lördag 3 maj 2014

Nej tack till internetmobiler

I höstas märkte jag att mobilen började bli sliten. Locket var till hälften loss.
Men inte förrän nu har jag varit tvungen att köpa en ny. För plötsligt gick det bara att prata i telefonen om högtalarfunktionen var på.

Om man vill ha en "gammaldags" telefon här måste man fråga efter den, för det är ingenting som visas upp i butiken så att säga.
Om man vill ha en gammaldags telefon får man räkna med att det inte finns olika modeller att välja mellan.
Ingen vill ha en gammaldags mobil. Alla vill ha internettelefoner.
(Vägrar använda det fåniga uttrycket Smart Telefon).

Varför envisas hon med en gammaldags telefon då?
Jo, för att jag blir mer och mer anti internettelefoner.

Inte prylen i sig egentligen. Utan människan som håller i den, när det är en person som inte kan hantera grejen.

Folk har tappat vettet fullständigt. Förlorat all respekt för andra. All artighet. Slutat umgås. Det enda de har ögonen för är sin internettelefon. Och det stör mig.
Överallt är telefonen med, och i centrum för allas uppmärksamhet.

Situationer som jag stör mig på:
När ett par går ut för att äta, och den ene sitter uttråkad och den andre är upptagen av sin mobil.
När man är några stycken som går en vandringsled, och någon/några i gänget knappt är närvarande eftersom hen är upptagen med mobilen.
När man träffar en kompis man inte pratat med på länge, och det visar sig omöjligt att hålla igång ett samtal eftersom kompisen hela tiden får meddelanden och stannar upp för att läsa och skriva tillbaka.
När man äter en god, hemlagad middag ihop några stycken och en av dem blir helt frånvarande eftersom personen i fråga är upptagen med mobilen. Och ännu värre när även nästa börjar pilla med sin mobil. (Blir person nummer tre uttråkad? Ja!)
När en liten pojke får rida på en ponny och knappt vet var han är eftersom han fått låna mammas mobil och sitter och grejar med den på hästryggen.
Föräldrar med mobilen på lekplatsen. Vuxna som rastar hunden med mobilen i handen. Ungdomar som sitter i gäng och inte pratar med varandra, var och en upptagen av sin mobil, ibland visar de något för de andra.
Folk som slutat läsa på bussar, tåg och i väntrum, sitter bara med mobilen.
Folk som ständigt ska leta grejer och foton och visa de andra.
Reportage om familjer som infört skärmfri dag. Att det behövs en skärmfri dag, då ingen kollar mobil, surfplatta, dator. Där barnen blir förvirrade utan skärmarna eftersom de inte vet vad de ska göra utan dem. Så sjukt.
Mobilen har blivit folks viktigaste pryl. En del betalar försäkringar för den.

Jag väljer en gammaldags i ren protest. Helst skulle jag inte ha någon alls, bara en fast telefon, men behöver en för jobbet.
(Alla dessa som säger att de BEHÖVER en - snicksnack! Det är LEKSAKER FÖR VUXNA!)
Jag vill inte ha en internettelefon, eftersom jag inte vill vara uppkopplad hela tiden. Man kan ju aldrig koppla ur då? Om jag får ett mejl som rör jobbet måste jag alltså stanna upp i det jag gör och svara på det, eller åtminstone läsa och sedan fortsätter jag att tänka på det. Vill jag ha det så? Nej.
Utan internetmobil är man närvarande i det man gör. Känner doften av skogen, lyssnar på havet, umgås med dem man har i närheten. Var sak har sin tid. Svara på mejl har sin tid, blogg sin, jobb sin, umgås sin.

Alla som hävdar att mobilen är gratis. Den är inte gratis. Att skriva på ett tvåårskontrakt med ett telefonbolag är INTE gratis.

Det enda som har fått mig att överväga en internetmobil är spelet wordfeud som jag testade när jag lånade min vän Åsas internetmobil. Jag hade kunnat bli fast. Älskar, älskar ordspel. Och det funkar inte att spela vanliga ordspel med min spanske sambo eller någon annan spanjor heller, eftersom jag skulle förlora, vilket betyder att jag aldrig någonsin spelar ordspel.
(Hint - om någon av er som läser är på väg till Sevilla och gillar att spela, ta med ett alfapet eller annat kul ordspel så ska vi spela! Jag fixar tortillan!)
Men nej, det räcker inte som anledning.




16 kommentarer:

  1. Anna-Lena i Frankrike3 maj 2014 09:20

    Jag håller med dig om nästan precis allt FÖRUTOM att du inte tror att folk inte behöver den i jobbet... Allt bli bara mer och mer digitalt och kunder kräver att få kontakt så snabbt som möjligt numera. Att ha en "smartphone" kan hjälpa att skapa kundkontakter och behålla dom, just p.g.a tillgängligheten! Man kan kolla mail och svara på dom utan att behöva leta upp en dator vilket är väldigt tidsbesparande för t.ex någon som inte arbetar på ett kontor.

    För mig så är den jättebra eftersom jag kan lyssna på den musik jag gillar när jag åker med bussen till jobbet och tillbaka varje morgon och kväll. Jag kan nämligen inte läsa eftersom jag mår illa när jag gör det i en bil eller buss. Min syster kan skicka bilder på min nyaste systerson som jag får direkt och som syns bra. Jag har ett träningsprogram i den som jag har följt och nu kan jag springa över 7 km i sträck.

    Men visst, som du säger så finns det dom som inte klarar av att ha någon, som är helt i en annan värld. Och det är något jag hatar med den här nya generationen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst vet jag att folk behöver mobilen i jobbet, men långt ifrån alla som påstår det. Det är jag övertygad om.
      Något annat, förutom ordspelet, som fått mig att överväga internetmobil är att kunna lyssna på svensk radio. Det har varit ett riktigt tungt skäl för att välja en sådan mobil. Och det verkar finnas bra applikationer. Rätt använd - visst, jättebra grej. Men jag blir för irriterad av alla som förlorar respekten totalt för omvärlden, så jag avstår. Väntar ett tag till, kanske jag ska säga, för förr eller senare är jag där, de vanliga mobilerna försvinner nog.

      Radera
  2. Oh, vad skönt att det finns en till som tänker som jag gör! Fast mobilen är bra, det är brukaren av den som missköter sej!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just det, det beror ju på användaren hur mobilen hanteras! Eller hur omvärlden hanteras, riktigare.

      Radera
  3. Jag håller med dig! Har visserligen en android-telefon i jobbet, men använder den sällan till annat än som GPS i bilen. Det är den bra till. (Men jag önskar jag kunde lägga in PRECIS den väg jag vill åka, inte den som är kortast eller snabbast...) Annars funkar min gamla vanliga vikbara telefon minst lika bra. Kameran i den duger, den är lätt att messa på o jag behöver sällan skriva mail när jag är från datorn. Faktiskt.
    Kom just på att jag använder käre gamle runke-per oxo (RunKeeper blir självklart runke-per på svenska!) när jag rider. För att kunna se hur alla nya stigar hänger ihop när jag hittar dem. Så jag kan komma tillbaka dit fler gånger, o utforska vidare. O så kan det va kul att se hur fort man galopperat oxo... :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Runke-per låter kul, vad är det? En applikation?
      Envis och gammaldags som jag är undviker jag gps också, jag föredrar papperskartor:-)

      Radera
  4. Hej! Jag håller med dig i allt. Jag har en gammeldags och otroligt b telefon från clas ohlson. Vi köpte den 2010 för att Marce behövde en svensk mobil men sen blev den kvar här när han bodde i Spanien ett tag och då gick min telefon sönder och då tog jag den här eftersom jag blev sur för att det bara fanns internettelefoner att tillgå i telia-butiken. Jag är rätt nöjd med den även om den som sagt är ganska basic. Det viktiga för mig är att kunna ringa, smsa och ha påminnelser. och se kalendern.

    Det här med att folk blir helt borta av sina nya telefoner är ju helt galet och nåt man ser extremt mycket här i Sverige. Nån som gör att jag nästan missar bussen eftersom hon står ivägen med sin telefon precis vid bussdörren. Folk som nästan går på en på gatan. Folk som är allmänt HELT BORTA. Folk som inte pratar med sina barn. utan de sitter där med varsin telefon (föräldrarna) och barnet är helt uttråkat. Eller ta bara min spanska brorson (inte min brorson men ja... sobrino). Han brydde sig inte i mig ett dugg när vi sågs en gång eftersom hans andra tita hade en frän mobil med fräna spel. Jag har snake! det är fränt!!! nä ... men jag menar. jag är tita de suecia och det är la fränt om nåt! grrr... jaja..

    Folk klagar på att deras barn är skärmberoende men de kan ju börja med att titta på: 1. Hur skärmberoende de är själva och 2. VEM har gett dem skärmen från första början? Jo, Föräldrarna!

    Ja, kort sagt. Jag håller med dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig om klagandet på ungars skärmberoende!
      Jag vet ju inte hur mycket/lite moblivett det är i Sverige, kan bara tala om Spanien. Och här stör det mig som sjutton.
      Heja oss som håller fast vid de "gamla" mobilerna!

      Radera
  5. Klokt skrivet, Annika!
    Jag blir ibland lite beklämd när jag ser hur människor prioriterar sitt internetumgänge via smart phones framför riktiga relationer. Senaste exemplet; träffade igår ett gäng kompisar på en bar. Min bästis som också skulle komma dök upp två timmar försenad för att hon hade varit "tvungen" att åka hem och ladda sin Iphone vars batteri dött..
    Jag sa till henne att jag tyckte att det var oförskämt och löjligt att dyka upp flera timmar försenat pga att man prioriterat sin telefon framför sina vänner. Hon tyckte jag var elak.
    Själv har jag också en telefon med internetuppkoppling och håller med dig i nästan precis allt. Telefonen skapar ett behov av att ständigt kolla mail, sskicka meddelande etc som tidigare ej fanns. Jag brukar dock stänga av mobilen eller ljudet när jag äter middag eller umgås med andra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Elakt? Det låter snarare lite respektlöst att låta vännerna vänta, på grund av en mobltelefon. Vad tråkigt.
      Det är ju det här som är grejen. Som jag skrivit i ett annat svar, jag är säker på att mobilen är en kul och underhållande apparat, ingen tvekan (själv skulle jag spela ordspel varenda dag förmodligen) men jag tycker att den är något man ska ägna sig åt när man är ensam.
      Jag tror också att moblen skapar behov som förut inte fanns, och som för det mesta inte finns nu heller.
      Vanligt mobilvett borde ju vara att stänga av/sätta på ljudlöst i klassrum, på kurser, tillsammans med andra, men få verkar göra det och tar icke brådskande samtal och svarar på meddelande vid alldeles fel tillfällen.

      Radera
  6. Håller med dig Annika! Folk varken ser eller hör utan går med dessa i handen och läser hela tiden. Även här nere men hemma är dom ju helt rabiata :(
    Träffade en som jag aldrig träffat förut. Hon satt hela tiden och petade på sin mobil
    Kul... Jag har bara en gammelvariant :) Jag gillar ju och haft Ericsson hela tiden
    och fått några gamla av vänner :-) Finns ju inte att köpa längre. Kram P ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är hemskt tråkigt med folk som är mer intresserade av sina mobiler än av människorna i sällskapet. Fult och respektlöst. Jag är övertygad om att det är roliga apparater, men de som har dem borde ägna sig åt dem när de är ensamma. Jag vet inte alls hur det ser ut i Sverige, kan bara tala om vad jag ser här i Spanien.

      Radera
  7. Åh du har så rätt. Men jag erkänner. Jag är helt fast i iPhone träsket. Men så är jag en hobbytekniknörd. Älskar att kunna ta bra foton på dottern och skicka dem direkt via Whatsapp till maken, mormor, morfar, moster osv. Jag läser också bloggar, lyssnar på svenska (uteslutande) podcasts och har även böcker i mobilen. Jag har precis köpt Paul Stanleys självbiografi på engelska som ebook eftersom den inte kommit ut på svenska eller spanska ännu. Spelade även wordfeud förut men nu spelar jag aldrig något längre. Jag älskar verkligen min iPhone. Hua! Jag låter helt galen nu. Haha ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Du låter lite galen faktistk! Nej då, jag begriper ju det där! Förmodligen skulle jag bli lite fast själv om jag hade en. Och det vill jag inte. Det är en otrolig grej, det kommer man inte ifrån.

      Radera
    2. Jag är galen! Och så ljög jag också! Jag spelar ju visst Candy Crush haha :)

      Radera

ny gadget

ny gadget