fredag 2 maj 2014

Föräldrautbildningen, andra träffen

Hela torsdagen försvann i ett ledset dis, med tårar droppandes i sockerkakssmeten och ångest varenda gång bebisen har rört sig i magen, eftersom den påmint mig om vad som väntar. Jesús är bra, men vad kan han säga? Han behöver ju inte gå igenom en förlossning.
Fram tills igår eftermiddag kändes det okej med förlossningen. Ingen vill väl vara med om den, men rädslan hade liksom gått över lite och jag tänkte, att jag måste igenom det och kommer nog att fixa det.
Mmm, det var då det.
Man kan säga att jag blev rätt skärrad av andra träffen av föräldrautbildningen.
Första träffen var ju, enligt mig, inte särskilt informativ, men det var däremot nästa. Barnmorskan försvarade sig med att det är bäst att vi vet på förhand vad som väntar, så vi inte sitter på hans mottagningsrum och gråter och anklagar honom för att inte ha förvarnat.

Andra träffen handlade alltså om epidural och förlossning.
Barnmorskan var så detaljerad att efter en halvtimme mådde jag illa och fick gå ut.
Gick in igen efter en stund, men fick återigen gå ut och hämta luft och dricka vatten när jag inte bara mådde illa, utan började tappa greppet om rummet, syn- och hörsel liksom försvann och jag var inte helt medveten längre.
Jesús följde med, och när vi kom in igen var det läskigaste över, en dörr hade öppnats så att det kom in luft i lokalen och barnmorskan pratade om efterkontrollerna.

Jag missade alltså en del, men fick lära mig:

  • Ens partner får inte vara med vid kejsarsnitt.
  • Ens partner får vara med under förlossningen så länge allt löper normalt, men om komplikationer tillstöter, till exempel att barnet måste tas ut med hjälp av sugklocka eller tång, körs partnern ut.
  • Numera är det tillåtet att själv välja ställning vid förlossningen, så länge man inte får epidural, då är det förlossningssängen som gäller. Fram tills nyligen var förlossningssängen obligatorisk.
  • Spanien leder klippligan. Spanien är det land, eller ett av de länder, där underlivet på födande kvinnor klipps mest, och landet har fått kritik av EU för att metoden används rutinmässigt.
  • Man får ingen bedövning vid klippning, eftersom det inte direkt behövs. Den andra smärtan är så stark i sig att man knappt lägger märke till att någon klipper i ens underliv, och då kan man försöka föreställa sig förlossningssmärtan.
  • För det mesta läks klippsåret ihop, men inte alltid.
  • Det finns så klart risker med epidural (jag vet), men vilka de är får man läsa på pappret som man ska skriva under innan bedövningen läggs.
  • Smärtan är verkligen inte över bara för att ungen har kommit ut. Efter förlossningen kommer man att bli störd stup i kvarten av en sköterska som kommer att massera magen för att livmodern ska dra ihop sig, och det gör väldigt ont.
  • Det gör helvetiskt ont när råmjölken i brösten byts ut mot vanlig mjölk, en hetta och smärta som går från huvudsvål till tår, kommer efter två eller tre dagar.
  • De enorma blodklumpar som rinner ur en efteråt är inte fler barn utan bara levrat blod.


Han sa väldigt mycket mer, men jag var som sagt inte helt medveten om vad.

Nästa gång ska vi gå till en annan vårdcentral för att kunna fortsätta gå på eftrmiddagarna. Träffarna på vår vårdcentral kommer fortsättningsvis att hållas på förmiddagarna. Jag kan anpassa mig, men inte Jesús, och vi tycker båda att det är superviktigt att han går också. Men många menar att det här är en kvinnogrej, det är därför de flesta på träffarna är kvinnor som går ensamma eller med sin mamma... Herregud, barnet och förlossningen är ju båda med om!

26 kommentarer:

  1. Men herreminje, vad är det för idioter du råkat ut för? Åk hem till Sverige för förlossningen för sjutton!
    Sen, jag har inte känt ett smack när "råmjölken i brösten byts ut mot vanlig mjölk", vad är det för mumbojumbo? Det är inte så att det byter över rakt av, mjölkens sammansättning ändras gradvis. Vad som däremot kan göra ont som helskotta är om barnet har taskigt grepp vi amningen och hela bröstvårtan blir ett sår. Men, du överlever det med. Säg till så skickar jag ner amningsnappar. För jag antar de inte uppfunnit dem i Spanien.
    Enorma blodklumpar? Tja, inte mycket värre än en vanlig riklig mens. Nattbindor på dagen, visst, men det är inte sååå illa som den där karln tycks tro.
    Magmassage hjälper inte livmodern dra ihop sig, det gör den ändå. Sparka ut sköterskan. Jo, det kan du. Räkna med att det känns som rejäl mensvärk när den drar ihop sig. Om du inte är en av de där stackarna som alltid får mensvärken från he-sike, för då är det vardagsmat med sammandragningarna. Men, du ska veta att ammandet stimulerar hopdragningarna, så samtidigt som den lilla hajen biter sig fast i tutten på dig börjar hela mamma-magen slå knut på sig själv. Bara andas djupt o ha en stadig hand att krama i. Det blir bättre efter några dagar, jag lovar. Men det kan va ett helskotta de där dagarna.
    Brukar man inte sy klippsåren? Se till att KRÄVA lokalbedövning innan du sys. O att de kollar så den tagit. Jo, man känner den smärtan även genom all den andra smärtan. Iaf om läkarfanskapet måste sy vid klitoris o bedövningen inte tagit där. Been there... O jag klipptes inte, jag bara sprack.
    Förlossningssängen är inte så illa som sitt rykte, faktiskt. Båda mina är födda i klassisk gynställning. När kroppen tar över kan du så på händer, kroppen ser till att få ut ungen ändå.

    O du, det allra viktigaste: OM NÅN SÄGER TILL ER ATT NJUTA AV DEN FÖRSTA TIDEN, FAST ALLT KÄNNS SOM DU KOMMER DÖ INNAN NÄSTA TIMME - SLÅ VEDERBÖRANDE PÅ KÄFTEN! Om allt är bra och frid o fröjd - visst, njut bara! Då är det det du ska göra. Men, när varje timme känns som en vecka, när du inte sovit mer än en halvtimme i taget senaste dygnen, när brösten blöder och spränger, men barnet ändå inte ökar i vikt, då går det inte att njuta. Och kommer det då nån förnumstig flerbarnsmamma som i hemlighet önskar att hon fått ännu fler kottar, o säger "Åh, men ta nu till vara på den här tiden, bara njuuuut av den!" då får man slå henne. Joo. Det är helt okej. För det är så himla elakt och grymt att be nån njuta av vad som uppfattas som ren tortyr! Tänk istället på var dag som passerats som en seger och vet att det blir bättre. Det är svårt att tro just då, men det blir bättre! En dag är du igenom det där. Då kan du börja njuta. Men känns livet som en kamp så var nöjd att ha näsan över vattenytan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den lilla hajen som suger tag? :-D
      Kan inte åka till Sverige för förlossning, jag bor ju här. Dessutom är jag tveksam till om det skulle vara bättre? Jag vet inte.
      Den där magmassagen är visst för att förhindra infektioner som kan bli ett riktigt elände, den ska vara viktig enligt barnmorskan.
      Man brukar sy klippsåren, bedövning pratade han inte om, men däremot att i vissa fall vägrar såret att läkas ihop. Inte i många, men i en del fall. Tydligen är det så vanligt med klippning här för att unvika att kvinnan spricker uppåt, som du gjorde, för det är visst en helvetisk smärta som ingen vill vara med om enligt bvarnmorskan, då är det bättre att redan innan klippa "bakåt" för att undvika det.
      Vi blev förvarnade om det där med att det kommer att bli rent eländigt i början med det lilla barnet. Barnmorskan sa aldrig att vi får slå folk på käften, men jag tar till mig din uppmaning, jag tror att du har rätt.

      Radera
    2. Ja, men det känns som en haj! Näe, skämt åsido... Strax innan jag fick Stortrollet hade jag sett JackAss där Johnny Knoxville låter en haj av nåt slag hugga fast i hans bröstvårta. Han står o hoppar o vrålar o har sig. Såg häftigt ut då. Några månader senare fnös jag åt honom. Vad fan är fem min med en haj i tutten mot en unge som vill äta 30 min varannan timme? O hon såg ut som Dracula när bröstet dessutom blödde. Sådär lagom kul.
      Livmodern drar ihop sig om du ammar, svårare än så är det inte. Jag hade satt en känga i nyllet på den sköterska som försökt massera min mage. "Du rör och du dör!"
      Jag sprack åt båda håll, trots ett envetet "töjande" och mothållande. Fast det jävligaste var läkarn som skulle tråckla ihop det hela. Jag bad att få veta vad han skulle göra. Jodå, det lovade han. Sen sa han inget till mig på hela den dryga timme det tog. Inte ens innan han kollade så jag inte spruckit rektalt. Jupp, ett par fingrar upp i röven bara, utan förvarning. Tjokoko! *sarkasm*
      Visst blir man förvarnad om att det blir jobbigt i början, men just den biten verkar alla släktingar o vänner ha glömt. De bara tjatar om hur man ska njuuuuuta hela tiden. Yeach! Värsta var en vän till mig, hon födde sin grabb två månader för tidigt, det var en massa strul, grabben opererades flera gånger. Sen blev det komplikationer och de hade ett helvete rent ut sagt. Tror inte hon sov många timmar. Amningen funkade inte, han gick inte upp i vikt osv osv. Sen kommer hennes kollegor och säger "Men vad bra du har det, du njuuuter väl av att vara hemma och gosa bebis nu!?!?" När det enda hon ville var att 1: få sova 2: att sonen överlevde 3: få träffa en vuxen människa. Men, de tog sig igenom det hela o när grabben var närmare ett år blev det ordning på torpet och hon kunde börja njuta. Då tyckte kollegan, samma kollega, att det var på tiden att hon kom tillbaka till jobbet...
      (En annan sak - det finns de som upplever sin förlossning som en jätteorgasm. Inte jag, men en tjej som hängde på samma mammaforum som jag. Jag är fortfarande avis på henne...)

      Radera
    3. Men herregud! Dracula! Kan det vara så illa?
      Jag tänkte fråga vad du menade med amningsnappar, men har redan fått det förklarat i en kommentar längre ner. Verkar vara en bra grej.
      Stackars din kompis. Vilken mardröm! Då behöver man sannerligen inga kommentarer om att njuta av tiden!

      Radera
  2. Nejmen, så olyckligt att det blev så! Det var ju inte meningen med kursen, hoppas jag. Den jag gick på (det var ju 15 år sedan) gav oss massor av självförtroende och lugn, vi blev säkra på att vi skulle fixa det. Andningsövningar, fokus osv. Sen fick vi iofs se en förlossningsfilm, och det var ingen hit. Efteråt förstod jag hur onödigt det var - vi får ju ändå inte vara med om den ur "den vinkeln". Man ser inte vad som händer, man bara känner.
    Det du kan räkna med att ingen förlossning är lik en annan, så det är ingen idé att försöka föreställa sig den utifrån andras erfarenheter. Fokusera på målet - se det som några timmars hårt jobb, som kommer att ta dig fram till ögonblicket då du har ert barn i famnen. En ny familjemedlem, som kommer att vara med er hela livet.
    Förlossningen kan du planera med önskemål osv, men vad som helst kan hända. Jag hade planerat att jag ville ha epidural, men jag hade följt rådet att inte åka in för fort, så när jag väl kom in var jag för öppen och barnet föddes på tre timmar. Helt utan smärtlindring. Smärtan var jättejobbig, men också helt annorlunda annan smärta. Jag har haft njursten och det var värre, som ett knivstick som vreds runt. Värkar är en smärta som kommer och går, och du kan andas dig igenom dem tills de ebbar ut. När de blir tätare, är du ju också närmare målet. Fokusera på det, inte på en massa andra saker som du ändå inte kan styra över. Klipp är för att undvika självsprickor, som de flesta får ändå. Så sydd brukar man bli i vilket fall. Säg till om du inte vill bli rutinmässigt klippt. Jag ville inte, men fick en inre blödning efteråt och blev opererad och sydd, så jag hade ett helt korsstygnsbroderi efteråt. Just därför är det så viktigt med backup av mamma/svärmor om inte partnern kan vara hemma heltid efteråt. Man vet inte heller hur mycket man kommer att blöda, det är väldigt olika och det är viktigt att vila om man blivit sydd.
    Hade inte ont alls när mjölken rann till och ingen masserade/misshandlade mig efteråt. Är verkligen supernöjd med förlossningen och tycker att det var en kul grej att föda som "på mormors tid" fast övervakad, så vet jag ju vad det är liksom.
    Det jag vill säga är att alla är olika, men framför allt är din upplevelse som födande helt olik läkarens/barnmorskans. Det är därför de fokuserar på en massa medicinska detaljer, det är ju deras intresseområde. Förlossningsfilmer som är till för blivande barnmorskor har vi ingen nytta av, vårt fokus är helt annorlunda. Oroa dig inte för en massa saker som antagligen inte kommer att hända, fokusera på andningen och på målet och lita på att du fixar detta. Även om det kommer att göra ont (eller inte, om du får epidural) är det en väldigt stark mental upplevelse, du kommer att minnas många detaljer hela livet. Timmarna efteråt kan man vara väldigt "klar i huvudet" om man inte har blivit bedövad, och registrerar verkligen allt som händer.
    Det är ju långt kvar också, du kommer att känna dig väldigt redo när det väl är dags. Håller tummarna! /Anna malaga

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lång tid kvar ja, jag hinner lägga den här föräldraträffen bakom mig innan det är dags. Den vill jag inte minnas, ska peppa mig på andra sätt.
      Alla förlossningar lär vara olika sägs det, det är ju omöjligt att säga i förväg vad som kommer att hända. Barnmorskan sa också att det inte kommer att bli så eländigt som han målade upp för alla. Han var inte särskilt peppande och målet i det här fallet är nog inte att ingjuta självförtroende i kvinnorna utan att helt enkelt förbereda oss på vad som kan hända.
      Bra tips med att undvika förlossningsfilm. Den kan ju inte riktigt rättvist spegla kvinnans upplevelse, som du säger.
      Starkt att du födde helt utan smärtlindring. Hoppas att jag får en lika positiv upplevelse som du!

      Radera
  3. Den barnmorskan låter som han kunde få pris som den mest opedagogiske genom historien. Radera typ allt han sagt från hårddisken. Jag trodde först inte jag skulle få tid att gå kurs och beställde och tittade på den här; http://www.amazon.co.uk/gp/product/B004EQNJ7C/ref=oh_details_o01_s00_i00?ie=UTF8&psc=1
    Den är skön och informativ och man slappnar av
    Det viktigaste jag tror man ska tänka på i ditt läge även om det låter banalt är att kvinnor fött barn i många tusen år. Visst kan det bli komplikationer, och ja, det gör ont, men din kropp vet hur den ska göra och det är något fullständigt naturligt. Jag mötte en del tråkmånsar under tiden jag var gravid men ingen som så fullständigt skrämde upp mig. Helt fel taktik då allt faktiskt handlar om avslappning. Att provocera fram panikångestattacker är kontraproduktivt... minst sagt. Jag födde som du vet barn för snart 6 månader sedan och känner inte igen nåt av det du beskriver. Jag ogillade också starkt tanken på att pappan inte får vad med vid kejsarsnitt men i övrigt, skriv en förlossningsplan där du talar om att du vill att han ska vara med på allt. Det gjorde jag och det respekteras. Jag blev klippt och de låter mycket värre än det är. Jag hade visserligen epidural och var bedövad men även i efterhand är det långt ifrån så dramatiskt som man kan föreställa sig. Man känner sig rätt mosig där nere ett tag, i största allmänhet, men det läker. Möjligen är det svårare för en man att återge en förlossning på ett pedagogiskt sätt. Det viktigaste är ju inte att skrämma upp blivande mammor så de vet vad som väntar, det viktigaste är att förmedla positiva mentala bilder och andningstekniker. Att föda är något fullständigt naturligt. Det är en övergående smärta som är ofarlig och leder fram till något positivt. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänkte det, att med epidural kan ett klipp inte vara så smärtsamt. Man är ju rejält bedövad då.
      Han är väldigt trevlig, vår barnmorska, men inte särskilt pedagogisk. Eller kanske är syftet att bygga upp självförtroendet på återstående träffar? Ingen aning, jag kommer ändå inte att gå kvar med honom eftersom eftermiddagsträffarna byts mot förmiddagsträffar, och det funkar inte för oss.
      Jag har fått låna en avslappnignsfilm som man kan se och förbereda sig med inför förlossningen, jag tror att det är dags att börja titta på den nu.
      Jag kommer att skriva förlossningsplan, men än så länge vet jag inte riktigt vad man kan skriva i den. Det kanske kommer upp på någon av träffarna?
      Finns verkligen ingen annan bedövningsmetod än ryggmärgsbedövning?

      Radera
    2. Nej vad jag vet finns tyvärr ingen "riktig" alternativ bedövning annat än ryggbedövning. Dock får du först en bedövning innan de sätter den :) Det är inte så farligt. Jag minns inte själva sticket över huvud taget, vad mest rädd över att jag var tvungen att sitta blickstill och vid det laget hade jag väldigt täta och kraftiga värkar. Men det gick bra. Men det finns andra sätt att smärtlindra ickemedicinskt, massage, kyssar, etc, som utsöndrar lyckohormon, varmt vatten är jätteskönt (på Hospital Costa del Sol finns duschar/badkar i varje rum), pilatesboll, etc. Vi har ju talat om tidigare att de är lite bryska här, inte så mycket "lila vän, det kommer går bra", din barnmorska råkade nog vara en av ytterligheterna på skalan :) Just i det stadiet där du befinner dig nu är det nog ganska bra att du byter även om han är trevlig.
      Filmen jag nämnde är inte en avslappningsfilm utan en kurs i London, en stor och rund kvinnlig barnmorska som skrattar mycket och hennes grupp blivande föräldrar. Hon får en att känna att "det här kommer gå bra", till och med att bli nyfiken och sugen på upplevelsen.
      På La Junta de Andalucias hemsida kan du ladda ned en Plan de parto; http://www.juntadeandalucia.es/salud/export/sites/csalud/galerias/documentos/p_4_p_3_prevencion/atencion_perinatal/Plan_de_partos_idiomas/PLan_partos_espaxol_baja.pdf
      Den är dock mer riktad till föräldrarna än till sjukhuspersonalen, jag läste igenom den, antecknade vad jag tyckte var viktigt för mig/oss och skrev på ett vanligt A4 vad jag ville och inte ville. Det handlade om sådant som att jag ville ha tillgång till dusch, att min man skulle få vara med på allt, att jag skulle lyssna på musik, etc. Och att jag INTE ville ha epidural. Den raden strök jag dock när vi åkte hemifrån och värkarna börjat ;) Jag mailar min plan till dig så ser du hur den kan se ut.

      Radera
    3. Länken till Plan de parto är verkligen informativ! Jag kommer att gå tillbaka dit när jag ska skriva min egen. Mejla gärna din!
      Det verkar som om många menar att sticket inte är så otäckt ändå. och det är nog så, att man får se när man väl är där om man önskar epidural eller inte.
      Det verkar som om du var på ett bra sjukhus. Hoppas mitt liknar det!

      Radera
  4. Läs kommentarerna här ovan bara. Att föda barn är inte alls skönt, men VERKLIGEN inte heller så vidrigt som du fått höra. Det kommer gå fantastiskt bra! Epidural är toppen dessutom. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det läskiga med epiduralen är var den sätts... Men man bryr sig kanske inte i det läget? Hoppas att det blir bättre än barnmorskans bild av en förlossning!

      Radera
  5. Suck, hade precis skrivit en låååång kommentar, men den försvann visst i cyberrymden.
    Hur som helst, jag har själv tyvärr inte fött barn så jag borde kanske inte uttala mig. Men jag håller med Carin här ovan, kvinnor har fött barn i alla tider och de flesta väljer att skaffa fler efter det första så så fruktansvärt kan det väl inte vara. Visst gör det säkert ont och ingen förlossning lär vara den andra lik. Men man hör ju sällan talas om de problemfria, tyvärr så är det kanske som alla historier om visdomständer... Den ena värre än den andre.
    Jag lider verkligen med dig, det är ditt första barn, du befinner dig i ett nytt land, i en ny kultur och nytt språk med nya seder och vanor och då behöver man verkligen trygghet och inte en barnmorska som stjälper istället för hjälper. Sen vill jag tillägga med en glimt i ögat att vi vet ju hur en karl lider av en förkylning så man kan ju bara tänka sig hur de upplever en förlossning. ;-)
    Min svägerska fick nyligen en dotter och när jag frågade hur hon upplevt förlossningen, så sa hon, att hade hon vetat att det skulle gå så bra så hade hon inte oroat sig. Visst gjorde det ont, det är ju en del av förlossningsförloppet, men inga andra komplikationer. Hon varken sprack eller behövdes klippas. Du ska se att det kommer att gå jättebra! Njut av graviditeten och försök att inte oroa dig i förväg. Har mejlat dig för några dagar sedan :-)
    Heja dig, det här kommer att gå fint ska du se!
    Varma kramar
    Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är hemskt irriterande när kommentaren bara försvinner! Snällt att du skrev om den!
      Det är synd att de positiva förlossningshistorierna så sällan hörs. Man måste leta efter dem. Det är skräckhistorierna som sprids istället. Fint att det gick så bra för din svägerska, och att du berättar om det.
      Förut ville jag tro att det vara var på skoj, det där man säger om karlars förkylningar, men efter att på nära håll ha upplevt så många av Jesús och svärfars förkylningar har jag börjat ändra uppfattning ("jag kan inte andas, jag kan inte andas!" om nästäppa). Det kanske verkligen ligger något i det, och den här barnmorskan har ju heller inte upplevt en förlossning själv och kan inte, tja, dela med sig av egna erfarenheter.
      Bra att du aviserar om mejlet, jag kollar inte varje dag, men nu ska jag se efter!

      Radera
  6. Jag skriver som Annika – att föda barn gör ont men är i de allra flesta fall inte i närheten så hemskt som du fått det beskrivet. Det kommer att gå skitbra! Och, att hitta andningen är verkligen helt fantastiskt effektivt, så träna på det! Och epidural var grymt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska absolut träna andning. Jesús är körsågnare och kan en massa bra andningsövningar, nu ska vi träna!

      Radera
  7. Ursäkta, jag läste just detta för min make och han blev alldels vit i ansiktet! Hahaha, han sa att om han hade hört detta innan så skulle han också fundera på att slippa förlossningen på nåt sätt! Nu har du fått massa bra svar redan (allt är ju subjektiv i alla fall. Vissa har faaaantaaastiska förlossningar som Blondinbella, andra har mellanhemska som jag, andra har helt sjukt jobbiga), men jag lägger till mina tankar kring detta.

    Det där med förlossningar i olika länder är svårt. MEN du bör ha något att säga till om i alla fall. Var tydlig redan innan att du vill undvika att t ex klippa, låt Jesus vara din förespråkare också, att han tar ansvar och säger till alla nya som kommer in, att han har koll på vad som görs med dig (för du är ju ganska upptagen, trött och sliten i alla fall och kanske inte ens känner när de klipper)...Här i USA är praxis att göra kejsarsnitt och det ville jag undvika till varje pris. Maken var med på det och nu behövde vi ju aldrig tänka på det när bebisen kom ut så snabbt :)

    Det GÖR ont att föda barn, men det är en annan sorts smärta än man är van vid, svår att förklara. OCH den försvinner så snart barnet föds. Det där med magtrycket efteråt gör vi inte i SVerige eller i USA (i makens hemland gör man tydligen som i Spanien), men det gör ont när barnet ammar (för då dras livmodern ihop också. Men det får man typ alvedon för så gör det inte ont).

    Amningen gör ont, inte att det kommer vanlig mjölk ist för råmjölk. Jag hade djävulskt ont i brösten (vissa får sår och liknande) i några dagar efter att man börjat amma. DEt är brösten som inte vant sig. TIPS: Gå utan tröja (eller bara i tunt linne utan BH om det går, smörj in vårtan och vårtgården med mjölken efter varje amning för att det ska lufta och inte bildas sår, om du nu får ont). Köp något som kallas AMNINGSNAPP. Det är en tunn plastvårta som man sätter över bröstvårtan och barnet suger mjölk genom den. Räddade min amning första barnet. Det gör visserligen ont fortfarande medan man ammar ett tag MEN inte ALLS så ont som utan, PLus att det läkare snabbare också. Om det inte finns i Spanien att köpa kan du be nån i Sverige köpa den i god tid. Också att pumpa ut mjölk ibland, hjälper brösten att återhämta sig. För det läker väldigt snabbt (mitt försvann över en helg. Fick barn på tisdagen, fredag eftermiddag hade jag sjukt ont i brösten med sår. Pumpa plus amningsnapp och luftade bröst gjorde att det blev bra över helgen och sen flöt amningen på! Ge inte upp! )

    Och som andra har sagt, herregud, kvinnan har fött barn i alla tider och jag kan lova att det var mycket hemskare förr och människor lyckades klämma ur sig 1-12 barn typ. Så det går. Det är ingen dans på rosor, men det kommer att gå toppen! Jag var också rädd första gången och hade alla möjliga hemska tankar, men när det väl är dags orkar man inte tänka på annat än att andas och ta sig igenom värkarna. Det kommer att bli bra det här!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken bra kommentar! Så många bra tips! Och det är säkert som du säger, när man väl är där orkar man inte tänka och fundera så mycket. Det är nog mest så här några månader innan.
      Jag ska absolut fixa amningsnapp, det låter som en bra grej att ha hemma ifall att.
      Intressant att veta att det görs så många kejsarsnitt i USA, och att magtryck varken görs i Sverige eller USA.
      Kul att du läste för din man, förstår om han tyckte att det var obehagligt! Tur att han slipper vara med om det:-D

      Radera
  8. Vad intressant att du blev yr och illamående under föräldrautbildningen. Precis samma sak hände mig när vi gick sån kurs. När vi skulle prata om förlossningen och barnmorskan började demonstrera sugklocka och tång och hur de används fick jag gå ut. Allt snurrade och jag mådde illa. Att det var 25 grader varmt och dålig ventilation i rummet gjorde inte saken bättre. Jag kände mig jättetöntig men vad gör man?! Har alltid varit känslig för blod, nålar och sånt. Jag förstår verkligen din oro men du får tänka att du är i trygga händer. Du kommer ha massa kunnig personal omkring dig som varit med om hundratals förlossningar. Du fixar det Annika!
    Kram Karin K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Märkligt! Det kanske är vanligt? Men det ÄR ju obehagliga saker som tas upp. Vi fick inte se några instrument, inga sugklockor och tänger, men det var obehagligt ändå. Varmt var det däremot, luftkonditioneringen fungerade inte och det var 26 grader i lokalen. Inga dörrar och fönster öppna, jag förstod inte varför ingen annan kippade efter luft.

      Radera
  9. Annika, jag har inte läst alla kommentarer ovan så kanske är detta något som andra redan sagt. MEN jag reagerade starkt när jag läste detta inlägg. Dels känner jag att du verkar tycka att detta med förlossningen känns otäckt eller iallafall mer obehagligt än vad många kanske gör. Denna "rädsla" känns det som om det vore viktigt att du fick respons på från sjukvården eller annan kunnig personal. Viktigt att sådana känslor tas på allvar och inte enbart sopas undan med ett "kvinnor har fött barn i alla tider så det är bara naturligt, bal bal bal..." Såklart det är "naturligt" men med detta innebär det också att förr innan modern sjukvård fanns (även idag för majoriteten av världens kvinnor) så var antalet kvinnor (och barn) som dog under graviditet eller förlossning vördigt hög! Sådant tänker många moderna kvinnor inte på idag. Självklart är det just på grund av den moderna sjukvården som risken för skador eller dödsfall i och med graviditeter och förlossningar gått ner, men jag tycker ändå inte man ska underskatta KÄNSLAN av ORO och t o m rädsla som många många kvinnor känner inför denna enormt stora händelse. Man ska ta det på allvar och kvinnan ska få stöd. Är min mening. :-)
    Kanske kan du ta upp detta med den som håller er föräldrautbildning (mer i enskilt samtal då än under gruppundervisningen) och se om personen ifråga kan hjälpa eller åtminstone skicka dig vidare till ngn som ev har mer psykologiutbildning eller så. För samtal. Om du känner att det skulle behövas.

    Jag gick ju aldrig igenom ngn "riktig" förlossning här eftersom båda mina barn kom med kejsarsnitt. Inget jag valde men första barnet låg i säte och jag ville inte ta några som helst risker med en vaginal förlossning då. Sonen som ju kom för bara 2 månader sedan låg rätt så jag hade hoppats på en naturlig förlossning men värkarbetet kom ju igång plötsligt och alldeles för tidigt och när vi kom in till sjukhuset då visade det sig att hans hjärtslag gick ner och man var rädd att han skulle få syrebrist. Det blev med andra ord ett mycket snabbt ingrepp och han kom ut med kejsarsnitt fortare än kvickt. Dock hann jag få värkar med båda barnen så en del vet jag om hur det känns. OCH det GÖR ONT: Skitont rent ut sagt. MEN jag tyckte det hjälpte mycket att försöka att tänka sig värkarna som vågor som rullade in och sedan bort (då de avtog) plus att om du kan få bra smärtlindring så använd dig av detta! Detta med livmodern kände jag inte igen. Det gör man inte här. Men den drar ihop sig ändå om du ammar. Vilket kan kännas men jag tyckte inte det var värre smärta än när man har rejält ont vid mens. Inte skönt med andra ord, men inte heller horribelt. OCH det går över efter ett par dagar. Man blöder längre men då smärtar det inte. Ju mer du pumpar/ammar efter förlossningen ju fortare drar sig livmodern samman. Smärtan i brösten tycket jag inte heller var så fruktansvärd. Visst de gör ont och de känns varma, uppsvullna och ömma som fan men detta går också över efter ett par dagar. Och i mitt fall var det inte fråga om någon överjävlig smärta. Tips jag fick för att dämpa känslan i brösten var att lägga kalla/svala saker mot brösten. Som isklampar eller påsar med frysta ärtor eller liknande. Sår/blåsor på bröstvårtorna fick jag dock och det var INTE skönt. Men även dessa gick bort relativt snabbt. Jag köpte en "kräm" ) minns inte namnet men märket var Medela) som var lite som vaselin ungefär och smorde bröstvårtorna med. Innan jag pumpade och det hjälpte mycket för friktionen blev ju mycket mindre. Man kan även använda detta när man ammar eftersom den inte är farlig för barnet. Bröstmjölken i sig själv är också otroligt bra och fet så man kan även "smörja" bröstvårtorna med lite bröstmjölk innan och efter amning/pumpning.
    Hoppas nu att du kan få den stöd och stöttning du behöver för att känna dig lite mindre orolig. BRA att din man är fullt medveten om dina känslor och tankar också. HAN får vara din coach under det hela.
    Många kramar och Lycka Till!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för den långa, tipsande kommentaren!
      Vi kommer att fortsätta föräldrautbildningen med en annan person, av den enkla anledningen att den här kursen i fortsättningen hålls på förmiddagarna, och då har vi inte möjlighet att gå. Jag får se helt enkelt hur nästa som håller i den är, det kanske blir annorlunda med en annan person, som har en annan metod att förbereda inför förlossningen.
      Det måste ha varit en skrämmande situation med det akuta snittet, och så tidigt i graviditeten dessutom. För mig blir det eventuellt ett planerat, eftersom jag har diabetes, men det är för tidigt att säga ännu hur det kommer att sluta.
      Det var många bra tips om onda bröst, jag sparar dem!

      Radera
  10. Vill bara säga att... När du blir så här uppskrämd kanske det bara kan bli positivt, om du förstår vad jag menar? Förväntar man sig det värsta, kan det bara bli bättre. Tror det är deras poäng. Jag vet inte om det är bättre att prata om allt som frid och fröjd, för då kanske chocken blir ännu större när man väl föder. Å andra sidan – vissa har inte superduperont av att föda, andra får det överjävligt och massor med komplikationer. Jag hade komplikationer, ändå är jag inte rädd för att föda igen. Jag vet vad min kropp klarar. Att smärtan är kort och ja… det kan bara göra ont till en viss grad, sen tar det stopp. Dessutom får man smärtlindring och vård. De har en poäng där i att man inte känner om man blir klippt. I vissa fall – och det låter sjukt – kan det vara bättre att bli klippt än att gå sönder naturligt all the way, om du fattar vad jag menar. I ditt fall kanske du inte ens får minsta bristning? Jag vill bestämt hävda fortfarande att jag hellre skulle föda 10 gånger om än att vara gravid. Och du som har en sån fin graviditet får säkert en komplikationsfri förlossning också. En olycka kommer sällan ensam, och du har ju inga indikationer på komplikationer hittills.

    Ang. amning säger jag bara så här: Gör det pissont och funkar det inte – skit i att amma! Det finns ersättning. Jag hade så helvetes ont i TRE MÅNADER och blödde. Ungen var helt galen och sögsögsög. Jag skulle aldrig gå igenom det igen. Vissa har inte ont alls. Vissa barn suger löst, andra hårt, vissa har mycket mjölk så att barnet ammar korta stunder – vissa har en liten Victor som är tuttfixerad och vill suga dygnet runt – och gnaga och skava. Just den här biten kan du i alla fall välja. Föda barnet måste man ju, men amningen går att välja bort (eller välja och välja, men du fattar: är det outhärdligt eller funkar inte pga andra saker så finns det ersättning).

    Trots opedagogiskt så är det ändå bra att veta vad man har framför sig. Det är en stor sak att föda barn. Smärtan kanske försvinner när man fött (som Trillingnöten skriver), eller så blir den värre – som för mig. Det är så olika. En sak jag vet är i alla fall att man är så uppe i det hela att man inte är rädd längre på samma sätt. Och är du som jag älskar du ungen så sjukt mycket från första stund att allt allt är värt det. Kärleken tar liksom över.

    Jag svamlar, jag vet. Jag är dessutom ett riktigt dåligt exempel eftersom så mycket var skit för mig. När du är ute på andra sidan kommer du i alla fall känna dig stoltast på jorden. DU KLARADE DET. Du kommer klara ALLT efter det. Att föda barn är inget som ”alla kvinnor gör och alltid gjort, ingen stor grej”. Det är det absolut största man någonsin kan göra. Att föda barn och bli förälder. Omätbart och obeskrivligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan absolut ha varit poängen. Förvänta dig det värsta så blir det bara bättre! Och att inte chockas av någonting! Ge mig lite tid så ska jag nog smälta allt, det känns redan bättre.
      Jag som är lite mer pessimist tänker, att eftersom jag har en så lätt graviditet kommer att få igen alltihop under förlossningen:-)
      Jag kommer inte att kämpa med amning till varje pris. Går det inte så går det inte. Blir det för jobbigt tror jag inte att det är värt det. Det finsn ju ersättning som sagt.
      Fler har skrivit ungefär som du, att när man är mitt uppe i det förändras perspektivet. Den här rädslan känner man nog innan, sedan är man där och hinner inte tänka så mycket.
      Och ja, det ÄR en stor grej!

      Radera
  11. Men du gumman, det är inget u-land du ska föda barn i :). Klart det finns amningsnappar på Apoteket. Du ska köpa de som har "forma de mariposa" så att de inte täcker över bebisens näsa. Finns de inte på ditt apotek be dem beställa. Bindor köper du också på Apoteket och säger att de är för "postparto", så får du de där av bomull som "andas". När du ändå är på Apoteket så passa på att köpa kisskydd för sängen så kan du lägga i dem i din säng ifall vattnet går när du ligger och sover, eller så kan du köpa plastad frotté på IKEA (kisskyddet för spjälsängen) redan nu så kommer det till användning sen ändå till bebisen. Vad gäller själva förlossningen så se till att få den där förlossningsplanen som Carin skrev om. Det är en liten bok som din barnmorska har. Där kan du skriva att du inte vill bli klippt. Det gjorde jag och under förlossningen sa jag det till gynekologen också att jag inte ville ha klipp. Det är ju bättre för läkningsprocessen att spricka än att bli klippt men det verkar de inte fattat här i Spanien ännu. Googla lite på det. Själv sprack jag väldans mycket men gynekologen gjorde ett toppjobb på mig och allt blev jättebra. Jag fick även mer bedövning när de skulle sy (även fast jag hade epidural) så jag kände ingenting. På två veckor hade allt läkt. Min bebis tog de ut med tång så då körde de ut min make precis som du säger, men jag hade jättegulliga sjuksköterskor och barnmorskor runt omkring mig. Bebisen var sen ute på ett par minuter och så fort hon låg på mitt bröst hämtade de in maken igen. Väl uppe på avdelningen var det ingen som kom och masserade min mage inte. Och hade de gjort det hade jag nog klappat till dem :). Innan jag avslutar, när du ändå skriver i "el plan de parto" så skriv in att om det blir snitt så vill du att "el método canguro" ska användas av din man. Dvs, Jesus ska få ta hand om bebisen och bära den naken mot sitt bröst under de första timmarna om du inte kan. Googla lite på det också. Det är också jätteviktigt att du informerar Jesús om vad som är viktigt för dig (du är huvudpersonen i allt detta) så han vet det. Så han kan ställa krav och ryta ifrån om det behövs. Se till att han också är påläst. Lycka till och allt kommer gå toppen ska du se! Det är absolut inte så hemskt som din BM sa och man glömmer väldigt fort efteråt. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, att det inte är något u-land är jag medveten om! Men får erkänna att jag inte har en aning om vad som finns gällande amningsnappar och sådana grejer. Visste inte att det finns något som heter amningsnapp förrän jag började läsa kommentarerna. Är inte inne i bebissvängen än:-)
      Efter vad barnmorskan sa vet jag inte om det är bra att bli klippt eller inte. Det kanske är önskvärt? Ifall man nu spricker åt andra hållet, och det är hundra gånger jävligare. Jag har googlat klippning, men här kanske han har en poäng?
      Jättebra tips du skriver, saker som jag inte alla har tänkt på. Som att be att J tar hand om barnet om jag själv inte kan, det är nämligen möjligt att det blir kejsarsnitt på grund av diabetesen.
      Låter lugnande med bedövningen vid ihopsyningen och att du slapp magmassagen!

      Radera

ny gadget

ny gadget