På söndagskvällen delades årets Goyastatyetter ut, det stora priset inom spansk film.
Det är pinsamt att erkänna, men trots att vi såg många filmer på bio förra året, så tror jag att inte en enda av dem var spansk.
Årets stora vinnare var David Truebas film Vivir es fácil con los ojos cerrados (ungefär Det är lätt att leva om man blundar)
Det mest anmärkningsvärda som hände var att kultur- och utbildningsministern Wert inte kom. Han fick en släng kritik av bland andra Javiér Bardém som var en av utdelarna.
Kulturministern brukar av tradition närvara, men det är förståeligt att han inte hade lust det här året, efter förra årets protester över bland annat den höjda kulturmomsen.
Anledningen till att ministern inte kom sades vara ett möte i London dagen därpå... Lägligt, eller hur?
Esperanza Aguirre, en av landets omtalade högerpolitiker, försvarar Wet och menar att han har viktigare saker att göra än att träffa skådespelare. Dessutom har Goyagalan utvecklats till en gala mot högerpartiet Partido Popular, menar hon.
Plötsligt påkommet nyårslöfte (februarilöfte) för återstoden av året: se mer spansk film på bio.
Jag älskar generellt spanska filmer. De är verkligen annorlunda och bygger varken på skönhet, status eller pengar, utan rör så mycket viktigare teman. Tysk film är en katastrof, tur vi har Apple-TV så vi kan se både spanska filmer och serien Cuéntame :-)
SvaraRaderaJag tycker också mycket om spanska filmer! Tyska kan jag inte uttala mig om. Har bara sett en enda (som jag minns) och det var en riktigt deppig, tråkig sak.
RaderaSpansk film bör man väl se om man bor i Spanien :) I alla fall ett par om året :) Fast samma är det med svenska filmer när man bor i Sverige...jag brukade då aldrig gå och se en svensk film. Kanske hyra eller så i efterhand. Men det är bra att stödja inhemsk film så man borde göra det mer! Bra löfte där!
SvaraRaderaJa, det bör man! Och oavsett var man bor, spansk film är riktigt, riktigt bra många gånger.
Radera