Lördags-tapa.
Salchichón.
Älskar salchichón.
- Du, vad är... det där? undrar Jesús och pekar på en liten hög på min servett.
- Det där? Det är ju pepparkornen.
- Gillar du inte pepparn? Det är ju det godaste! Jag tar alltid skivorna med stora pepparkorn.
- Jaha, jag undviker dem.
- Jag gillade inte heller peppar när jag var liten, säger Jesús.
- Nu är du ju nästan 40, retas jag med honom, (det är två och ett halvt år kvar) men det har jag inget för eftersom Jesús är fullkomligt ointresserad av sin egen ålder.
- Du med, säger han.
- Nej, det fattas fortfarande tio år för mig.
- Nu överdriver du.
- Ja, nio år och... åtta månader.
- Va? Är du inte äldre?
Och nu kommer det intressanta. Jesús skojar inte. Han vet faktiskt inte hur gammal jag är.
Han verkar ha ett hål där vi andra har vårt åldersminne. De enda han vet åldern på är han själv samt brorssonen som är exakt tio år yngre.
Jesús vet inte åldern på vare sig sina föräldrar eller sina syskon. Visst är det jättekonstigt?
- Tycker du inte själv att det är jättekonstigt, säger jag till honom.
- Nä. De pratar ju aldrig om sin ålder. Hur ska jag kunna veta?
Jag tror att förklaringen ligger i att de aldrig riktigt har firat födelsedagar i Jesús familj. När jag växte upp blev födelsedagsbarnet alltid uppvaktat med tårta, sång och presenter redan på morgonen.
Jesús, däremot, minns inte att de någonsin har firat vare sig föräldrarnas eller de äldre syskonens födelsedagar. Han själv firades när han var liten, vet han. Och hans mamma kommer fortfarande ihåg hans födelsedag.
- Vet hon hur mycket du fyller, tror du?
- Nej, mina föräldrar vet nog inte hur gammal jag är. De tror alltid att jag är ett par år yngre.
Jag är glad att Jesús vet att jag har passerat 30-årsgränsen, även om han den här gången gissade på att jag har passerat den med två år istället för med fyra månader.
(Den födelsedagen skrev jag om här och här. Och det blev ett särskilt inlägg om en oväntad present också. Jag var, och är fortfarande, nybörjare och kunde inte hantera grejen.)
 |
| 30-årskalas. |
Men alltså. Det här med Jesús. Det är verkligen konstigt, eller hur?
Ja, onekligen låter det lite konstigt men samtidigt väldigt befriande att inte bry sig om vare sig sin egen eller andras ålder, sunt till och med.
SvaraRaderaDet låter sunt, hör jag nu när du säger det. Det där vi pratar om är ju bara siffror, det är faktiskt så, och sådana siffror kan aldrig bli någon måttstock.
RaderaFörst nu inser Jesus att du är lammkött :)
SvaraRaderaKramar
Han tog mig alltså inte för att jag är ung.
RaderaKanske är det vi här i Sverige som är konstiga för att vi är så attans åldersfixerade. Hela tiden. Tycker det låter väldigt befriande och skönt att inte lägga någon energi på det där med ålder.
SvaraRaderaKram Lotta
Ni är så kloka, ni som kommenterar. Jag har inte tänkt på hur bra det är att han saknar intresse för ålder.
RaderaDet är både härligt och lite sorgligt. Att de inte firat födelsedagarna i familjen hela tiden. Jag gillar inte mina egna men de andras. Därför har de flesta av mina vänner blivit äldre än jag. Växt om mig. :) Sant är att jag som alltid haft stenkoll inte är hundra längre på min egen ålder. Det har jag inte på alla hemliga koder heller så det säger kanske inte så mycket. ;)
SvaraRaderaJa, det låter lite sorgligt.
RaderaOm jag måste svara snabbt på hur gammal jag är brukar det slå fel med ett par år uppåt. Precis som med Jesús alltså. Jag kanske är mogen för min ålder:)
Om koder skulle jag säga att de är 2000-talets gissel. Människan är inte skapad till att minnas koder.