Kanelbullehjärna

- Blablablablablabla.... ebola.
- ........... Hm....?
- ???

- Har du hängt med i nyheterna på sistone?
- Nyheter? Vilka nyheter?
- Vet du om... alltså... ebolan... vet du vad som har hänt?
- Ebola? Vad då?
- Epidemin alltså.
- ?
- Irak?
- (Irak, Irak, krig, amerikaner...) Vad då Irak? Har det hänt något nytt? Var inte det längesen...?
- Rysslands luftrum?
- Va?

Nyhetsknarkaren totalt väck.
Jag har ingen aning om vad som har hänt i världen sedan dagen jag lades in på sjukhuset. Förutom små glimtar som Jesús uppdaterar mig med. Inte för att jag inte är intresserad.
Tror jag.

Och tiden, hörrni. Vad har hänt med tiden?
Jag vet inte vad det är för veckodag. Eller datum.
Jesús är ännu värre, som på allvar en dag frågade vilket årtal det är.
Lillan fyller snart tre veckor. Det känns både som lång tid och kort tid. Som vi nyss kom från sjukhuset, och som om vi haft henne hos oss länge.
Tidsuppfattningen försvinner. Vad vi har gjort idag, och det vi gjorde... var det i går eller för två veckor sedan?
Mejlen, meddelandena som ska skrivas, svaras på.
Sakerna som måste göras.
Insulinet som måste ställas in, diabetesläkarbesök som måste bokas, bror som fyller år, och vem har jag egentligen aviserat om barnets ankomst?
Tvätten.
Valet. När sjutton är det val? Måste poströsta innan det är för sent.

Jag minns det jag måste minnas, men inte länge. Tanken flyger genom huvudet och är borta efter två sekunder. Inte mycket blir gjort. Huvudet fungerar inte riktigt.
När försvinner det här? För jag antar att det har med bebislivet att göra?

Vad det detta du menade med kanelbullehjärna, Hillevi?