Marrakech - dag två

Vi satte klockan på tidigt för att utnyttja dagens "svala" timmar. När vi öppnade dörren var det lilla runda bordet utanför redan dukat.
I vanliga fall serveras frukosten uppe på en av takterasserna, men under ramadan nere i pation för att kvinnorna ska slippa anstränga sig.
Vi fick serverat kaffe, mynta-te, färskpressad apelsinjuice, bröd, en sorts pannkakor, sockerkaka med chokladströssel, vindruvor, marmelad och smör.

Sedan gick vi.
Vi gick till Palais de la Bahia, och vi hade nog njutit mer av promenaden dit om det inte hade varit så varmt. Nu var det fråga om att ta sig dit på kortast möjliga tid utan att dö på vägen. Vi dog inte, men vi fick sitta en stund i skuggan och hämta oss tillsammans med ett gäng irländare innan vi gick in.

Jag vet inte mycket om palatset, mer än att man bara får se en mycket liten del av det. Det är nytt, byggdes i slutet av 1800-talet, och för en andalusier är det kanske inte så imponerande, även om det är vackert. I Sevilla har vi ju Alcázar, i Granada finns fantastiska Alhambra, och det går inte att jämföra detta nybyggda palats med det. Men det var vackert, som sagt, och inträdet billigt.

När vi nu var i närheten tänkte vi ta oss en titt på berömda Saadíes-gravarna också, men när vi äntligen kom fram kom vi inte in eftersom vi inte hade jämna pengar, och mannen inte ville växla. Och vi var nära döden av hettan och sket i gravarna. Tog in på en kafeteria och drack vatten och hämtade krafter för att ta oss till ett lunchställe.
Vi hittade ett vid Djemaa el-Fna. J blev supernöjd, jag grymt besviken. Hans tagine med kyckling och konserverade citroner var fantastisk. Min couscous med grönsaker var urtråkig. Dessutom var pastillan, som jag hoppades skulle väga upp, slut.

Tänkte gå tillbaka till riaden för att vila.
Gick fel. Gick fantastiska små gator genom marknaden och bara njöt, såg gata efter gata breda ut sig i mörkret, ja högt upp fanns tak i form av plastskynken eller brädor för att ge skugga, vi gick på gatan där det bara såldes kaftaner, kom in på gatan med tofflor, sedan den med lampor, det fanns så mycket spännande att titta på!

Hamndade på Medersa Ben Youssef, koranskola och universitet som uppfördes på 1500-talet, var i bruk ända till 1960-talet då ett nytt universitet byggdes.
Mycket vackert. Men enformigt efter ett tag. Alla studentrum, som är vad man ser mest, är ju likadana.

Gick in på intilliggande Marrakech-museet, men var för trötta för att uppskatta det.

Vi var alldeles i närheten av riaden, enligt kartan.
Men vi hittade inte dit.
Gick i cirklar.
Gick fel hela tiden. Gick förbi samma korsning tre gånger där en "guide" var förbannad för att vi inte ville  anlita honom.
Här kommer en parentes. Dessa "guider" som med olika medel försöker fånga besökares uppmärksamhet för att övertala oss till en guidning, var så många för ett antal år sedan att de gav Marrakech dåligt rykte. Så det bestämdes att de inofficiella guiderna skulle bort, det blev höga böter när de upptäcktes av polis. Nu verkar de vara tillbaka, och det är oerhört tröttsamt att ignorera och känna sig ovänlig för att slippa deras tjänster som man kan kan tvingas att betala mycket pengar för.
Därmed inte sagt att det inte finns bra guider också.
Det är tröttsamt, men man ska ha i åtanke att fattigdomen är stor, arbetslösheten hög.
Vi var mycket, mycket trötta och törstiga innan vi efter någon timmes irrande runt riaden kom fram till den.
Och ni som tycker att det var onödig information i förra inlägget, det om att rummet hade luftkonditionering, lika onödigt och tråkigt som om jag hade nämnt att det fanns tre lampor i rummet och två stolar, ni ska tänka på att det var 46 grader varmt. Luftkonditionering är inte en oviktig detalj i sammanhanget.
Vi somnade gott och gick inte ut igen förrän det började bil dags för middag.
Vi åt på Restaurant Foucauld (Ave el-Mouahidine i hörnet av Place de la Foucauld).
Tagine med ägg och små marockanska köttbullar i tomatsås för Jesús, fantastisk pastilla till mig. Små friterade trekanter med kyckling och grejer till förrätt, samt soppa. Underbar hemgjord yoghurt till efterrätt samt apelsin med kanel.
Jättegott alltihop. Och jag motstod lusten att lägga mig och sova i den sköna soffan som vi satt i.

På väg tillbaka till riaden gick vi förbi den stora moskén. En massa folk var på väg dit. Det var avspärrat, poliser vaktade området och utanför moskén satt säkert tusen personer eller mer och bad. Och de blev bara fler och fler. Vi stannade och tittade en lång stund, hur de reste sig på knä, ställde sig upp, satte sig ned igen. Fascinerande. Undrar om det har med ramadan att göra att så många bad där just då.