Getmjölk och sjukhus

Bydoktorn tyckte att jag behöver en diabetesdoktor här i Spanien också, och det är säkert bra. Så idag var jag hos en sådan. Tror jag. Hon kan också ha varit dietist, eftersom vi var på dietistavdelningen.
Nåväl.
Det var en mycket allvarlig kvinna jag hamnade hos, och hon hade en uttråkad gammal sjuksköterska hos sig. Denna sjuksköterska var så uttråkad att hon var nära att krevera, och det var skoj att studera henne.
Jag saknade min egen snälla diabetesdoktor och tänkte på diabetessköterskan hemma, och tänkte att det här blir inget vidare. Men jag ska inte fortsätta hos den allvarliga och den uttråkade, utan de skickade mig vidare till en annan diabetesdoktor på ett sjukhus.
Den allvarliga tog fram ett block och en kulspetspenna och skrev en lapp, och jag och kompisen gick till sjukhuset för att lämna lappen och få en tid i utbyte.
Men vilken röra.
Tänk om de hade kunnat skicka kallelsen med posten istället?
Nåväl. Det minnesvärda med den här dagen är att jag för första gången har druckit getmjölk.
Jag fick det när jag åt frukost hos kompisen.
Jag trodde att mjölk är mjölk och så är det inte mer med det. Men så är det inte. Getmjölk har en kraftig smak. Av get. Kan man säga så? En kraftig smak som satte sig under näsan, på insidan, och där sitter den än.
Nu vet jag att jag inte gillar getmjölk.