Madrid

Billigaste färdsättet Sevilla - Madrid är buss. Sex timmar tar resan plus en kvarts uppehåll på en rastplats med restaurang, toalett och kiosk. Köp inget där, ta med matsäck istället. Det är väldigt dyra grejer på rastplatsen. Alltså, vi pratar flygplatspriser. Eller värre.

Vi konstaterar här och nu att jag är den som är bäst på att hitta bra boenden, och den här gången hittade jag ett riktigt bra hostel. Rent, ljust rum, delat badrum. Allt rent och ljust och vänligt, allt i skarp kontrast till de vanliga enkla hotell man bor på i Madrid om man vill bo billigt.
Flat5, för den som undrar.
Och läget kunde inte vara bättre. Enligt Jesús. Mitt i stadsdelen Malasaña. Det är där serietidningsaffärerna finns. Jesús var i paradiset.

Vi säger så här: det blev en del shopping för hans del. Dessutom fanns det flera second hand-skivaffärer där.
Det var riktigt kämpigt attt stänga väskan när vi skulle åka hem, och det var inte mitt fel. Det enda som följde med mig var en dyr, onödig vattenflaska, (men så himla fin!) samt ett litet gummiansikte.
Nåväl. Vi gick på promenix.

Som sagt, Madrid åker man inte till för att staden är vacker. Eller för att äta gott och billigt (höhöhö!).Men staden är himla rolig, det finns mängder av teatrar och biografer, fantastiska museer, mat från olika länder (det du, Sevilla!) och en hel del knasiga, roliga butiker.
Det tutades som sjutton från bilarna och vi gissade att något Madrid-lag hade vunnit något.
Det stämde, visade det sig dagen därpå. Vi gick förbi ett scenbygge där Madrid Athletic skulle tas emot, och senare på kvällen när vi satt i en park och vilade hörde vi sirener komma närmare och närmare, bara fler och fler, och jag trodde att det hade inträffat en olycka, en katastrof, men det var bara poliser som eskorterade fotbollsspelarna som tog emot hyllningar (för vad de nu hade vunnit) från Madridborna.
Det blev thai-mat till middag. Vi hade bestämt oss för bara äta sådant som inte finns i Sevilla. Planen sprack efter den middagen, det blev baguetter, hamburgare och kebab därefter.
(Har jag nämnt att det är dyrt att äta ute i Madrid?)

Lördag - museidag. Först den privata konstsamlingen på Thyssen-Bornemisza. Hade inte varit där förut. Bra, värt ett besök, men först efter El Prado och Reina Sofia. Reina Sofía blev nästa stoppet. Ett av de bästa museer jag vet. Massa, massa att titta på. Inte minst för dem som gillar Miró, Picasso och Dalí.

Men det är ett jäkligt stort museum. Efter våning tre och fyra var vi helt slut. Inget tröttar som ett museibesök. Vi gick ned och åt glass på innergården och andades gräsdoft innan vi orkade ta tag i våning två, den med de mest kända verken, bland dem den väldiga Guernica. Picasso målade den till världsutställningen i Paris 1937 efter Tysklands bombningar (efter initiativ av Franco) av den lilla baskiska staden Guernica. Enligt Picassos vilja fördes målningen till Spanien först 1981, efter att demokrati införts och efter att USA äntligen släppte ifrån sig tavlan, som under tiden hade vistats där.
Vi orkade inte titta klart på andravåningen, och definitivt inte se bottenvåningen. Vi hade redan gått runt på museet i fem och en halv timme.
Vi roade oss i stadsdelen Cuecha på kvällen och natten och åt nudlar på ett kul ställe.
På söndagen gick vi runt på jättemarknaden El Rastro. Den är mer stor än bra, men alltid skoj att gå runt.

Sedan åkte vi hemåt.

Måste bara inflika här. Madrid är så jäkla dyrt! Förklaringen måste vara att Madridborna tjänar mer än andalusierna. Drycker för dubbla eller tredubbla Sevillapriset. Svindyr mat. Hur billigt ställe man än väljer. Jag tvivlar inte på att man kan äta gott i Madrid, men jag vet inte hur man hittar en billig tapasbar med bra mat, som i Sevilla. Varken jag eller J har hittat en enda under alla Madrid-besök. Inte en enda!
Tips för den som inte kan eller vill lägga hela reskassan på mat: ät på snabbmatställen.

Vykort till J:s pappa. Han avskyr Real Madrids tränare.