Dagen efter Det Stora Beskedet gick jag till apoteket. Behövde fråga om jag kunde fortsätta ta en medicin jag hade.
- Ska du verkligen gå till det apoteket, undrade Jesús. Du vet hur det kommer bli.
Jo, det visste jag.
- Men de kommer ändå få reda på det snart, sa jag.
- De blir nästan de första att få veta.
- Ja.
Vårt apotek ligger precis nedanför huset.
Det är toppen.
Världens mest omtänksamma, trevliga personal. Och pratsamma.
Man är ingen anonym kund där. Ibland är det bra, ibland väljer jag att gå till ett annat apotek, beroende på vad det är jag ska köpa. Eller om jag orkar prata. För att gå in där innebär alltid att få frågan hur allt står till, prata om den nya medicinen och sjukdomen och hälsan och livet i övrigt, få tips och råd och prata om ditt och datt.
Men som sagt, de skulle ändå snart få veta.
Så jag gick.
Väntade på min tur.
- Hej! jo, öh, kan man ta den här medicinen om man är... (försökte säga det naturligt men kände mig fortfarande skakad efter beskedet) gravid?
Apotekstjejen stirrade på mig.
- Vad då???
- Jo, om man är.. gravid (hemskt vad svårt det var), kan man ta den här medicinen?
- Va? Är du gravid??? Är det sant?
- Är du gravid? (den andra apotekstjejen) Vad roligt!
- Grattis!
- Vilken överraskning!
- Är du glad?
- Öh... jag tror det.. eller jag menar... (var fortfarande lite chockad över beskedet, såvar osäker på om jag var glad också.)
- Är pappan glad? Vet han om det?
- Ja, han vet så klart, och han är jätteglad.
- Var det planerat? (Tredje apotekstjejen)
- Jo, ja.
- Haha, du är ju från Sverige, det passar ju bra! Du får äta en massa pepparkakor nu till jul! (Apotekstjejen med släkting i Sverige)
- ???
- Är det inte ingefära i dem? Ingefära hjälper mot illamåendet!
- Nu får vi se hur magen växer!
Och så vidare.
Det blev ett långvarigt besök.
Jag fick till slut veta, när jag skulle gå (det verkade som om att jag hade gått dit bara för att berätta) att den där medicinen är det bäst att undvika för tillfället.
Härligt! Visst kan jag förstå att man inte alltid är upplagd för att prata en massa om sitt liv och att djungeltrumman kanske går men samtidigt så låter det väldigt varmt och trevligt med apotekspersonal som bryr sig om dig. Som blir innerligt glada över att ni väntar barn och om hur du mår. Som vet vem du är. Bara en sådan sak. Här har jag aldrig någonsin varit med om att personalen på vårt lokala apotek (och då har jag besökt samma apotek större delen av mitt liv) någonsin har känt igen mig och än mindre undrat över hur jag mår eller visat mig något personligt intresse överhuvudtaget. Så även om dina apoteksbesök säkert tar längre tid än mina så låter dina så mycket trevligare.
SvaraRaderaKram Lotta
Det ÄR fint med detta bemötande, jag är glad över att vi har ett sådant apotek och brukar gå ut därifrån med ett leende! Det blir ofta ganska personligt på de ställen dit man brukar gå, fruktaffären, kopieringsbutiken, marknadsstånden, brödbutiken och så vidare. Jag tycker om det. Jag skulle vilja uppmana dig att byta apotek och börja på vårt, men det går ju förstås inte. Tyvärr!
Radera