måndag 24 februari 2014

Magens långsamma växande

Gravid.
Det har känts så overkligt att jag inte riktigt trott på det, trots det där testet. Har knappt haft några symptom alls.
Inte ens att jag var hos barnmorskan gjorde det mer verkligt. Hur kunde han veta att jag verkligen var gravid? Bara för att jag sa det? Behövde han inga bevis?

Men så blev jag klämd på av en läkare som konstaterade att där inne, där var magen hård, och skickade mig på ultraljud på akuten på grund av hemska magsmärtor, och jodå, de såg allt något därinne. Ett litet hjärta som slog. Början på en ny liten filur.
Vecka åtta.

Själv kände jag inget hårt i magen förrn ett par veckor senare, då jag lyckades lokalisera, ja, jag gissar att det är livmodern, på höger och vänter sida. och blev helt fascinerad.
- Känn! Känn här, sa jag till Jesús när vi gick och la oss och förde hans händer över magen och över de där kanterna.
Jo, han anade också något.
Jag fortsatte att studera förändringarna, men det gick så långsamt, och det blev helgrutin att J kände på magen. Som han sa, om han kände varje dag kände han ingen skillnad. (som jag)
Så tyckte jag att magen började bukta ut, om jag stod på ett visst sätt.
Sedan blev jag säker.
Sedan märkte jag det om jag låg ner. Och J höll med, och konstaterade själv hur magen blev hårdare och större.

Så blev byxorna trånga.
Helt absurt kom jag på mig själv med att oroa mig över att barnet skulle klämmas ihjäl och att det inte kunde andas och få luft där i magen på grund av platsbrist.
Och efter en promenad från stan, då jag fått sätta mig och vila flera gånger eftersom magen gjorde ont och jag hade svårt att andas, bestämde jag mig: det var dags för mammabyxor.

Men åh, vad jobbigt det kändes att köpa mammabyxor.
"Tänk om någon jag känner ser mig", tänkte jag och såg mig omkring, trots att det ju inte var något hemligt.
"Tänk om någon som jobbar här ser mig och tycker att det är för tidigt, jag är ju inte så stor än."
Så fånigt.

Det tog hela eftermiddagen att hitta ett par som fungerade.
De har fickor till insulinpumpen (viktigt) och resårmidja som går ända upp till brösten. Tänkte att det var alldeles för tidigt för så stor resår, jag har ju ingen gravidmage att tala om än, men det var de som kändes bäst, och gud så sköna de var. Vilken lättnad! Vilken uppfinning! Tack, den som kom på mammabyxorna!

13 kommentarer:

  1. men G R A T T I S :-) stort grattis till er!
    har jag inte misstänkt detta ett tag...
    jodå!
    :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Men det var för tidigt att skriva om, även om det var svårt att låta bli! (Råkade läcka i något inlägg ändå :-D )
      Tack!

      Radera
  2. <3 Mammabyxor är en gudagåva!

    Himla fint inlägg oxå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snällt sagt, jag tackar och tar åt mig :)

      Radera
  3. Mammabyxoe är bäst! Jag började använda dem redan i v 8 och använder dem fortfarande 3,5 mån efter förlossningen! Jag får på mig vanliga byxor, men usch varför stå ut med att det sitter åt när det inte behövs :) Jag hade också väldigt mycket tankar kring att han skulle klämmas ihjäl där inne, eller i alla fall att det skulle göra ont när han typ fastnade med en hand eller fot i ljumsken haha... Men han kom ut perfekt :D /Carin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Jag är inte den enda med knäppa tankar alltså! Men det är ju svårt att förställa sig hur det är där inne. Jag har haft läskiga tankar om att bebisen känner panik av att vara instängd!
      Klok att fortsätta med mammabyxorna. Man vänjer sig nog snabbt vid hur bekväma de är, så varför byta tillbaka?

      Radera
    2. Jag känner igen det där..! Jag har klaustrofobi och tyckte det var lite jobbigt ibland att tänka på hur trångt det var där inne, särskilt i slutet! :)

      Radera
  4. Underbart! Ser fram emot att läsa om!!! Kram!

    SvaraRadera
  5. Grattis Annika! Så glad för din skull. Önskar er all lycka! /Anna E (tidningen)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna! Vad roligt att hitta dej här! Hoppas allt är bra!

      Radera
  6. För mig kom gravidmagen dagen efter att jag hade köpt mammabyxor för första gången. Antingen var jag ute i perfekt tid eller så kunde magen äntligen slappna av och pösa ut sit som den ville...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Förmodligen det sista! Eller? Min började synas först med mammabyxorna,när den fick ta plats! Men den kändes innan.

      Radera

ny gadget

ny gadget