Ibland har jag undrat över varför Jesús pappa har fått starroperationer på båda ögonen, och Jesús mamma inte fått opererat något av sina starrögon.
Det ena ser hon ju knappt på.
Det kan ha en medicinsk förklaring, men jag som kommer från Sverige, det "jämställda" landet, vet att åtminstone där behandlas kvinnor och män olika i sjukvården. Jag är misstänksam med andra ord.
Jag tror också att det hade varit annorlunda om jag hade åkt in med pappa till akuten istället för mamma den där gången. När hon hade sådana förfärliga magsmärtor att hon inte kunde sitta upp. Hon hade hädat ut länge innan hon bestämde sig för att det var bäst att åka.
Hon fick ligga på en brits i många timmar. Ingen läkare tittade till henne ens. Och något smärtstillande kunde hon inte få förrän någon läkare hade uttalat sig.
Magsmärtorna berodde på någon av alla tumörer hon hade och som hon sedan dog av, men vad jag vill säga är att hade det varit pappa på den där britsen är jag övertygad om att väntetiden hade varit mycket, mycket kortare.
På den här bloggen kan ni läsa om en annan erfarenhet av att kvinnor och män inte behandlas lika inom vården. Här är det en liten unge som är sjuk, men inte förrän vid tredje besöket på akuten, då med pappan istället för mamma, undersöktes barnet.
Tillfällighet?
Tror inte det.
Jag rekommenderar den här artikeln.
Det har gjorts en undersökning som handlar om just skillnaden inom vården för kvinnor och män.
Krasst kan man säga att sjukvårdsrådgivningen hellre pratar om oro och känslor med kvinnor och om symptom med män, och att om du är mamma och har ett sjukt barn ska du inte ringa sjukvårdsrådgivningen. Låt en man göra det istället, för ditt barns bästa.
Jämställdhet kan man inte lagstifta fram.
Och man kan inte tvinga människor att byta åsikter och livssyn vid, säg, 20 års ålder, så jämställdhet börjar redan vid födseln. Uppfostrar man pojkar och flickor efter könsstereotypa mönster är det detta man får. Att förstärka skillnader mellan könen som inte ens finns är inte bra, och med en sådan syn kommer samhället aldrig att bli jämställt.
Jag tycker att det är viktigt, men vet att många andra inte bryr sig. Varken om ojämlikheten idag eller om att göra något åt den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar