Tomtandet - the story

Jag trodde att jag var färdig med julen, men det är jag inte. Har ett inlägg kvar att skriva.
Om tomtandet.

Eftersom Åsa inte är här och jag inte är i Sverige fick jag tomta med Jesús, vilket han gärna ställde upp på.
Men på ett villkor: Han tänkte INTE klä ut sig till tomte.
- Jag tror inte på tomten! Vi har inga tomtar i Spanien! Jag tänker klä ut mig till en av de vise männen!
Och det spelade ingen roll vilka argument jag körde med. Han vägrade sätta på sig tomteluva.

Vi fotograferade oss, jag gjorde julgodis och övade Los peces en el río på trumpeten (det var faktiskt ytterligare ett villkor, att vi skulle spela spanska julsånger), och den 21 december gav vi oss iväg.
Vi hade en lång lista på vilka vi skulle tomta för. Kompisar, Jesús familj, hans kollegor, medlemmarna i rockgruppen...  Men vi visste inte var alla bor. Här har vi inga Gula sidorna, så vill man ha adressen till någon måste man fråga efter den. Och hur frågar man utan att den utsatta ska misstänka att man tänker tomta för honom?
Jesús grubblade i dagar innan han kom på lösningen.
- Nu är det fixat! Jag har adresserna till alla i skolan. Jag sa att du ville skicka julkort till dem!
Jaså minsann.
Skicka julkort. Jag har bara träffat ett par av dem. Jag kände mig fånig och beslöt att inte träffa resterande heller innan sanningen avslöjades.

Först försökte vi med gympaläraren, men han var inte hemma.
Sedan försökte vi med engelskläraren.
Vi hade ett sjå med att hitta hennes hus och åkte runt länge och letade, men till slut kom vi fram.
Vi fnissade nervöst där i bilen medan vi drog på oss lösskägg, gjorde iordning godisfatet och signerade fotot som hon skulle få. Jag värmde upp munstycket och sedan gick vi ut.
Oj, vad det lät där i kvarteret, och oj vad granntanten hade roligt åt oss. Jag spelade på trumpeten, Jesús ackompanjerade på en liten trumma och det lät verkligen bra.
Men ingen öppnade.
- Sluta spela! Det är ingen hemma! Vi sticker, väste Jesús, drog mig i ärmen och halvsprang med mig efter tillbaka till bilen.
- Blir kul om granntanten berättar för din kollega att det stod en tomte och en vis man och spelade trumpet utanför huset!

Vi beställde ett par tapas på kommunistbaren i Gerena och åkte sedan vidare till en kompis i Olivares. Lite spända, men med självförtroende efter spelningen hos engelskläraren. Det hade verkligen låtit tjusigt.
Vi var osäkra på vilket hus det var, men körde igång när vi trodde att vi hittat rätt.
Jag hade inte spelat mer än inledningen förrän persiennen i fönstret hastigt drogs ned. Vi spelade och spelade, men ingen öppnade. Jesús ringde på dörrklockan. Inget hände. Han fick ringa två gånger på mobilen.för att förklara för den uppskrämde kompisen att det bara var vi och att han måste öppna dörren innan grannarna började kasta grejer på oss. Även om spanjorer har sena vanor var klockan nästan elva på kvällen.

Dagen därpå försökte vi återigen med gympaläraren och engelskläraren, men ingen var hemma.
Vi konstaterade att det är svårt att tomta i Spanien. Folk med vanliga jobb är sällan hemma före klockan 22 på kvällen, och då har man inte så mycket tid på sig innan det är för sent.
Vi åkte mot rektorns bostad inne i stan.
Körde runt, frågade, gick omkring och letade, och hittade till slut huset.
- Hur ska vi ta oss in där, undrade jag och tittade på sjuvåningshuset. Vi hade ingen portkod, men som tur var gick det in en man just då, och vi smet in innan dörren slogs igen. Gick upp till våningen under rektorns för att ta på oss förklädnaden och förbereda instrumenten.
Då fick Jesús kalla fötter. Han blev skitnervös. Det gick inte att tala med honom. Så vi fick gå därifrån.
Så var det med det.

På fredagen hade vi tröttnat på gympalärarens och engelsklärarens stängda dörrar, så vi åkte direkt efter skolan när de förmodligen åt lunch. Då gick det bättre. Blev kvar i en och en halv timme hos engelskläraren, missade vår egen lunch på grund av det, men hade trevligt.

Vi tog hela Jesús familj på en gång på juldagslunchen. Ett gråtande uppskrämt brorsbarn kom och öppnade, och ett äldre var berett att ge oss pengar eftersom familjen, precis som alla andra innan de sett att det var vi under skäggen, trodde att vi var ute och spelade för att tigga. Vi gjorde succé och fick spela extranummer.

Sedan blev det bara två tomtningar till, för Jesús gick och blev sjuk.
För ett spanskt par (flickvännen fick ett likadant skägg som Jesús) och för Nikki.

Jag var mycket nöjd med att ha hittat Nikkis nya bostad, men jag kunde inte minnas vilken av alla ingångar runtom som var hennes. Dessutom var hela gården skyddad av en halvmeter hög mur med ett kraftigt stängsel ovanpå, och det kom vi inte förbi utan nyckel. Jag lokaliserade ändå den av de fem portarna som borde vara hennes och ringde för att lura ut henne. Det gick bara fram en signal innan Jesús, som var uppmärksam och hörde mobiltelefonen före mig, viskade "Göm dig! Hon kommer!"
Han sprang runt hörnet, jag slängde mig ned på marken, fipplade för att stänga av mobilen och oroade mig för att Nikki skulle se tomteluvan och kronan som låg kvar på muren.
Men det gjorde hon inte. Hon var upptagen med att ringa upp mig, men jag tryckte av mobilen med en gång. Hon stod ju bara någon meter framför mig!

Vi lät henne komma upp i lägenheten innan jag ringde igen. Jag höll med henne om att det var konstigt att samtalen hade brutits. Så lurade jag ut henne med en liten lögn.
Jag slöt ögonen eftersom jag visste att jag skulle skratta om jag såg henne, blåste försiktigt i munstycket, rättade till mustaschen...
- Nu! sa Jesús som höll koll på dörren.
Oj, vad rädd hon blev! Hon vågade inte gå ut genom porten! Förrän hon hörde det av fniss ojämna trumpetspelet och såg vilka vi var.
Mycket lyckat.

,,,,