När man låtsas att man känner någon

- Men hallå, hej, sa mannen som just hade tänkt att sätta sig i sin bil.
- Hej!
- Hur är det?
- Bara fint, allt bra.

Vem sjutton är det här? Någon av Jesús kompisar? Har jag träffat honom förut? Visst verkar han lite bekant? Måste vi kindpussas?

Kindpussar.
- Åh, har barnet kommit? Är det en pojke eller en flicka, undrade mannen och kikade in i bärsjalen där Disa sov.
Vi fortsatte att småprata lite, mannen undrade om vi ville ha skjuts hem, men vi avböjde, hade gått ut för att få en kvällspromenad.

- Vem var det, frågade jag Jesús när vi gick.
- Vem det var? Jag har ingen aning! Jag trodde att du kände honom?
- Nej jag vet inte vem det är. En granne kanske?

Jo minsann, vi bor visst i samma hus, upptäckte Jesús när han i morse stötte på samme man i hissen.