Lördagsnöjen

Vilken härlig lördag det blev.
Jesús gick upp tidigt för att plocka svamp. Jag tog sovmorgon, och så åt vi frukost när han kom hem med fyra svampar. Två oätliga, en dödlig samt en ätlig enligt svampboken. Ja, han är nybörjare.
Vi åt lunch på La choza de Manuela i Bormujos, som är ett vansinnigt populärt ställe bland Sevillaborna. Inte för att maten är bättre än någon annanstans, utan för att det är billigt och för att de serverar nygrillat kött. Det finns mycket annat att välja på, men kött från glada grisar beställde vi båda två, samt ensaladilla och friterade, panerade grönsaker.
Vi blev så mätta att vi satt och fnittrade.
Baren har fått bygga ut flera gånger och det finns hur många sittplatser som helst, men vi kom strax före lunchtid, lite innan två, och även om parkeringen var nästan full fick vi finfina platser ute i solen och det kändes lite avskilt och trevligt.
Därefter hälsade vi på hos Jesús bror som bor alldeles i närheten.
Jesús försvann iväg på körövning, medan jag promenerade i stan med en kompis.
Vi gick i barrio Santa Cruz. De flesta souvernirbutikerna var stängda, vilket var skönt. Och jag tänkte på vilken vacker stad Sevilla är. Den är verkligen vacker. Och vad många bilder jag ska ta för att visa er när värmen och ljuset kommer tillbaka, bilder på smala gränder, vackra kakeldetaljer, nätta balkonger, portar, prunkande pation med små fontäner, små torg och uteserveringar.
När Jesús var klar gick vi till Diegos bar vid Alfalfatorget. Det var roligt att träffa honom, det var länge sedan sist. Nikki dök upp efter en stund. Vi åt montaditos och, tja, det gick inte att undvika, såg på fotboll. De båda Sevillalagen spelade, Sevilla mot Betis. Ett jädra tryck inne i baren. De flesta hejade på Sevilla, och matchen slutade oavgjort.

Maten var god, men inte vacker på något sätt, så det blev en bild på restaurangen istället.