Satt och skrattade åt Jesús som låg på golvet och pillade fram Lille-Pelles ekollon med sin hundskrämmarpinne, medan pyttelille Lille-Pelle satt bredvid och tittade på. Han älskar ekollon, vi har bara två kvar i krubban, men misse förlorar sina leksaker under soffan och under fotpallen.
Nåväl, jag hade skoj åt dem när jag hörde ett ljud jag inte kände igen.
- Är det... radion i affären, undrade jag.
- Nej, det är ju knivsliparmannen.
Ja, det är klart.
Jag har hört honom förut.
I Triana där vi bodde tidigare åker det runt en gammal man med slipstenar på cykeln. Han spelar en melodi på panflöjt, och alla som vill ha sina knivar slipade kommer ut och betalar en liten slant för tjänsten.
Det finns inte många knivslipare kvar, det är ett försvinnande yrke, men det åker runt folk, som de här, i byarna och spelar en knivsliparmelodi genom högtalarna på bilen.
Igår var det stora lurardagen. Inte första april som i Sverige, utan den 28:e december. Día de los inocentes, De oskyldigas dag blir det väl om man översätter. Det är till minne av alla pojkar som dödades på order av kung Herodes just den 28:e december. (Är det sant förresten, eller är det nån biblisk historia bara?) Märkligt att uppmärksamma med en skojardag.
Vi tittade uppmärksamt på nyheterna för att se vad de skulle skoja med. Ett år var det att en av Sevillas broar flyttades till Barcelona.
Vi räknade snabbt ut att årets skämt var att Tarzans apa hade dött.
Cheetah, som var med i ett par Tarzanfilmer på 1930-talet, hade överlevt både Tarzan och Jane, sades det, och hade levt gott på ett djurhem där hon målade tavlor som såldes dyrt.
Det var visst inget skämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar