Gamla och nya kurer mot hosta

Jag har hosta.
Det är ingen världshändelse på något sätt, jag bara konstaterar det. Jag har hosta.
Den började som en smygande kittelhosta för ett par veckor sedan men har nu övergått i hosta som håller mig vaken på nätterna och som kurrar i lungorna.

Samma sak var det i Bolivia för... en evighet sedan.
Det verkar som om inte bara jag själv hölls vaken på nätterna av den där hostan, moster Marta kunde inte heller sova.
Hon började med att förbjuda mig att diska eftersom kallt vatten enligt henne inte är bra när man har hosta.
Det hjälpte inte.
Hon fick mig att gurgla med varmt citron- och honungsvatten.
Det hjälpte inte.
Nu började hela familjen bli involverad i min hosta och komma med tips.
Moster Marta och hennes syster rotade i skafferiet efter gräs och örter och kokade upp det på spisen.
- Ska jag dricka det där, undrade jag förskräckt när jag såg den gröna illaluktande sörjan.
- Ja, det är mycket bra mot hosta, sa moster Marta allvarligt medan hennes syster flinade.
Jag behövde bara andas in ångorna.
Sedan doppade de en halsduk i smeten, jag skulle vira den om halsen.
Fick gå med halsduk varenda dag,  trots 30 graders värme.
Det hjälpte inte.
Värdmamman köpte halstabletter och en mintkräm att stryka på halsen.
Det hjälpte inte.
- Nej nu får vi ta dej till doktorn så han ger dej en spruta, sa moster Marta.
Spruta mot lite hosta? Aldrig i livet!
Så jag hostade vidare tills en nunna på barnhemmet tipsade om en hostmedicin som hon brukar köpa till ungarna.
Gick till apoteket, testade, och vips så var hostan borta!

Har börjat smutta på Jesús hostmedicin.
Han gillar mediciner.
Han har ett mindre apotek i badrummet.
Det verkar som om den fungerar.