Tidigt på söndagsmorgonen ringde Jose Alberto och undrade om vi ville följa med till San Nicolás och äta lunch.
Nä, inte riktigt. Han ringde visserligen tidigt, men då låg vi och sov och när J upptäckte det missade samtalet och ringde tillbaka skulle de just åka.
Snabbt som attan fick vi på oss kläder, plockade ihop en liten ryggsäck och köpte frukostmuffins och juice i brödbutiken nedanför, och så åkte vi iväg.
San Nicolás är en liten by i Sierra Norte, och det tar ett tag att ta sig dit, men är alltid värt besväret.
Vi höll på att hamna i Écija istället eftersom vi var upptagna med att prata om mat (som alltid), den här gången om särskilt god mat och bra restauranger i Portugal, och därför inte höll reda på skyltar och avfarter, men det var bara att vända, köra tillbaka några mil och vi kom rätt till slut, om än något sent.
Vi parkerade i San Nicolás by vid kyrkan och tog promenadvägen till restaurangen i Batán, vid bäcken med tillhörande pytteliten camping.
Det är tre kilometer ungefär och vägen är alldeles ljuvlig. Bräkande får med lammungar, höns, hästar, bäckar med porlande vatten, spanska, silvriga ekar och kastanjeträd. Fågelsång och värmande sol. Spännande tunnel med droppande vatten, grottor och övergivna stenhusruiner. Ljuvligt!
Vi satte oss vid ett rustikt bord på terassen med utsikt över ett blommande mandelträd och delade på en tallrik mígas. Därefter kom rätterna in. Jag och J tog varsin gryta, jag med viltkött, han med lamm. Jose Alberto kikärtsgryta, och Loren det bästa: den godaste pisto som jag någonsin provat. Det kommer jag att beställa nästa gång!
Citronmousse, varm choklad, körsbärslikör, kaffe och chokladtårta till efterrätt. Vi värmde oss lite vid den öppna spisen inne, det hade blivit kallt, sedan gick vi ner till bäcken en stund innan vi påbörjade promenaden tillbaka till bilen.
Ljuvlig söndag.
Fortfarande inga bilder till inläggen, men kolla HÄR, från ett fint sommarbesök med bad och tältning på platsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar