Brand och sömnlöshet

Jag hade sovit i knappt två timmar när jag väcktes av sirener vid 3-tiden.
Sirenerna närmade sig snabbt och jag hörde att bilarna stannade alldeles i närheten. Brandbilar? Ambulanser? Polisbilar?
Sedan hörde jag människorna.
Och kände lukten.
Brandlukten.

Det första jag tänkte på var om vi hade glömt att stänga av någon spisplatta. Jesús som också hade vaknat, gick och kollade, men ingenting. Under tiden låg jag kvar och lyssnade och undrade om röken kunde vara skadlig för barnet. Borde jag gå ut?
Jag kunde inte släppa det.
Samtidigt som jag funderade på vad som hänt, om det brann här i närheten, i vårt hus, hur vi i så fall skulle ta oss ut (finns ju inga brandstegar), tänkte jag hela tiden på om luften jag andades in kunde vara skadlig för barnet.
Efter en lång stund, en timme kanske eller mer, när vi konstaterat att vårt hur inte var drabbat (det var grannhuset), när maskinerna utanför hade tystnat, människorna också, luften började klarna igen, somnade Jesús om, men jag kunde inte.
Jaha, ännu en sådan där natt.
När Jesús hittade mig i soffan på morgonen, fortfarande vaken, påminde han om vad barnmorskan på föräldrautbildningen sa, att det är vanligt att gravida har sömnsvårigheter på slutet, det har med hormonerna att göra. Det hjälper inte att känna till det. Det är en plåga att vara så trött att man inte kan hålla sig vaken men inte heller somna. Det är omöjligt att sova. En timme på förmiddagen fick jag till, annars ingenting.

Vad som riktigt hände under natten vet jag inte, men det fanns inget vatten på morgonen så jag gissar att brandmännen använde upp det.

Lite läskigt egentligen. Jag har aldrig tänkt på det. Att det inte finns brandvarnare i några spanska hus vet jag, men har inte lagt märke till tidigare att det heller inte brukar finnas brandstegar.