Det är mörkt redan halv sju nu så det känns senare än vad det är. Kallt har det blivit också.
Vi gick förbi El Corte Inglés vid Plaza Duque. Där finns en stor belén i skyltfönstret. Här i Spanien har man ju julkrubba istället för gran och tomte, och kyrkor och stora företag ställer upp stora krubbor som folk köar för att titta på. Det är inte bara en krubba med Josef och Maria, utan hela byar och landskap som byggs upp och befolkas med dockor.
Vi var på väg till Alameda för att köpa julklappsbok. Det finns en sån bra liten bokhandel där. Den har specialiserat sig på reseböcker och bra barnböcker, och det var en bra barnbok vi var ute efter.
Sedan blev den en tapa på Lizarran, den baskiska barkedjan. Man tar en tallrik och plockar till sig de tapas man vill ha. Godsaker som fyllda paprikor, tortilla, lax med läskiga ostar och annat placeras på små bröd, alla med en tandpetare i. Tandpetarna visar upp när man ska betala, för att visa hur många tapas man har satt i sig. Det är farligt det här, lätt att det blir dyrare än man tänkt sig.
Därefter var vi redo för separationen. Jesús sa att han skulle gå och prata med los reyes magos, de tre vise männen som kommer med presenter på trettondagen. Här är det inte på julafton som klapparna delas ut. Tydligen skulle han prata om mig, för jag fick inte följa med.
Det var väldigt hemligt vad han hade köpt. Jag skymtade ett svart paket med vita hjärtan, men det var så hemligt att jag varken fick hålla i påsen eller titta i den. Ja, paketet låg i bokpåsen från Alameda.
Vi tog en sväng om kommunhuset, för på baksidan av det äger ett omtalat spektakel rum. Vi försökte se vad det handlade om i lördags kväll, men det var så mycket folk att vi faktiskt inte lyckades ta oss dit. Helt otroligt. Det var som i semana santa. Nu var det inga problem. Det var alldeles nedsläckt, och folk stod tysta. Det spelades musik, och på den stora fasadväggen projicerades bilder och ljuseffekter. Det var ett häftigt skådespel, men tyvärr var det bara slutet vi såg. Tydligen är det visning varje kväll klockan 19 och 21. Vi får återvända. I Madrid ska det visst vara något liknande, men tredimensionellt.
Annars är det mindre julpynt än vanligt i centrum. Alldeles säkert har det med det ekonomiska läget att göra.
Det var middagsdags och vi gick till en freiduría i närheten. Det här är typiskt för Sevilla, las freidurías. De flesta säljer bara fisk över disk, men ett par har bord uppställda där man kan sätta sig med sin öl och papperstrutarna med nyfriterad fisk som man äter med händerna. Vi beställde dryck, chips som de gör själva och kollade på skylten vad de hade för fisk idag. Inga acedías som vi hade hoppas på, så det blev ett par rejäla pavías, fisk-croquetas och adobo, fiskbitar som legat i en slags vinägerblandning och fått smak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar