Detta ineffektiva pappers-Spanien

Ibland, inte så sällan faktiskt, tänker jag: "Jag förstår att Spanien sjönk så djupt i den ekonomiska krisen".
Ja, landet har ju långt ifrån hämtat sig än.

Det jag tänker på just nu är att det är så vansinnigt ineffektivt och krångligt. Så mycket är ineffektivt och krångligt och helt enkelt väldigt dåligt uttänkt.

Nu tar vi ett exempel, ett som ligger nära till hands.
Jag har nämnt att det är en del pappersarbete när ett barn föds. Pappersarbete för föräldrarna.
Nu var det dags att ansöka om föräldrapenning. Fyra månaders föräldrapenning har jag rätt till från dagen då barnet föds.
Disa har registrerats, där är en del av jobbet klart.
Vi pratade med en egenföretagare med barn om hur man ska gå till väga för att få föräldrapenning. Skrev upp på en lapp.
Kollade, ja, vad ska vi kalla det, motsvarande försäkringskassan? Det gör vi. Försäkringskassans hemsida om hur man går till väga.
Följde instruktionerna, beställde tid hos husläkaren, lämnade mina papper som jag fick av sjukhuset när jag skrevs ut till henne, hon skrev ett intyg och skrev under det.
Vi kopierade pass, sidor ur Libro de familia, läkarintyget och åkt till försäkringskassan. Tog nummerlapp.
Efter tjugo minuters väntan (man får räkna med en timme ungefär) reste sig Jesús för att fråga något i informationen, och fick samtidigt veta att för just det här ärendet måste man beställa tid på hemsidan.
Jaha.
Sedan fick jag en bunt med papper att fylla i, och fick också veta att jag saknade kvitton från banken som bevis på att jag har betalat skatt de senaste tre månaderna.
Vi bokade tid (här är väntetiden en vecka), gick till banken, fick utskrifterna med stämplar och underskrifter. Kopierade dem och började fylla i pappersbunten.

En vecka senare, det vill säga i går, var vi tillbaka på försäkringskassan.
Fick veta att det saknades ett papper. att ha utlänningsnumret och sjukvårdskortet räckte inte, jag måste ta med en kopia av själva pappret jag fick när jag började jobba i Spanien för drygt sju år sedan.
Dessutom var läkarintyget inte stämplat, bara underskrivet, så det gäller inte.
- Dessutom, sa damen och tog ett papper ur bunten som jag varit tvungen att fylla i, behövs inte det här, det kan ni slänga. Och nästa gång behöver du inte följa med, du som har svårt att gå, sa hon till mig.
- Det räcker att din partner kommer.
Ny tid en vecka senare, för tredje försöket.

Och det här är så frustrerande.
Vi vet ju hur det fungerar. Vet att man måste ha alla tänkbara papper med sig, samt flera kopior av varje, men det räcker ändå inte. För hur många papper man än har med sig så beror det till slut på vem man blir bemött av. Hade vi kommit till någon av damens kollegor hade möjligtvis det saknade pappret eller stämpeln inte behövts, men kanske hade kollegan krävt ett annat papper som vi inte hade med oss, eller lika gärna originalet av utlänningspappret. Och säkert är att det "onödiga" pappret kommer vi inte att slänga, eftersom nästa person vi träffar kan kräva det. Eller kräva min närvaro, så jag kommer naturligtvis att gå.
Tredje försöket nästa vecka alltså, och det kan bli fler...

Jesús fyller i en bunt papper för registrering av Disa. Mycket pappersjobb...