Vad har vi gjort?
Vi har en katt i huset.
Jag hörde honom jama när vi åkte.
När vi kom hem var han kvar, han letade mat i en kartong från butiken, och när vi stängde dörren skrek han efter oss. Han skrek så högt att vi gick ned från lägenheten igen. Jesús öppnade dörren, katten satt på tröskeln och klev in.
Det var en sällskapssjuk liten katt, en kattunge bara, svartvit, vindögd, med en mycket lång svans.
Han följde med upp. Och fick mat. Vi hittade en burk konserverade köttbullar som vi aldrig kommer att äta själva, så det fick han.
Han var utsvulten, den lille.
Han har följt efter mig här inne, men nu ligger han i soffan på en kudde.
Jag kan inte sova.
Vi skulle naturligtvis inte ha släppt in honom.
Jag vet.
Jag vet.
Förebrå mig inte.
Vi kunde ha gett honom en skål mat ute på gatan.
Förmodligen tillhör han någon som inte är hemma. Han är så fjäskig.
Annars har vi ett stort problem.
Han kryper upp i famnen, buffar och spinner, och jag gråter. Det värker i själen av sorg efter den katt jag lämnade bort för att flytta hit.
Han var det största offret.
Han är din, Annika! Han har valt Dig! Njut av kärleken :-)
SvaraRaderaBenägen att hålla med Helene ovan... Men ska du flytta till Sverige igen är det bra att inte ha husdjur. Men det vet ju du.
SvaraRaderaApropå katter, så har jag under de senaste två månaderna förlorat två av mina kära. Lilla Blå fick en knöl i magen och började tyna bort. Sen var det gamlingen Grisen som fick för många åkommor och visade sån svaghet att han fick hjälp att somna in. Men det kändes hårt. Nu har vi (bara) två kvar.
Abrazos/ Katrina
PS. Nu ska jag pröva att sända detta. Jag skrev ett långt inlägg till dej angående Francos konstgjorda sjöar för ett tag sen. Det försvann från min horisont.
Japp, Katrina, det vet jag. Jag vet ännu fler skäl till att inte behålla honom. Men va go han är, den lille! Och följer efter oss hela tiden.
SvaraRadera