Vilse i Sevilla

Jaha, så kom man vilse igen då.
Efter så här lång tid tycker jag att borde hitta, men visst, Sevilla är en miljonstad, det är omöjligt att känna till alla gator.
Jag skulle till sjukhuset och beställa tid. Sjukhuset ligger inte så långt härifrån, men en rejäl promenad är det allt, och jag hade knappt om tid. Receptionisten skulle gå hem klockan 14.
Så jag hoppade på en buss.
- Går den här till sjukhuset, frågade jag.
Och busschauffören började prata. Och jag vet inte varför, men jag förstod inte vad han sa. Inte det viktiga i alla fall.
- Fattar du, sa han och jag sa Javisst, självklart, som vanligt när jag inte förstår. Vet inte varför, men kan inte sluta.
Jag hade uppfattat att det var något problem, bussen skulle åka en runda och det var rätt långt till sjukhuset, men tids nog skulle vi nog komma fram. Och jag tyckte att det lät konstigt, för vi var ju så nära, gatan rakt fram och sedan till höger.
En äldre dam började prata med mig, och jag förstod inte vad hon sa heller, och jag kände mig jättedum.
- Det är lika bra att du sätter dig för det är en bra bit kvar, sa damen, och då satte jag mig och kände mig lite orolig.
Bussen slingrade in på gator som jag aldrig varit på förut, djupt in i ett bostadsområde, jag visste inte längre vilken stadsdel vi befann oss i, men hoppades att damen eller busschauffören skulle säga till när det var dags att stiga av.
Var rätt stressad. Hade jag gått hade jag nog varit framme nu.
Bussen åkte vidare.
Damen var tyst. Jag också. Letade diskret efter byggnader som jag kände igen, men icke.
Så kom vi ut på en öppen plats.
- Är det här, frågade jag damen.
- Nej, hohoho, än är det en bra bit kvar!
Så gick hon av.
Och jag fattade äntligen att den här bussen skulle åka till Sevillas andra stora sjukhus, i andra änden av stan!
Så fort bussen kom ut på en välkänd gata hoppade jag av. Då var klockan fem i två så det var ingen idé att leta rätt på sjukhuset.
Jag tog mig hemåt och tänkte på förra gången som jag var sådär vilse. Jag tog fel buss när jag skulle till universitetet. Hoppade av när jag fattade det och började gå i riktning mot universitetet, men den inre kompassen var felinställd och jag fann mig till slut stå öga mot öga med de risiga kåkarna i Tresmil, stadsdelen som inte bara är Sevillas värsta utan som ibland räknas till en av de farligaste stadsdelarna i Europa.