Festival, bomull och båtåk

Vilken händelserik lördag det blev!
Och en sådan rolig dag!
Den började som en utflyktsdag sig bör; med ett besök hos den rolige kioskägaren i Triana, han som är så trevlig att man alltid går därifrån leendes.
Vi stannade och plockade bomull på vägen. Runt om Sevilla finns en del bomullsodlingar, och just nu är det skördetid så man ser ofta små lastbilar fullastade med bomull. Åker man bakom en sådan ser man hur det flyger små bomullsbollar efter den och lägger sig längs vägkanten. Vägarna kantas av vitt, så vi stannade vid ett ställe där det hade flugit av hela sjok med bomull och plockade en kasse full. Vet inte riktigt var jag ska göra med den. Förslag?

Puerto de Santa María var målet för resan, och en ångbåtsfärd över till Cádiz på andra sidan viken.
Vi visste inte var ångbåten avgick från, så Jesús frågade i en bar.
- Ångbåten? Den sjönk för två år sedan, svarade kyparen.
J kom ut generad. Hade han haft anlag för att  rodna hade han gjort det då.
- Det är ju som att åka till New York och fråga efter World Trade Center, sa han till mig.
Klart att han visste att ångbåten sjönk för två år sedan. Det pratades en hel del om det på nyheterna, och en av hans favorit-chirigotas handlar om det. Men nu var det ju så, att J hade hittat en hemsida på nätet med tidtabell och bilder och allt, och trodde att de hade skaffat en ny båt.
Så var det inte. Hemsidan är gammal.

Istället för ångbåten går en katamaran, och den bestämde vi oss för att åka. Det är billigt, kostar inte mer än en bussbiljett.
Men först: Lunch.
På andra sidan gatan, mitt emot båten, finns en restaurang. Det var fullsatt utanför och det är altlid ett gott tecken, så vi gick in.
Bra val.
Jesús beställde något av det godaste han ätit i sitt liv, något med fisk. Jag en fiskgryta. Sedan delade vi på ett fat med knivmusslor a la plancha samt tortillitas de camarones (miniräkor). Mycket gott alltihop.

Sedan gick vi på promenad. Jag upptäckte att staden inte var så tråkig som det verkade när vi körde in i den och blev positivt överraskad.
Det finns massor av matställen i den stadsdel vi befann oss i, vid hamnen.

Många glasställen fanns det också, men det var så lång kö till allihop så vi köpte vanlig fabriksglass istället.
Gissa vilken som är min?

Det var så mycket folk ute, och det förstod vi,  efter att ha sett en affisch, berodde på musikfestivalen Monkey Meet som just pågick. Vilken tur! Dagsutflykt för att åka båt och så får man en pop- och indiefestival på köpet!
Massor av gratiskonserter. Vi stannade till vid det gamla slottet där en scen satts upp och lyssnade till en ritkigt bra grupp.

Sedan tog vi båten till Cádiz. Det tar ungefär en halvtimme. Jag gillar att åka båt!

Promenad i Cádiz, köpte bakverk som vi åt på trappan till den vackra katedralen (underbar invändigt).

Vi fortsatte promenaden och hittade en svensk flagga utanför en butik där en dam säljer svenskt godis. Vi gick så klart in och fick veta av damen att svenskt godis är toppen, inga konserveringsmedel och annat skräp. Dessutom äter svenskar mest godis i världen, 17 kilo per person och år, vilket kan jämföras med spanjorernas klena två kilo. Det beror förstås på att svenskarna har bättre godis.
Vi köpte en påse med saltlakrits och annat gott.

Därefter stötte vi på två kändisar. Först flamencosångaren Rrancapino, sedan apotekaren som sjunger chirigotas. Vet ni inte vilka de är? Inte jag heller. Å andra sidan är jag inte bra på kändisar. Jag skulle kunna krocka med kungen utan att fatta att det är han. Det finns nog bara en som jag skulle kanna igen i alla lägen, och det är min idol; radioprataren Morgan Larsson.
Vi tog båten tillbaka och lyssnade på ett par fler konserter vid slottet, sedan åt vi den bästa (och snyggaste) pizzan utan ost som jag har provat i Spanien, och körde hem framåt ett-tiden.