Snigelätande

Jo, det blev sniglar på släktkalaset. Jesús mamma hade köpt och kokat i en stor gryta och tagit med, alla var nöjda och åt sniglar för glatta livet. Tyvärr är jag inte helt hemma i snigelätandet än, tycker att det är en ganska smaklös (som i lite smak, inget annat) och menlös sysselsättning, och åt visst bara hälften i min kopp. Jesús var förtås glad över det, han fick det som blev över.
Han hävdar, liksom det flesta, att det godaste är den starka buljongen som blir och som man slurpar i sig medan man äter, men jag har inte helt fått smak för den heller. Tycker inte att den smakar mer än sniglarna.
Det kanske kommer?

Vår granne snigelförsäljaren, som brukar stå nedanför huset och sälja oliver och säsongens delikatesser, är igång nu. Vi trodde att han hade slutat, antingen efter klagomål från grannarna eller på grund av tappad röst. Men icke, det har inte varit tillräckigt med tillgång på sniglarna än.
Jag vaknade av hans vrålande i går morse.

Kopp med sniglar och tillhörande buljong, tallriken är att slänga skalen på.