Den är fin, vår lilla lägenhet. Har mysigt kök och badrum och patio.
Men den har ingen utsikt ut mot gatan, den är för liten och den är möblerad av ägaren, vilket betyder att den är opersonlig och att det finns en avskyvärd soffan, i vilken rumpan inte får plats annat än på schäsolngdelen och där man tvingas sitta så rakt i ryggen att nacken böjs framåt en aning så att huvudet börjar värka efter ungefär 15 minuter. Den är inte gjord för att sitta i.
Vi har alltså tänkt flytta. Byta bostad. Till en omöblerad. Som kanske ligger i Gerena, en grannby som är större, mer livad än Las Pajanosas.
Att bo i Sevilla är dyrt, att bo i en by ett par mil utanför stan är billligt. I Gerena finns ganska många lediga bostäder att hyra. Problemet är att de är så stora bara.
Vi tog kontakt med två mäklare som även sköter uthyrning, en i Las Pajanosas, en i Gerena.
Den i Pajanosas ligger på andra sidan gatan från där vi bor ungefär. Vi gick upp för den långa trappan och hittade en kille bakom ett skrivbord.
- Hej, vi söker bostad.
- Bostad? Bostäder har vi gott om! Det enda vi inte har är pengar! Höhöhöhöhö!
(Alltså, om ett företag går dåligt brukar man väl inte säga det det första man gör till nya kunder?)
Killen började prata. Och pratade. Och pratade. Och försökte större delen av tiden sälja in hans svärfars lägenhet. Förutom att det är en fantastisk bostad med luftkonditionering i alla rum skulle vi få mäklaren själv som granne.
Jesús rös.
Två dagar senare åkte vi med killen och tittade på tre olika bostäder i Gerena. Först hämtade vi nyckel hos gammal dam på en gata i centrum.
Lägenheten var fin, men lite för liten. Och den som möblerade var helt klart en man som aldrig stått i ett kök i hela sitt liv, eftersom det inte fanns skåp för att förvara mat.
Nästa vi tittade på var ett radhus med supertjusig patio. Tre våningar, egen takterrass. Enda felet egentligen var att huset var så himla stort. Fyra rum samt vardagsrum, kök och tre badrum är i sig svårt att möblera, vi är ju bara två, de här rummen var dessutom enorma! Vi har inte en chans att fylla dem.
Därefter fick vi se svärfaderns lägenhet.
Den var värre än vi trodde.
Jag avskydde lägenheten. Trots att den var stor och bekväm. Men golven... Lamporna.... De tunga gardinerna... Det var som att flytta tillbaka många år i tiden, till ett gammaldags Spanien. Har har ett par äldre personer bott, det förstår man genast man kommer in.
- Den är möblerad, konstaterade Jesús. Vi letar ju efter en omöblerad...
- Ja, men var ska svärfar göra av möblerna då, tänkte du?
När vi blev visade fler bostäder på eftermiddagen, av en mäklare från Gerena, fick vi nys om att Pajanosa-mäklaren hade försökt hyra ut den första lägenheten vi tittade på för 50 euro mer än Gerenamäklaren.
Hm.
Helst skulle jag vilja ha en liten trädgård, med gräs och apelsinträd och trädgårdsland, men det tycks lika omöjligt som att finna ett rött trähus här. Spanjorerna vill inte ha trädgård. De lägger plattor över alltihop, och det blir så fult!
Det är sannerligen inte stora ytor vi pratar om, den största trädgårdsytan vi tittade på igår var 60 kvadratmeter, men det är för mycket jobb för en spanjor. Gräs och plantor måste ju vattnat och klippas och tas omhand. Så de lägger plattor och skymmer varenda jordfläck istället..
Usch vad kämpigt. Jag önskar er god jaktlycka.
SvaraRaderaJag undrar vem som orkar hålla på med trädgård i ett ökenhett Spanien, i längden, romantiska Annika?
SvaraRaderaJag var hos ett par svenska vänner som skaffat sig hus med enorm trädgård (Valencia/Alicante-trakten). Skitfult i trädgården, skräpigt intryck, torrt. Trots en del påkostade växter och träd som vi gav hektolitervis med (saltaktigt) kranvatten. Mellan växterna fanns öppen jord med bortvissnat ogräs.
Nä, täck över skiten med plattor, cement, något, så att markavdunstningen dämpas.
Pooler täcker bra. Gräsmatta funkar ju inte...
Mina Malagavänner har hela trädgården nedstoppad i jättekrukor, en liten rabatt bara med bland annat en norsk krusbärsbuske på den allra skuggigaste platsen. Och hela tomtytan täckt av trivsamma plattor.
/Katrina
Åh, men jag behöver ingen stor trädgård! Bara några kvadratmeter med gräs, och ett apelsinträd. Tänk dig en patio på 60 kvadratmeter som är helt stenlagd. Det kostar en förmögenhet att få den mysig med plantor i krukor.
Radera♥
RaderaJag förstår dej!
/Katrina