Feria de Abril

Feria de Abril måste vara Spaniens färgstarkaste stadsfest.
Två veckor efter påsk startar den varje år, och den pågår i en vecka. En vecka med mat, dryck, sång, dans och nöjen till midnatt, nej, till gryningen eller morgonen, då trötta, glada festdeltagare tar sig hemåt, kanske stannar till vid ett av churrosstånden på vägen och äter friterade churros som de doppar i varm choklad. En frukost innan jobbet några timmar senare, eller, för den som fått ledigt från jobbet, inför vilan och nästa dags festande.

Ferian började, som jag skrev om här, som en boskapsmarknad 1847. Nu är det en ren nöjesfest på ett 4 000 kvadratmeter stort område i stadsdelen Los Remedios, ett område som står tomt resten av året.
Att gå in genom den enorma porten, det byggs en ny, symbolisk port varje år, är som att gå in i en filminspelning och overklighetskänslan infinner sig.

I ena änden av platsen finns ett stort nöjesfält med bland mycket annat två pariserhjul som framför allt ska besökas på kvällen, då man ser hela området från ovan upplyst av tusentals lampor.
Resten av festplatsen är indelad i gator över vilka det hänger papperslyktor som tänds på kvällen.

Längs gatorna står små och stora randiga tält, så kallade casetas, där det serveras mat och dryck, spelas sevillanas live, dansas och festas.
Tälten hyrs av privatpersoner, katolska brödraskap och företag. Trist nog, och ett stort minus för Sevillas feria, får man inte komma in var som helst, de flesta har vakter som motar bort alla som inte har en inbjudan. Men det finns en del casetas för alla, bland annat de politiska partierna har sådana.

Den traditionella feriadrycken är det vita vinet manzanilla, men på senare år har det blivit populärt att beställa kannor med rebujito, sockerdricka blandat med vitt vin.

Överallt i staden märks det att det är feria. Bussarna är överfulla och ändrar rutter, barer, banker, butiker och kontor stänger eller har bara öppet på förmiddagarna, utom på fredagen då de flesta har stängt. Skolor och universitet har lov.
Visste ni förresten att måndagen efter ferian var helgdag i Sevilla tidigare? Den kallades för lunes de resaca, bakfyllemåndagen, och majoriteten hade ledigt för att vila efter feriaveckan.

Var man än är i stan ser man festklädda människor på väg till ferian. Särskilt kvinnorna utmärker sig med den typiska traje de flamenca, en sådan där tjusig klänning som verkligen framhäver en kvinnokropp.

Jag sparade till att köpa en klänning det här året, de är inte billiga, men insåg att det inte skulle bli någon på grund av den växande magen, och la pengarna på en dator istället. Det finns många små butiker i stan som säljer klänningar och de typiska tillbehören; stora matchande smycken, skor, sjalar, hårkammar och den obligatoriska blomman att ha i håret.

Männen går mer ledigt klädda, men ofta elegant ändå.
Många tar sig till ferian med buss eller till fots, andra åker hästskjuts eller rider.

Hästarna går i parad inne på feriaområdet.

Ett tips är att ta sig till María Luísaparken under veckan och spana in de eleganta ryttarna och festdeltagarna som ofta samlas där före festen.

Mitt på dagen är det lite mindre folk, fler barn och äldre.

De flesta kommer senare för att stanna hela natten. Då är det särskilt stämningsfullt.
När man än går är det en upplevelse. Missa den inte om du är i Sevilla under feriatiden!