom big no-no att sätta svart på bebbar.
SvaraRaderaGissa varför jag hade "könsneutrala kläder" som affärsidé när jag hade butik? :D
Jag har förstått det, såhär lite på håll, att utvecklingen går bakåt i Sverige. Himla tråkigt! Varför är det så viktigt för så många att märka könet på små barn? Ska svenskar börja sätta örhängen på nyfödda flickor också, som här?
RaderaJag visste inte att du har haft butik! Berätta!
Jag tror det fortfarande är mycket få som gör håltagning på småbarn, tackolov. Stortrollet har precis fått ta hål i öronen själv, hon är 11 år nu. Men visst är det ett fasa rosa/ljusblått glimmer över kläderna. Jag avskyr pastellrosa!
RaderaOj, trodde alla visste att jag haft butik. Hade en butik i Mstd, sålde dels second hand barnkläder o dels könsneutrala barnkläder. Det begagnade va inte neutralt asså, fi fan... Det va 04-06 jag drev butiken där, sen hade jag kvar webshoppen för de nya grejerna till 08. Blev av med det sista av det lagret i vintras, när jag lämpade över tre lådor med nya kläder till "Lyktan". Det är ett projekt för att hjälpa flyktingar som kommer till stan, de får kläder o sånt gratis. Kyrkan som står bakom. Kändes bra att dumpa det sista där. Annars hade jag kunnat skicka ner en hel del kul saker till dig...
Tusan då, att vi inte satte igång med barnalstrandet ett år tidigare!
RaderaNä, jag tror att kläderna kom till precis rätt ställe.
Kul att höra om butiken, visste inte det. Synd att du slutade.
Blir det en flicka tänker vi såklart inte förbjuda hål i öronen om hon vill ha det senare, men som nyfödd? Absolut inte. Det enda syftet emd den traditionen, som jag ser det, är att märka flickan, att verkligen visa att det är en flicka och ingen pojke.
Att jag slutade beror mycket på att jag storknade på all papperhantering. Momsredovisningen varenda månad fick mig att må dåligt. Sååå bra tjänade jag inte på det hela att det vägde upp all tråkig bokföring.
RaderaÖronhåltagning tycker jag är fel innan de börjar skolan iaf. Vi satte 10 år som gräns, men sen blev det inte av förrän veckan innan Stortroll fyllde 11. Lilltroll har inte bestämt än om hon vill ha hål i öronen, men så fyller hon bara 9 i höst, så det är ett tag kvar. Samma sak med hårfärgning, men där kan vi dessutom förlita oss på båda svägerskorna. De är frisörer båda två, o säger de att nån av trollen ska vänta med att färga håret, då får de vänta. Storan färgade sitt i mars i år, men då var det ena svägerskan som gjorde det på henne. Hon vill permanenta sig, vill ha lockar som lill-syssan, men det tyckte allt faster E att hon skulle vänta med. Så inga lockar ännu.
Nyfiken fråga, det här med att ta reda på könet, är det de blivande föräldrarna som helst vill veta, eller är det de blivande mor/far-föräldrarna och släkten? Jag inbillar mig att det är generationen upp som vill få köpa "rätt" saker i förväg.
En kollega för länge sen, innan jag fick barn, tyckte att man ska se till att ha "rätt" färg på strumporna, så han som utomstående hade en chans att gissa rätt på om det var tös eller pojk. Neutrala kläder och så rosa strumpor, det var hans grej. Tror det bottnade i att hans syster fått tvillingar, en tös o en pojk, o Danne kunde inte se skillnad på dem. =)
Bra fråga! Vem vill helst veta? Jag skulle säga föräldrarna, det är de som målar barnrummet, inreder och skaffar saker. Och är intresserade av att veta, och måste svara på allas frågor. Släktingar och närstående vill förstås också gärna veta för att kunna köpa presenter i förväg, låna ut saker och låta det nya barnet ärva andra barns kläder. Jag hör inte att det är något alternativt att inte veta, och därför säger läkarna könet automatiskt, utan att fråga.
RaderaDin kollega hade haft det lättare här, där "tvillingproblemet" löses enkelt. Pojken kläs helt i blått, flickan helt i rosa. Pojkens del av barnvagnen, med filt, inredning, parasoll och allt vad det är, är blå, medan flickans är rosa. Klart!
Det har faktiskt blivit ganska vanligt även i Sverige senaste åren att ta reda på könet, skulle gissa att ungefär hälften gör det. Enligt nya direktiv från Socialstyrelsen som började gälla förra våren har föräldrarna rätt att få veta könet vid ultraljudet om de vill, barnmorskan får inte neka dem det. Så snart är det som i Spanien även här ska du se! Bara rosa och ljusblått :-)
SvaraRaderaInget fel med att veta könet. Det tråkiga är, tycker jag, när det blir som i Spanien, att man vill veta för att kunna skaffa saker i "rätt" färg. Jag förstår inte varför det är så viktigt, det finsn ju en massa fina färger.
RaderaÄr det något du behöver från Sverige som jag kan ta med till dig? Någon speciell bebisgrej som inte finns? Hör av dig på mail om du har några önskemål. Böcker?
SvaraRaderaJättesnällt att du frågar! Men jag tror att allt vi behöver finns här. Utom ekologiska saker och könsneutrala saker, men det verkar vi kunna ordna ändå. Men tack!
RaderaHur gjorde man förr när det inte fanns möjlighet att veta? Jag visste inte innan födslarna heller. Inga problem!
SvaraRaderaJag antar att man köpte det mesta efter att barnet fötts. Fast antagligen ärvde man bebiskläder av varandra mycket, det gör man kanske nu också, billigare!
RaderaHär ärver man mycket, men det går ju inte att ärva av vem som helst, det beror ju på könet. Bra fråga förresten Lena. Har det blivit värre med rosa och blått på sistone?
RaderaIntressant! Visst kan det finnas små såna tendenser i Sverige, men inte alls sådär uttalat. Här hemma är det min man som gillar rosa (rosa mobilskal, rosa klocka, rosa visitkort...) och det funkar utmärkt :)
SvaraRaderaÄr det inte konstigt? Ingen tittar snett på en vuxen man som har rosa, men om en liten pojke bär det? Nej, det är omöjligt! Förbjudet!
RaderaKanske mer otänkbart i Spanien än i Sverige, men även i Sverige verkar det vara en rätt stor grej för många om en liten pojke har något rosa.
RaderaHaha annars är det ju dock väldigt många spanska vuxna män (i Sevilla) som bär rosa skjortor och tröjor knutna runt halsen. Och inte bara rosa utan alla slags pastelliga färger...
RaderaJavisst, men för små pojkar är färgen helt omöjlig:-)
RaderaHahaha :D
SvaraRaderaJättefina kläder!
Visst är de söta!
RaderaHåller helt med dig. Att folk är så fokuserade på barnets biologiska kön och därefter bestämmer färg är löjligt och oroande. Om jag och min spanjor skulle få barn någon gång i framtiden tänker jag göra precis som du, inte ta reda på könet i förväg och satsa på färglada kläder. Barn är ju barn, inte kön.
SvaraRaderaEller hur!
RaderaLåt barn vara barn helt enkelt. Låt dem få färger redan när de är små.
Precis så är det här också! De roligaste tyckte jag var alla de välmenande kommentarerna som försökte förklara för en, som om vi inte faktiskt hade en tanke bakom att inte ta reda på könet.
SvaraRaderaTyp "men ni förstår, när bebisen väl är född kommer ni att vara trötta och inte ha så mycket tid till att köpa kläder och göra i ordning barnrummet, så det är bättre om ni gör det innan".
Ba jahaaaaa men dåså, det hade jag ju inte alls tänkt på!
Bra tips, verkligen ,att förbereda lite innan barnet kommer. Nä, för det har man ju inte tänkt på själv:-)
Radera"Ja, det finns ju kläder i grått ..." HA HA HA!!! Där fick jag mig ett gott skratt! Spanjorerna är verkligen besatta av att få veta könet, och i ljusblått/ljusrosa med en stil från tidigt 1800-tal (mössor till tjejer typ Lilla huset på prärien). Varning för att säga att man inte ska köpa saker i en viss färg dock. Vi sa också det, och så fick vi en tjej. Och till slut blev det ändå en lavin av rosa saker, dock i modern tappning. Anar att det där med färger är något enklare för killar (alla färger utom rosa) men jag vet inte säkert ... :)
SvaraRaderaDet är väldigt lätt att tänka och tycka och ha åsikter och meningar innan... Vi får se hur det blir när barnet väl kommer!
RaderaHaha! Alltså jag måste skicka dig ett foto på Victor. ALLA tror att han är en tjej. ALLA. Han har ju hår som går ner på ryggen (och lockar). Mjuka kinder och pussmun och typ rosa napp :D Jag bryr mig inte det minsta, men det är nästan roligt hur alla tror att jag tar illa vid mig. Jag gillar att han har neutrala kläder. När han var nyfödd hade man ju långt svart hår och snedbena och lånat sin kusins bebiskläder (denne kusin är halvspanjorska och hade lila och rosa byxor...). Vi tog reda på könet, men det hade INGET med kläder att göra utan att jag ju mådde så dåligt som du vet - och ville komma så nära barnet som möjligt. Och så är jag för nyfiken, helt enkelt.
SvaraRaderaJa, skicka en bild! Jag har märkt att folk är oroliga över att ta fel när det gäller könet, det är lite synd, småungar är ju likadana så vad spelar det för roll?
RaderaVi tog reda på könet av ren nyfikenhet, men alla kläder vi hade på henne i början var köpta i Sverige och av unisexstil. Det var väl min personliga protest mot allt babyblått och babyrosa. Med tiden har jag blivit mindre "radikal" och nu blir det ofta rosa och lila. Men jag gillar ju själv de färgerna. Köper dock väldigt lite kläder i spanska affärer. Har mest ärvda kläder och sånt jag köper när vi är på semester i Svedala.
SvaraRaderaJag protesterar likadant. Vi får väl se när barnet väl kommer och blir lite äldre, man vet ju aldrig i förväg hur det kommer att bli. Jag har inget emot varken rosa eller lila i sig, det är bara det att jag tycker att det är trist att alla plagg här måste gå i samma färg. Själv har jag nog inte haft något rosa på 20 år åtminstone, har mest blått, så jag tror det blir konstigt om jag börjar köpa allt i rosa, om det blir en flicka..
Radera