Julgodiset - en återkommande pärs

Det är väl konstigt.
Precis som jag grips av en obetvinglig lust att så på våren, trots att jag vet hur det brukar sluta, är jag bara tvungen att göra julgodis. Trots att jag vet hur det brukar sluta. Mintkyssarna som blev taggiga, salta grejer iställen för de lena, platta mintpastiller man förväntar sig. Pepparkakshuset vars väggar och tak sjönk in, vars sockerklister rann av och som efter mindre än en vecka rasade ihop. Marängfudgen som inte stelnade utan som rann ut på golvet som täcktes av en seg massa. Och hu, vad äcklig den var. (Det gick att smaka när den legat i frysen några timmar.)
Varje år tänker jag att jag ska hålla mig till ischokladen. Den misslyckas aldrig.

Årets projekt var, förutom ischoklad, snickerskakor och kanderade apelsinskal med choklad.
Mycket choklad, men vad gör man när man bor i ett land där det inte finns ljus sirap? Har ni tänkt på hur ofta man behöver just ljus sirap i julgodis?
Nåväl. Snickerskakor gör jag aldrig mer. Blev en konstig smulig massa som jag till slut badade i choklad för att den skulle hänga ihop.

Kanderade apelsinskalen är en annan historia.
Kollar ni på den här länken så förstår ni varför jag ville prova. Kunde inte motstå.
Apelsinskalen ska kokas en massa gånger, först utan, sedan med socker. Jag tyckte att de var lite beska och smaklösa efter fjärde kokningen så jag frångick receptet och hävde i trippelsats socker, då blev de bättre.
Det luktade underbart gott i hela huset.
Jag var mycket nöjd.

Sedan skulle skalen torka i tolv timmar.
Efter tolv timmar var skalen lika blöta som när jag la dem på tork, och jag började tröttna på apelsindoften.
24 timmar senare var skalen fortfarande lika blöta. Undrade om det har med kylan att göra. Tänkte på Bolivia, där frystorkad mat är vanlig i Anderna, och gissade att det här med skalen inte är köldens fel ändå. Stoppade skalen i ugnen på låg värme.
Slutade andas med näsan eftersom jag var så trött på apelsinlukten.
Kom på, när hälften av skalen var knapertorra, att de kanske inte skulle vara helt torra ändå.
Sedan var det dags att doppa i choklad.
Men det var så många skal. Skulle ta evigheter att doppa allihop. Så jag bestämde mig för att effektivt smälta chokladen i en kastrull, lägga i alla skalen och röra om..
Smälta i vattenbad? Tonterías! Undrade varför folk envisas med att chokladen ska smälta i vattenbad. Varför jag själv slösat tid med att smälta i vattenbad i alla år. Tänkte att det är en rest från tiden före teflonkastrullen.

Insåg att vattenbad är en bra idé.
När chokladen bränts och blivit klimpig la jag i alla fall i skalen, men det var för lite choklad.
Förberedde vattenbad. Var i tidsnöd, han inte diska, och smälte därför chokladen i en stekpanna.
Apelsinskalen gick inte att rädda, de var och förblev fula och taggiga. Men var åtminstone täckta med choklad.
Det var en pärs, men de blev riktigt goda.