Ålands högsta bro.
Det var under Ålands-året, folkhögskolan, och de som ville fick hoppa, fastspända förstås.
Jag ville inte men gjorde det ändå.
Det var fruktansvärt.
Jag gör aldrig om något liknande.
Fritt fall - fyra meter. Det låter inte mycket, men det var förstås längre ned till vattenytan.
Fruktansvärt.
I flera veckor efter det ryckte jag till av skräck så fort jag nuddade vid händelsen i tankarna.
David bakade våfflor åt mig.
Det hade jag förtjänat.
En av våra mer flygnördiga kollegor följde händelsen live från jobbet igårkväll. Han hoppades det skulle bli klart innan tidningen gick i tryck så att vi kunde få med det på tt-sidorna. Men den gode Felix steg inte snabbt nog :(
SvaraRaderaKramar
Na, det var en slo javel!
Radera